Crapper keeper
"SENSATION 2008 HAS SOLD OUT"
Så det blev inga...
:( :(
Så det blev inga...
:( :(
Hammer time
Dags att hamra på F5 i en timme...Fyra biljetter till Sensation White!
Fredagsnöjet
Min favoritblogg - Magnus Ugglas - har ju lagts ner. Magnus Uggla körde alltid en grej som hette fredagsdrinken, som var en ny drink varje vecka. Jag funderar på något liknande till denna blogg, något som händer varje fredag. Kommer inte på något bra dock, så därför kastar jag ut frågan - förslag?
Kan tänka mig...
Veckans nyhet
Veckans låt
Veckans skiva
Veckans målvaktstabbe av godtycklig Hammarbymålvakt...
Kan tänka mig...
Veckans nyhet
Veckans låt
Veckans skiva
Veckans målvaktstabbe av godtycklig Hammarbymålvakt...
Gib up
FREDAG!
Alltid lika skönt när det är fredag :) Detta var sista veckan på Fortum, så resorna till Gärdet är nästan slut. Jag/vi har avtal till sista mars, så på måndag kommer vara min sista dag här. Grejer att lämna tillbaka, ansvarsfrihetsdokument att skriva på.. ;) Förhoppningsvis slipper jag samtal om två månader från Fortum som ringer och undrar vad f*n jag gjort egentligen...Nä, det är nog lugnt, jag har gjort ett solitt arbete.
Ikväll är det ett par timmar på Inferno med stjärnskott som gäller, och sen hem för att lira Singstar. Det var väldigt länge sen, och det kliar verkligen. Länge sen jag fick sjunga Robbie! Vi blir inte så många, så det kanske blir utgång efteråt - Carin är hemma igen från sin sejour i Singapore och tycker att jag/vi ska gå ut. Massa norska blondiner, så det kanske är värt det ;) Måste dock vara uppe tidigt imorgon, för då släpps biljetterna till Sensation White. Förra året var det mitt ansvar att fixa biljetter, vi får se hur det blir denna gång. Det verkar lite oklart hur många vi blir, men ju fler desto roligare antar jag.
Alltid lika skönt när det är fredag :) Detta var sista veckan på Fortum, så resorna till Gärdet är nästan slut. Jag/vi har avtal till sista mars, så på måndag kommer vara min sista dag här. Grejer att lämna tillbaka, ansvarsfrihetsdokument att skriva på.. ;) Förhoppningsvis slipper jag samtal om två månader från Fortum som ringer och undrar vad f*n jag gjort egentligen...Nä, det är nog lugnt, jag har gjort ett solitt arbete.
Ikväll är det ett par timmar på Inferno med stjärnskott som gäller, och sen hem för att lira Singstar. Det var väldigt länge sen, och det kliar verkligen. Länge sen jag fick sjunga Robbie! Vi blir inte så många, så det kanske blir utgång efteråt - Carin är hemma igen från sin sejour i Singapore och tycker att jag/vi ska gå ut. Massa norska blondiner, så det kanske är värt det ;) Måste dock vara uppe tidigt imorgon, för då släpps biljetterna till Sensation White. Förra året var det mitt ansvar att fixa biljetter, vi får se hur det blir denna gång. Det verkar lite oklart hur många vi blir, men ju fler desto roligare antar jag.
Påskens bravader
På allmän (Hasse och Evas) begäran: några bilder från påsken i Värmland.
Äkta värmländsk VA-lösning...
Mormor och morfars hus som, om det legat i Stockholmsk närförort, skulle varit värtt ungefär 16 miljoner kronor
Mammas hus
Familjen Törling den nedres nyaste familjetillskott. Inte alltför god vän med den andra katten...
Middagsbordet (minus lite smått och gott), komplett med morrande hund under bordet
Mormor och mamma
Påskbrasan - en snöhög med lite ris instoppat, en saccosäck, några gamla kartonger och en dunk diesel
Johan, mamma, Ulrika, moster och Astrid
Morfar och Oskar - en viss likhet kan väl skönjas?
Morbror Hasse. Han ser hård ut, men han var skör som ett barn inombords eftersom Frölunda just hade blivit utslagna mot Färjestad i hockeyn (till alla andra som brydde sigs stora glädje)
Ullis och våra kusiner Lina och Anna
Lina och Stina svävar tillbaka till den ljuva nostalgin och barndomen med NKOTB i stereon...
Ledsen Eva, det fanns ingen bra bild på dig, men du och jag var snyggast ;)
Ses nästa påsk igen!
Äkta värmländsk VA-lösning...
Mormor och morfars hus som, om det legat i Stockholmsk närförort, skulle varit värtt ungefär 16 miljoner kronor
Mammas hus
Familjen Törling den nedres nyaste familjetillskott. Inte alltför god vän med den andra katten...
Middagsbordet (minus lite smått och gott), komplett med morrande hund under bordet
Mormor och mamma
Påskbrasan - en snöhög med lite ris instoppat, en saccosäck, några gamla kartonger och en dunk diesel
Johan, mamma, Ulrika, moster och Astrid
Morfar och Oskar - en viss likhet kan väl skönjas?
Morbror Hasse. Han ser hård ut, men han var skör som ett barn inombords eftersom Frölunda just hade blivit utslagna mot Färjestad i hockeyn (till alla andra som brydde sigs stora glädje)
Ullis och våra kusiner Lina och Anna
Lina och Stina svävar tillbaka till den ljuva nostalgin och barndomen med NKOTB i stereon...
Ledsen Eva, det fanns ingen bra bild på dig, men du och jag var snyggast ;)
Ses nästa påsk igen!
Återigen iklädd glasögon!
Jag har syn som en mullvad, och har starka kontaktlinser. Förut hade jag dock glasögon, något jag aldrig har nuförtiden eftersom jag verkligen inte trivs i dom jag har, eller egentligen i glasögon alls. Men idag slog det mig: jag vill accessoarisera mig själv lite mer, och vad är bättre att accessoarisera (måste älska det ordet) sig med än glasögon? Så jag gick och kollade på synoptik, och hittade till slut dessa. 1000 spänn för ett par glasögon med fönsterglas kan låta som en väldigt konstig sak att betala för, men det finns faktiskt inte så mycket killar kan göra för att accessoarisera sig, och det kan verkligen förändra någons utseende fullständigt när man sitter på sig ett par glasögon.
Jag har dom på öppet köp till lördag, och ni som ska hem till mig imorron får se dom live. Alla andra - vad tycks? Era åsikter är viktiga, även om jag ändå kommer behålla dom :)
(Det syns inte särskilt bra, men dom är bruna och inget annat)
Jag har dom på öppet köp till lördag, och ni som ska hem till mig imorron får se dom live. Alla andra - vad tycks? Era åsikter är viktiga, även om jag ändå kommer behålla dom :)
(Det syns inte särskilt bra, men dom är bruna och inget annat)
Spirande, groende
Jag hoppas att ni inte sitter inne i era grottor nu, för då har ni missat att det är SOL OCH FINT VÄDER ute! I helgen var det snö; nu skiner solen och det börjar verkligen kännas som vår. Detta är mycket bra på flera sätt, men just nu tänker jag på en särskild sak: att jag kan ha "balkong"-dörren öppen utan att mina stackars växter dör. Såfort jag får tid ska jag ta en promenad till Plantagen som ligger vid Frescati och införskaffa säsongens skörd av krukväxter att ha i fönstret. I missed you guys.
Två såna hade jag innan dom frös ihjäl, och dom var riktigt bra. Luktade peppar när man gned på bladen - tror dom heter japansk pepparbuske. Ska se om dom finns i år också.
Två såna hade jag innan dom frös ihjäl, och dom var riktigt bra. Luktade peppar när man gned på bladen - tror dom heter japansk pepparbuske. Ska se om dom finns i år också.
Nookie
Jag börjar bli lite trött på hur jag har hemma. Jag tycker det är fint, men jag har i ärlighetens namn inte använt mina fåtöljer särskilt mycket. Dessutom känns det som att det vore trevligt med någonstans att verkligen kunna sitta och äta. Jag har ett matbord, ett slagbord, men det känns för högt och stort och jag hittar ingen bra plats att ställa det på. Därför har jag tittat mot studenternas möbelmecka IKEA, och hittade följande:
Hoppas inte proportionerna blev för konstiga. 1000 riksdaler för soffan och 800 för bordet gör det där till en minst sagt prisvärd investering för att förnya casa del Henrik. Det blir förhoppningsvis IKEA med Johan i helgen, och känns soffan tillräckligt bra (en soffa för tusen kronor riskerar att inte vara jättebra eller skön att sitta i) så blir det extreme Kungshamra 81 lägenhet 018 makeover.
Vad tycker ni - blir det bra tror ni?
Hoppas inte proportionerna blev för konstiga. 1000 riksdaler för soffan och 800 för bordet gör det där till en minst sagt prisvärd investering för att förnya casa del Henrik. Det blir förhoppningsvis IKEA med Johan i helgen, och känns soffan tillräckligt bra (en soffa för tusen kronor riskerar att inte vara jättebra eller skön att sitta i) så blir det extreme Kungshamra 81 lägenhet 018 makeover.
Vad tycker ni - blir det bra tror ni?
punkt punkt punkt
Jag hade tänkt skriva något bra, men sen kom Rami Shaaban in i bilden.
Personal Jebus
Man kan tycka att SL ska köra sina fina tunnelbanetåg oftare än en gång var tionde minut när folk ska till jobbet, men det kanske är för mycket att hoppas på...
Jag hittade iallafall en City att titta i, och slog upp sidorna om högskolestudier. 15 april är sista ansökningsdag, och mellan annonserna för olika skolor stod det prognoser för olika yrkeskategorier. Dåliga möjligheter: samhällsvetare och miljövetare. Tack för den! Fast det var nog ingen överraskning att det skulle stå så å andra sidan, så har det väl alltid varit och kommer alltid vara. Statsvetare är ju något av ett pseudoyrke trots allt :) Men jag tror på mig själv och känner att min erfarenhet och motivation ändå kommer fixa detta på bästa sätt!
Jag pratade med mamma i helgen om att kanske starta eget eller bli egen företagare, och försöka jobba som konsult. Det är förmodligen svårt när man är helt nyexad, men jag vill inte stänga några dörrar såklart. Hon bara tittade på mig med blicken jag föreställer mig att man har när ens fjortonåriga dotter vill åka till Hultsfred och tälta med ett helt hockeylag. Hon tyckte det verkade som en...något optimistisk idé. Men vi får se vad som händer!
Just nu känns det som att det allra roligaste vore att hitta någon KLOCKREN kursare på magisterkursen att starta något med, jobba hårt för att bygga upp något eget, och sen sluta i en solstol på Bahamas sex månader om året. Vi håller tummarna, som vanligt :)
Jag hittade iallafall en City att titta i, och slog upp sidorna om högskolestudier. 15 april är sista ansökningsdag, och mellan annonserna för olika skolor stod det prognoser för olika yrkeskategorier. Dåliga möjligheter: samhällsvetare och miljövetare. Tack för den! Fast det var nog ingen överraskning att det skulle stå så å andra sidan, så har det väl alltid varit och kommer alltid vara. Statsvetare är ju något av ett pseudoyrke trots allt :) Men jag tror på mig själv och känner att min erfarenhet och motivation ändå kommer fixa detta på bästa sätt!
Jag pratade med mamma i helgen om att kanske starta eget eller bli egen företagare, och försöka jobba som konsult. Det är förmodligen svårt när man är helt nyexad, men jag vill inte stänga några dörrar såklart. Hon bara tittade på mig med blicken jag föreställer mig att man har när ens fjortonåriga dotter vill åka till Hultsfred och tälta med ett helt hockeylag. Hon tyckte det verkade som en...något optimistisk idé. Men vi får se vad som händer!
Just nu känns det som att det allra roligaste vore att hitta någon KLOCKREN kursare på magisterkursen att starta något med, jobba hårt för att bygga upp något eget, och sen sluta i en solstol på Bahamas sex månader om året. Vi håller tummarna, som vanligt :)
Så kan det gå
Hej Henrik!
Tack för att du tog dig tid att komma förbi på ett möte på Beijerinstitutet
angående vikariatet som administratör/informatör. Vi tycker du har en
intressant profil och att du gav ett mycket gott intryck vid mötet. Vi har dock
beslutat att gå vidare med en annan kandidat som har mer erfarenhet inom vårt
forskningsområde.
Jahapp. Men inget stoppar mig nu, jag har mina mål klara och kör på. Det hade nog ändå blivit lite väl mycket med heltid eller 75% - nu är ju målet högsta betyg på uppsatserna! :)
Deras förlust som vi säger.
Tack för att du tog dig tid att komma förbi på ett möte på Beijerinstitutet
angående vikariatet som administratör/informatör. Vi tycker du har en
intressant profil och att du gav ett mycket gott intryck vid mötet. Vi har dock
beslutat att gå vidare med en annan kandidat som har mer erfarenhet inom vårt
forskningsområde.
Jahapp. Men inget stoppar mig nu, jag har mina mål klara och kör på. Det hade nog ändå blivit lite väl mycket med heltid eller 75% - nu är ju målet högsta betyg på uppsatserna! :)
Deras förlust som vi säger.
Smack!
Jag har ändrat inställning: bilar är roliga. Särskilt när man får göra såhär med dom. Avundsjuk, jag? Inte det minsta...
Cat got your cable
Då var det dags igen. Jag skrev för inte särskilt länge sen om högtalarkablarna för en ziljon som inte lät bättre än galgar; nu är det dags för audiofilströmkabeln att få en känga. Ja, det är sant, det finns audiofilströmkabel, som är tänkt att vara bättre på att skärma av den elektromagnetiska störningen eller nåt sånt så att ljudet blir renare. Och tro mig, dessa kablar är inte billiga. Därför är det underbart tillfredsställande att läsa om katten som avslöjade den bluffen . 300-dollarskablar var värda ungefär 20 dollar. Men, någon skrattar hela vägen till banken iallafall...
Motivation slår klass
Det är rätt sjukt. Jag sitter, för första gången, och LÄNGTAR efter att skriva på min uppsats. Snacka om scenförvandling. Jag har lyssnat ganska mycket på ljudböcker om "självutveckling" den senaste tiden, och förutom att vara lärorikt och får mig att tänka så är det även grymt bra eftersom det ger en positivt käftsmäll med motivation. Jag blir bättre på att definiera mina mål, vart jag vill i livet, vem och vad jag vill vara. Bara positivt. Med motivation kommer man faktiskt precis så långt man själv vill :)
Just idag är...det kallt.
Ny vecka, nya äventyr. Ikväll är äventyrsmöjlighet i form av genrep för Hammarby på Söderstadion. Äventyret består i att överleva fysiskt av 90 minuter i snön, och mentalt av att se vad som kan t änkas bli världens sämsta fotbollsmatch, eftersom motståndet i snön är TPS Åbo från Finland, ett lag som knappast är känt för sin sambafotboll. Men snart är det allsvenskan, och vi har värvat ett par spelare man ändå vill ta en titt på, så det kanske är värt att trotsa elementen ändå. Jag kan ju inte gå runt och prata om att alla andra är medgångssupportrar, och sen vara det själv... :) Forza Bajen!
Kongen av campingplassen
Det blev att jobba hemma dagen till ära. Lagom trist att sitta själv på Fortum och göra vad jag precis lika väl kan göra hemma, så nu sitter jag här i mjukisar och arméns underställströja istället för finkostymen - lite skönare ;) Jag har en rätt stor uppgift framför mig som kräver hyfsade skills i powerpoint, vilket jag inte har, så jag förväntar mig att få sitta en hyfsad portion av dagen. Men det är bara bra, för jag lär mig PP och får detta ordentligt gjort. Jag ska göra en plan för att bli av med gamla fel - igen - men denna gång har vi kommit längre, och jag är duktigare på pivottabeller ;P Så det känns viktigt att få det bra gjort. Dessutom är jag övertygad om att det blir bättre gjort när man har bra musik, vilket jag ju har. Sov otroligt gott - och länge - inatt, så detta kommer gå alldeles utmärkt :)
Trevlig måndag på er!
Trevlig måndag på er!
Stockholm i mitt hjärta
Borta bra men hemma bäst stämmer iallafall på en sak: sängen!
Det blev en trevlig påskmiddag med familjen, som kom att handla om en väldigt intressant sak: minnen. Eller mer specifikt - hur gammal man är när man har sina första minnen. Jag har funderat mycket på det, och kommit fram till att mitt första riktiga minne, när jag inte sätter ihop ett lapptäcke av bilder och sånt jag fått berättat för mig, är när mina föräldrar sa att dom skulle skilja sig. Jag var fem-sex någonting, och minns verkligen allting från den stunden. Innan det är det inte helt tomt ska jag säga, men det finns bara sporadiska saker, småsaker som jag tror mig upplevt men utan att kunna vara säker. Roligt var att när vi berättade om detta, så verkade det som att kvinnorna mindes saker från tidigare; min mamma sa att hon har minnen från när hon var bara ett par år gammal, medan morfar sa samma sak som jag.
Efter resan nedför memory lane gick vi ut och gjorde oss en hederlig påskbrasa, dvs. en sketen hög med ris och gamla julgranar, som det snöat på och som därför nödgade oss att ta hjälp av petroleumindustrin. En dunk diesel. Sen brann allting fint. Vi gjorde ett tappert försök på vintern rasat, men kom inte längre än fem-sex rader. Fast det är ju tanken som räknas, som man säger!
Till slut blev det en snabb visit hos Hasse och Eva i Sunne; Hasse som förövrigt meddelade att han läser min blogg, så här kommer en hälsning till dig och alla som var hos er! Vi hade jättetrevligt och jag hade gärna stannat kvar, men ibland får man inte bestämma själv och det blev att åka hem vid midnatt. Vaknade tidigt och lyssnade på Matt Darey (där korståget förövrigt går vidare - mamma var duktig och skrev ner adressen, och Ullis sa att hon vill följa med på spelningen!) och sen var det iväg till Karlstad. Åka bil med mamma innebär prataprata, så även denna gång. Vi hinner alltid klämma oss igenom imponerande många av livets viktiga saker på en bilresa på mellan Rottneros och Karlstad; denna gång handlade det mest om att det avgörande inte är huruvida man är lyckad i andras ögon som spelar någon roll. Grundläggande, javisst, men många blir ändå nervösa när frågan kommer upp..Vi pratade också en hel del om att hitta Någon, och konstaterade helt enkelt att det inte är så lätt. I Sunne har väldigt många barn och hela paketet i min ålder, men sån är jag bara inte. Se bara till att fylla livet med meningsfulla saker, så är det bättre än att hamna i ett förhållande som tar mer än det ger. Jag tror tyvärr att många som skaffar barn unga inte riktigt har "lekt av sig", och att livslågan på något sätt slocknar lite tidigare.
Bilder kommer när jag orkat fixa med kameran.
Det blev en trevlig påskmiddag med familjen, som kom att handla om en väldigt intressant sak: minnen. Eller mer specifikt - hur gammal man är när man har sina första minnen. Jag har funderat mycket på det, och kommit fram till att mitt första riktiga minne, när jag inte sätter ihop ett lapptäcke av bilder och sånt jag fått berättat för mig, är när mina föräldrar sa att dom skulle skilja sig. Jag var fem-sex någonting, och minns verkligen allting från den stunden. Innan det är det inte helt tomt ska jag säga, men det finns bara sporadiska saker, småsaker som jag tror mig upplevt men utan att kunna vara säker. Roligt var att när vi berättade om detta, så verkade det som att kvinnorna mindes saker från tidigare; min mamma sa att hon har minnen från när hon var bara ett par år gammal, medan morfar sa samma sak som jag.
Efter resan nedför memory lane gick vi ut och gjorde oss en hederlig påskbrasa, dvs. en sketen hög med ris och gamla julgranar, som det snöat på och som därför nödgade oss att ta hjälp av petroleumindustrin. En dunk diesel. Sen brann allting fint. Vi gjorde ett tappert försök på vintern rasat, men kom inte längre än fem-sex rader. Fast det är ju tanken som räknas, som man säger!
Till slut blev det en snabb visit hos Hasse och Eva i Sunne; Hasse som förövrigt meddelade att han läser min blogg, så här kommer en hälsning till dig och alla som var hos er! Vi hade jättetrevligt och jag hade gärna stannat kvar, men ibland får man inte bestämma själv och det blev att åka hem vid midnatt. Vaknade tidigt och lyssnade på Matt Darey (där korståget förövrigt går vidare - mamma var duktig och skrev ner adressen, och Ullis sa att hon vill följa med på spelningen!) och sen var det iväg till Karlstad. Åka bil med mamma innebär prataprata, så även denna gång. Vi hinner alltid klämma oss igenom imponerande många av livets viktiga saker på en bilresa på mellan Rottneros och Karlstad; denna gång handlade det mest om att det avgörande inte är huruvida man är lyckad i andras ögon som spelar någon roll. Grundläggande, javisst, men många blir ändå nervösa när frågan kommer upp..Vi pratade också en hel del om att hitta Någon, och konstaterade helt enkelt att det inte är så lätt. I Sunne har väldigt många barn och hela paketet i min ålder, men sån är jag bara inte. Se bara till att fylla livet med meningsfulla saker, så är det bättre än att hamna i ett förhållande som tar mer än det ger. Jag tror tyvärr att många som skaffar barn unga inte riktigt har "lekt av sig", och att livslågan på något sätt slocknar lite tidigare.
Bilder kommer när jag orkat fixa med kameran.
<3
Världen i Rottneros
Påskafton! Jag överlevde såhär länge - samma sak kan inte sägas om Jesus... ;)
Jag har nu två dagar i rad somnat lite över midnatt och sovit till klockan elva, helt otroligt. Hemma vaknar jag, även när jag inte sätter klockan, vid sju. Min interna klocka säger liksom att då är det dags att gå upp. Förmodligen är det den otroliga tystnaden här som gör att jag bara sover vidare.
I Värmland finns snö, vit fin snö. Jag tjatar om snön, men det är verkligen viktigt att få uppleva lite snö i år också. Idag tänker jag ta en lång promenad i skogen - gå ner till älven och sitta och titta och lyssna; gå grusvägen från huset ner i grannens granskog och känna skaren under fötterna. Poetiskt va? Men man blir poetisk när man är här. Allt är så annorlunda,
Jag inser mer och mer när jag är här denna gång att jag vänjer mig vid att vara en stadsbo på heltid och i hjärtat. Att komma hit är underbart för variationen, men det känns verkligen inte som hemma. Inte så att det känns...valhänt, men detta är inte mitt liv. Inte alls. Inte nu.
Ikväll är det påskmiddag med nästan hela släkten - mamma, min syster Ulrika, mormor, morfar, moster, mosters man och deras tre barn Johan, Oskar och Astrid. Johan och Oskar läser fantasy och håller på med rollspel och grejer, vilket jag också gjorde i deras ålder. Därför tar jag alltid beställning om dom ska ha någonting från Stockholm när jag åker upp, så denna gång blev det en bok var. Roligt att man kan vara till lite nytta också. Och Astrid kom på andraplats i en teckningstävling med påskbilder i nya värmlandstidningen, sött :) Efter middagen och storbrasan som ska eldas kanske vi åker in till Sunne och min morbror och hans familj, det vore roligt att träffa dom också. Hans döttrar är i min ålder, och deras killar är riktigt trevliga, så där blir lite mer "mogen dans" om man säger så. Sist jag var uppe hade jag med Singstar, till allas förtjusning. Tänk er tio fulla värmlänningar en midsommarafton, sjungandes Singstar....
Minus fyra grader ute, det ni.
Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig påskafton, med släkten eller vad ni nu gör! Och, som vanligt, gör inget jag inte skulle göra. Eller som Johans flickvän så trevligt påtalade för honom efter vårt absintrace: "gör inget Henrik skulle göra"...
Tack för den.
Jag har nu två dagar i rad somnat lite över midnatt och sovit till klockan elva, helt otroligt. Hemma vaknar jag, även när jag inte sätter klockan, vid sju. Min interna klocka säger liksom att då är det dags att gå upp. Förmodligen är det den otroliga tystnaden här som gör att jag bara sover vidare.
I Värmland finns snö, vit fin snö. Jag tjatar om snön, men det är verkligen viktigt att få uppleva lite snö i år också. Idag tänker jag ta en lång promenad i skogen - gå ner till älven och sitta och titta och lyssna; gå grusvägen från huset ner i grannens granskog och känna skaren under fötterna. Poetiskt va? Men man blir poetisk när man är här. Allt är så annorlunda,
Jag inser mer och mer när jag är här denna gång att jag vänjer mig vid att vara en stadsbo på heltid och i hjärtat. Att komma hit är underbart för variationen, men det känns verkligen inte som hemma. Inte så att det känns...valhänt, men detta är inte mitt liv. Inte alls. Inte nu.
Ikväll är det påskmiddag med nästan hela släkten - mamma, min syster Ulrika, mormor, morfar, moster, mosters man och deras tre barn Johan, Oskar och Astrid. Johan och Oskar läser fantasy och håller på med rollspel och grejer, vilket jag också gjorde i deras ålder. Därför tar jag alltid beställning om dom ska ha någonting från Stockholm när jag åker upp, så denna gång blev det en bok var. Roligt att man kan vara till lite nytta också. Och Astrid kom på andraplats i en teckningstävling med påskbilder i nya värmlandstidningen, sött :) Efter middagen och storbrasan som ska eldas kanske vi åker in till Sunne och min morbror och hans familj, det vore roligt att träffa dom också. Hans döttrar är i min ålder, och deras killar är riktigt trevliga, så där blir lite mer "mogen dans" om man säger så. Sist jag var uppe hade jag med Singstar, till allas förtjusning. Tänk er tio fulla värmlänningar en midsommarafton, sjungandes Singstar....
Minus fyra grader ute, det ni.
Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig påskafton, med släkten eller vad ni nu gör! Och, som vanligt, gör inget jag inte skulle göra. Eller som Johans flickvän så trevligt påtalade för honom efter vårt absintrace: "gör inget Henrik skulle göra"...
Tack för den.
Glad påsk!
Då var det strax dags att bege sig för att ta bussen till Karlstad. Fyra långa, inklämda, tråkiga timmar. Men min vän iPhone är laddad med massa film och ljudböcker och jag har en bra bok att läsa, så det ska nog ordna sig. Hoppas bara det inte är som sist när jag åkte och det var sjuuuuuuukt mycket bilar - det tog en timme att komma från centralen till en liten bit utanför kungens kurva! Hoppas på bra väder också, så vi inte kör i diket när jag är mitt uppe i nåt spännande i filmen jag kollar på och därför inte märker min anståndande undergång. På söndag morgon åker jag hem igen, och sen tänkte jag faktiskt jobba på måndag. Har fått ett mycket viktigt uppdrag på jobbet, som jag ska rapportera och lämna av i nästa vecka eftersom det även är min sista vecka. Men jag kan mina grejer, så jag är lugn. Det är roligt, jag känner faktiskt att jag verkligen växt med det inte enorma men ändå ganska stora ansvar som givits mig under tiden på Fortum. Även om det kanske inte leder till någon konkret i jobbväg i framtiden är jag helt övertygad om att jag som person växt av det, och tar med mig det i framtiden. Bra grejer :)
Jag önskar alla en RIKTIGT GLAD PÅSK - må era godisägg vara välfyllda, era släktingar vara trevliga, och akta er för påskharen - min mamma har sagt att man inte ska ta emot godis från främlingar, särskilt inte såna i maskeraddräkter...
Jag önskar alla en RIKTIGT GLAD PÅSK - må era godisägg vara välfyllda, era släktingar vara trevliga, och akta er för påskharen - min mamma har sagt att man inte ska ta emot godis från främlingar, särskilt inte såna i maskeraddräkter...
As the rush comes
Det närmar sig. Snart biljettsläpp. Det kommer bli så sjukt stort, så sjukt bra, i år också. Jag har ingen aning om vilka som levererar musiken jag lever för, men det spelar ingen roll. Det kommer bli så bra ändå.
Trailern till Sensation White 2008.
Trailern till Sensation White 2008.
Hail to the chief
Idag har jag, för första gången någonsin, haft ett genuint intressant samtal med en frisör. När jag satte mig i stolen såg jag att han satt ett "Kosovo is Serbia"-klistermärke på sin hårtork (...), och ganska snart, efter att ha diskuterat vad vi skulle göra på påsk, så sa jag att jag antog han var från Serbien. Sen berättade han massor om hela Kosovos självständighetsgrej, som jag ärligt talat inte alls hängt med i. Hursomhelst så är det problem med det hela, vilket jag tror honom när han säger. Jag fick ju knappast den objektiva versionen av saker och ting, men tydligen är det väldigt få länder som (hittills) erkänt Kosovo som egen nation. Vi får se hur det går. Eller, vi vet nog alla hur det går - oskyldiga kommer att dö. Så är det alltid.
Likgiltigt
Ibland får man till det.. :)
Oväder
Jag vet inte hur det är där ni befinner er, men i Värthamnen SNÖAR det. På riktigt. Jätteflingor som blåser in från vattnet. Och jag tycker faktiskt om det. Jag är glad att det blev lite snö ändå, även om det är väldigt lite och inte får ligga kvar. Det känns som att saker och ting inte riktigt är så uppochnervända som det har känts utan snö. Det roligaste är dock att det växlar mellan fullständig snöstorm och ingenting på bara några sekunder. Det ser verkligen ut som om någon sitter med en på- och avknapp för snön.
Vi får se om det ligger gammal dynamit i tunnelbanan idag också... :)
Vi får se om det ligger gammal dynamit i tunnelbanan idag också... :)
Another dead hero
En science fictionhjälte - en legend - har trillat av pinn. Arthur C Clarke, som skrivit bland annat 2001 - A Space Odyssey, som blev film av allas vår favoritregissör Stanley Kubrick, blev 90 år. Jag har läst två eller tre böcker av honom, och ska väl erkänna att det inte är det bästa eller mest intressanta jag läst, men klart värt läsningen ändå. Vissa blir så att säga mer av mentorer för en genre, och det var Clarke definitivt. Vila i frid.
Chase this light with me
Nä, skärpning! Här har ju inte många barn blivit gjorda på ett tag. Det har varit mycket att göra, eller snarare omotiverat att skriva, men nu är jag back on track :)
Tänkte börja med att försöka dela med mig av några bilder jag tagit de senaste veckorna, som lite uppvärmning, men blogg.se är tyvärr värdelöst långsamt och låter mig inte ladda upp några bilder. Därför tänkte jag diskutera vad som skulle kunna kvalificera in till VM i årets i-landsproblem (västmästerskapen alltså, inte världsmästerskap :P) - när jag klivit av tunnelbanan vid Gärdet på morgonen, har jag ungefär fem minuter att gå till jobbet. Som ni vet är jag en musikmänniska, och jag känner att jag verkligen vill ha RÄTT låt, eftersom rätt låt på rätt ställe har en tendens att liksom...avgöra om det blir en bra dag eller inte. Jag har exakt 1014 låtar på min telefon, och nästan alla är bra. Men av någon anledning är det INGEN som passar för min morgonpromenad! Jag trycker och trycker och trycker och trycker och inget passar! Det är ganska märkligt, att det ska vara så svårt att hitta rätt låt till rätt läge. Får göra en gå-morgonpromenaden-till-Fortum-playlist eller något, så jag slipper bli besviken på morgonen, och alltså riskera en misslyckad dag ;)
Tänkte börja med att försöka dela med mig av några bilder jag tagit de senaste veckorna, som lite uppvärmning, men blogg.se är tyvärr värdelöst långsamt och låter mig inte ladda upp några bilder. Därför tänkte jag diskutera vad som skulle kunna kvalificera in till VM i årets i-landsproblem (västmästerskapen alltså, inte världsmästerskap :P) - när jag klivit av tunnelbanan vid Gärdet på morgonen, har jag ungefär fem minuter att gå till jobbet. Som ni vet är jag en musikmänniska, och jag känner att jag verkligen vill ha RÄTT låt, eftersom rätt låt på rätt ställe har en tendens att liksom...avgöra om det blir en bra dag eller inte. Jag har exakt 1014 låtar på min telefon, och nästan alla är bra. Men av någon anledning är det INGEN som passar för min morgonpromenad! Jag trycker och trycker och trycker och trycker och inget passar! Det är ganska märkligt, att det ska vara så svårt att hitta rätt låt till rätt läge. Får göra en gå-morgonpromenaden-till-Fortum-playlist eller något, så jag slipper bli besviken på morgonen, och alltså riskera en misslyckad dag ;)
Pravda?
Sist det kom snö stod tunnelbanan still, med ursäkten att det var rökutveckling i ungefär två mil tunnel. Idag, när det ligger snö, händer precis samma sak - tågen går knappt. Samtidigt säger sig SL ha hittat dynamit från 1960-talet på spåren. Dynamit som alltså ingen har hittat på 50 år, och som kommer fram när det väl ligger snö ute.
Jag är ingen konspirationsteoretiker, men är det inte storslagna samband?
Jag är ingen konspirationsteoretiker, men är det inte storslagna samband?
Men se...
Snöchock! Stockholm rasar!
Fidel 4k
Ojoj, GRYMT dåligt drag här på bloggen just nu. Helgen var iallafall trevlig, med Toves födelsedagsfest och utgång på lördagen, och en muy muy lugn dag på söndagen. Äh, jag skriver mer när jag har något vettigt att skriva. Ska iallafall spela Junta med båjsen ikväll, ska bli riktigt roligt :) Viva la revolucion!
Vacker på insidan
"This gorgeous, strange image is a highly-accurate visualization of what's happening inside your body right now. Macrophages, specialized cells that help keep your body in good repair by cleaning up debris, zoom around your capillaries, among other places. In this image, we've left the macrophages behind and are inside a cell watching proteins walk around on tethers to carry proteins or other materials elsewhere in the cell. This is actually a still from an amazing flick called "Inner Life of the Cell," made for biology students, and currently on display at a new show in New York called Design and the Elastic Mind."
"This is an image from another movie called DICER, about the eponymous enzyme which is responsible for clipping little pieces of RNA off of bigger chunks. Here you can see that it's about to clip off the chunk of RNA that it's clinging to. The little pieces of RNA help maintain proper levels of protein in your blood. What's amazing is that this toothpaste-looking chunk of enzyme is actually an incredibly precise instrument, only scissoring off the exact right amount of RNA that your body needs."
Helt otroligt.
"This is an image from another movie called DICER, about the eponymous enzyme which is responsible for clipping little pieces of RNA off of bigger chunks. Here you can see that it's about to clip off the chunk of RNA that it's clinging to. The little pieces of RNA help maintain proper levels of protein in your blood. What's amazing is that this toothpaste-looking chunk of enzyme is actually an incredibly precise instrument, only scissoring off the exact right amount of RNA that your body needs."
Helt otroligt.
Touch of death
Vi håller oss kvar hos våra kära grannar i öst, men denna gång vänder vi blickarna mot Ryssland. Bruce Lee är nämligen, något överraskande, inte död, utan har lyckats lura nästan alla att han är alkoholist i en rysk gruvstad. Att det är Brucan vi ser på filmen är helt säkert - stilsäkerheten, tekniken, gracen och fysiken är omisskännelig.
Boards don't hit back!
Boards don't hit back!
Anti
Det tog ungefär en månad på Fortum innan jag fick ont i vänstra axeln. Anledningen är att jag sitter helt fel, och suttit väldigt mycket och hängt på axeln. Ungefär som med min "bröstmuskelinflammation", som försvann när jag helt enkelt slutade hänga på den armen. Men det är lite läskigt när det helt plötsligt börjar knaka i axeln när man rullar den. En annan rätt läskig sak är att det liksom fortplantar sig, så att jag den senaste veckan haft ont i TÄNDERNA på vänster sida. Allt bli liksom stelt. Skumt, och man måste vara försiktig. Nu stöder jag mindre på armen , och det känns redan bättre. Hade ju tänkt bli gammal, då måste man vårda kroppen!
Ringde just till Beijerinstitutet. Är ni redo för att veta hur det gick?
Inget beslut taget - vänta till efter påsk! Åh under bara antiklimax, hur du håller mig på nålar för att explodera i...pyspunka :) Men det betyder att jag är med i racet fortfarande, så vi fortsätter hålla tummarna!
Ringde just till Beijerinstitutet. Är ni redo för att veta hur det gick?
Inget beslut taget - vänta till efter påsk! Åh under bara antiklimax, hur du håller mig på nålar för att explodera i...pyspunka :) Men det betyder att jag är med i racet fortfarande, så vi fortsätter hålla tummarna!
Rock hard
Nu tycker jag Beijerinstitutet får ta och höra av sig. Några timmar till, sen ringer jag. Visar framfötterna lite sådär. Det är trots allt min framtid det handlar om, och den är inget att skämta bort!
Jag känner mig milt parkinsonsdrabbad idag, men ni kan vara lugna, jag är inte sjuk. Jag har druckit min årliga kopp kaffe. Kaffe har väldigt stark effekt på mig, och kombinerat med fyra timmar sömn och faktumet att jag är lite nätt bakisseg gör att jag sitter här och småskakar, med mild hjärtklappning. Men det gör inte så mycket, för alla här är småsega och småbakis efter gårdagens härjningar, och ingen presterar direkt på topp. Vi är rätt i fas. Sitter och knappar på våra datorer och lyssnar på Otis Redding och Al Green. Att jag blivit (i princip) enväldig härskare av stereon, som ju ändå är min, är VÄLDIGT bra har jag insett. Självklart sätter jag ju inte på sånt som ingen vill höra, men livet blir onekligen rätt mycket lättare när man får välja musiken.
Igår var vi femton stycken - fjorton Accentureanställda och det svarta fåret, jag. Femkampen var egentligen en sjukamp, eftersom första grenen var fri bar, och tävlingen hade utökats med att köra bilbana. På Ballbreaker finns en sjukt stor bilbana med sex banor, och jag har inte kört bilbana sen jag var jätteliten och byggde ihop pappas gamla som han hade kvar från när han var liten. Det var fortfarande otroligt roligt att köra, och att se Accenturegrevarna förvandlas till hyperkoncentrerade tävlingsmänniskor över några små sketna leksaksbilar var väldigt underhållande. Tävlingen slutade med att jag inte vann, alltså säger vi inte så mycket mer om den ;) Klockan halv tio landade vi på sista anhalt som var Grill, som uppenbarligen precis öppnat igen. Alltid trevligt där, och jättegod mat. Halv tolv tog jag alla i hand och tackade för mig, och tog en taxi till Bojan för att stärka upp trupperna (läs: Sebbe) i dörren. Det är sinnessjukt mycket folk där på torsdagarna nuförtiden, så vi stod och höll emot flodvågen av utbytesstudenter som ville komma in. Allt slutade med att vi åkte farbror taxi hem vid halv tre, och jag äntligen fick komma i säng - välbehövligt!
Livet är hårt, men jag är hårdare.
Jag känner mig milt parkinsonsdrabbad idag, men ni kan vara lugna, jag är inte sjuk. Jag har druckit min årliga kopp kaffe. Kaffe har väldigt stark effekt på mig, och kombinerat med fyra timmar sömn och faktumet att jag är lite nätt bakisseg gör att jag sitter här och småskakar, med mild hjärtklappning. Men det gör inte så mycket, för alla här är småsega och småbakis efter gårdagens härjningar, och ingen presterar direkt på topp. Vi är rätt i fas. Sitter och knappar på våra datorer och lyssnar på Otis Redding och Al Green. Att jag blivit (i princip) enväldig härskare av stereon, som ju ändå är min, är VÄLDIGT bra har jag insett. Självklart sätter jag ju inte på sånt som ingen vill höra, men livet blir onekligen rätt mycket lättare när man får välja musiken.
Igår var vi femton stycken - fjorton Accentureanställda och det svarta fåret, jag. Femkampen var egentligen en sjukamp, eftersom första grenen var fri bar, och tävlingen hade utökats med att köra bilbana. På Ballbreaker finns en sjukt stor bilbana med sex banor, och jag har inte kört bilbana sen jag var jätteliten och byggde ihop pappas gamla som han hade kvar från när han var liten. Det var fortfarande otroligt roligt att köra, och att se Accenturegrevarna förvandlas till hyperkoncentrerade tävlingsmänniskor över några små sketna leksaksbilar var väldigt underhållande. Tävlingen slutade med att jag inte vann, alltså säger vi inte så mycket mer om den ;) Klockan halv tio landade vi på sista anhalt som var Grill, som uppenbarligen precis öppnat igen. Alltid trevligt där, och jättegod mat. Halv tolv tog jag alla i hand och tackade för mig, och tog en taxi till Bojan för att stärka upp trupperna (läs: Sebbe) i dörren. Det är sinnessjukt mycket folk där på torsdagarna nuförtiden, så vi stod och höll emot flodvågen av utbytesstudenter som ville komma in. Allt slutade med att vi åkte farbror taxi hem vid halv tre, och jag äntligen fick komma i säng - välbehövligt!
Livet är hårt, men jag är hårdare.
Ken lee
Idol världen runt har producerat sin beskärda del guldklimpar, och här kommer nästa. Jag höll på att trilla av stolen, och vad passar bättre på FREDAG än att få skratta lite åt andras...oförmåga ;) Go Bulgari!
Ring ring
VI hade order om att äta en ordentlig lunch eftersom det blir sen middag, så det blev sallad, en tallrik ärtsoppa och två tallrikar fiskgryta. När jag satt och åt insåg jag att förmodligen stoppat i mig lika många kalorier som en tredjedel av jordens människor får nöja sig med på en vecka eller så, ganska sjukt faktiskt. Och då åt jag ändå inte glass...
Eftersom jobbet är väldigt segt nu, så har jag "skött ärenden" per msn mestadels (läs: jag har huggit alla jag sett och som verkat pratvilliga ;) ). Igår var det ingen som ringde, eller skickade sms, och det känns verkligen konstigt med en hel dag där telefonen varken ringer eller piper. Men det finns två sorters människor (av dom som har telefon åtminstone): dom som ringer, och dom som blir uppringda. Jag tillhör definitivt den första kategorin, som inte orkar sitta och vänta på att folk ska höra av sig. Det blir tyvärr rätt irriterande ibland, då man VET att något håller på att ringa ut i sanden, och att det rimligtvis ligger lika mycket i min som i den andra partens intresse att vi stämmer av. Men icke, inte ringer den andra. Men så är det med det mesta i livet känns det som - gör man det inte själv blir det inte gjort! Sen uppstår det i och för sig alltid intressanta undantag, där den andra ringer mig istället. Ganska sjukt att det kan bli så "spårbundet" från början i vem som hör av sig, och att det ändå verkar så svårt att ändra på.
Vilken typ är ni?
Eftersom jobbet är väldigt segt nu, så har jag "skött ärenden" per msn mestadels (läs: jag har huggit alla jag sett och som verkat pratvilliga ;) ). Igår var det ingen som ringde, eller skickade sms, och det känns verkligen konstigt med en hel dag där telefonen varken ringer eller piper. Men det finns två sorters människor (av dom som har telefon åtminstone): dom som ringer, och dom som blir uppringda. Jag tillhör definitivt den första kategorin, som inte orkar sitta och vänta på att folk ska höra av sig. Det blir tyvärr rätt irriterande ibland, då man VET att något håller på att ringa ut i sanden, och att det rimligtvis ligger lika mycket i min som i den andra partens intresse att vi stämmer av. Men icke, inte ringer den andra. Men så är det med det mesta i livet känns det som - gör man det inte själv blir det inte gjort! Sen uppstår det i och för sig alltid intressanta undantag, där den andra ringer mig istället. Ganska sjukt att det kan bli så "spårbundet" från början i vem som hör av sig, och att det ändå verkar så svårt att ändra på.
Vilken typ är ni?
Film Wars
Dagens aktiviteter med Accenture innebär femkamp. Jag brukar vara bra på sånt, och har en och annan välförtjänt skalp, men något säger mig att det inte blir någon seger idag. Det känns som att några i sällskapet kommer se det som en klart större prestigeseger att vinna än jag gör; många är lite lagom streberaktigt drivna. Hoppas verkligen bara att det inte blir några bestående schismer, så att det om sex månader är öppet krig på kontoret :)
Efter att ha lagt in Dark Knight-bilden i förra inlägget insåg jag hur grymt många filmer jag ser fram emot denna sommar och höst. Dark Knight kommer blir GRYM, nya Indiana Jones är väldigt emotsedd även om jag inte är största fanet själv, Iron Man verkar riktigt bra ögongodis, och sen säkert massa andra superhjältefilmer också som duger som förströelse. Den allra största grejen kommer dock vara Watchmen, som liksom V for Vendetta är en seriebok med manus av Alan Moore. Det kan bli hur bra som helst, och det kan bli flopp - vi hoppas på det första!
Har jag missat några filmer? Säkert. Det kommer en animerad Star Warsfilm också, och till den ska jag BESLAGTA min lillebror :) Han är ett vandrande Star Wars-lexikon, och vi får väl sätta på oss lite sköna jedi knight-pyjamaskläder och odla alvöron eller nåt, för att visa vår hängivenhet.
Efter att ha lagt in Dark Knight-bilden i förra inlägget insåg jag hur grymt många filmer jag ser fram emot denna sommar och höst. Dark Knight kommer blir GRYM, nya Indiana Jones är väldigt emotsedd även om jag inte är största fanet själv, Iron Man verkar riktigt bra ögongodis, och sen säkert massa andra superhjältefilmer också som duger som förströelse. Den allra största grejen kommer dock vara Watchmen, som liksom V for Vendetta är en seriebok med manus av Alan Moore. Det kan bli hur bra som helst, och det kan bli flopp - vi hoppas på det första!
Har jag missat några filmer? Säkert. Det kommer en animerad Star Warsfilm också, och till den ska jag BESLAGTA min lillebror :) Han är ett vandrande Star Wars-lexikon, och vi får väl sätta på oss lite sköna jedi knight-pyjamaskläder och odla alvöron eller nåt, för att visa vår hängivenhet.
Att vänta på något gott
Börjar bli nervös nu angående jobbet på Beijerinstitutet - vill bara att det ska ringa, med goda besked :) Men som med allt spännande ska man få lida lite; det hör till saken så att säga. Tänk om alla besked skulle komma direkt. Det vore grymt skönt på ett sätt att alltid veta fem minuter efteråt om man får ett jobb, eller om man vunnit budgivningen på en lägenhet. Eller om man slapp vänta den där trekvarten mellan förbandet och huvudbandet, trekvarten man vill bara ska ta slut. Men utan den trekvarten skulle det inte alls vara lika jävla skön känsla när musiken väl börjar spela. Lite väntan är bra på många sätt ändå. Så jag väntar.
Här är något jag väntar grymt på också, och jag vet att jag inte är ensam. Förra filmen var så grymt bra att jag fånlog hela vägen hem från bion :) Tragiskt att han dog, men tur i oturen att det gick att göra klart filmen iallafall.
Här är något jag väntar grymt på också, och jag vet att jag inte är ensam. Förra filmen var så grymt bra att jag fånlog hela vägen hem från bion :) Tragiskt att han dog, men tur i oturen att det gick att göra klart filmen iallafall.
Golden boy
Det är ganska skönt att lägga sig i sängen med laptopen och skriva, innan jag lägger mig. Alla tankar i huvudet har lugnat ner sig lite - det snurrar ju ganska mycket i mitt huvud - och tid finns att fundera över dagen.
Studentpuben var, ärligt talat, riktigt tråkig. Middagen innan var dock mycket trevlig. Det blev entrecote med klyftpotatis och rödvinssås tillsammans med Eric och hans kompis Johan, som är kanontrevlig och har bra musiksmak - definitivt någon att prata musik med! Under middagen kollade vi på en live-DVD med Danko Jones, och då slog det mig att av alla låtar jag hört, så finns det nog en som hjälpt mig mest. Det är låten Danko Jones alltid spelar sist på sina konserter, men som inte finns utgiven på skiva. Mountain heter den, och är en käftsmäll i att tro på sig själv och tuffa till sig när det gäller. I slutet av låten sjungs ett mantra som jag ibland faktiskt repeterar för mig själv, när jag ska göra viktiga saker, typ gå på intervju. Det lyder: this heart gets stronger, this skin gets thicker, this mouth gets louder. Och det är lätt att hjärtat känns svagt; att man känner sig sårbar; att ens röst inte blir hörd och räcker till. Tro mig, ladda hem låten och lyssna på och TA TILL ER - den kan bli er bästa vän när ni ska in i situationer när ni måste tro på er själva och vara taggade. Gissa om jag lyssnade på den i måndags, innan intervjun. Det hjälper att ha en "pepplåt", en låt som det räcker att man hör dom första tonerna på för att man ska räta på ryggen, sticka ut bröstet, le lite extra, och känna sig precis så mycket man är värd.
When you get on top of the mountain, the only place to go is sky high.
Studentpuben var, ärligt talat, riktigt tråkig. Middagen innan var dock mycket trevlig. Det blev entrecote med klyftpotatis och rödvinssås tillsammans med Eric och hans kompis Johan, som är kanontrevlig och har bra musiksmak - definitivt någon att prata musik med! Under middagen kollade vi på en live-DVD med Danko Jones, och då slog det mig att av alla låtar jag hört, så finns det nog en som hjälpt mig mest. Det är låten Danko Jones alltid spelar sist på sina konserter, men som inte finns utgiven på skiva. Mountain heter den, och är en käftsmäll i att tro på sig själv och tuffa till sig när det gäller. I slutet av låten sjungs ett mantra som jag ibland faktiskt repeterar för mig själv, när jag ska göra viktiga saker, typ gå på intervju. Det lyder: this heart gets stronger, this skin gets thicker, this mouth gets louder. Och det är lätt att hjärtat känns svagt; att man känner sig sårbar; att ens röst inte blir hörd och räcker till. Tro mig, ladda hem låten och lyssna på och TA TILL ER - den kan bli er bästa vän när ni ska in i situationer när ni måste tro på er själva och vara taggade. Gissa om jag lyssnade på den i måndags, innan intervjun. Det hjälper att ha en "pepplåt", en låt som det räcker att man hör dom första tonerna på för att man ska räta på ryggen, sticka ut bröstet, le lite extra, och känna sig precis så mycket man är värd.
When you get on top of the mountain, the only place to go is sky high.
En gång nörd...
Jag har aldrig haft ring, inte direkt tyckt att det varit snyggt eller intressant. Men sen såg jag dessa:
Är det nörden i mig som talar när jag säger att jag faktiskt tycker dom var rätt snygga? :) Väldigt annorlunda om inte annat, kanske det jag tycker är snyggt egentligen. Vad tycker ni?
Är det nörden i mig som talar när jag säger att jag faktiskt tycker dom var rätt snygga? :) Väldigt annorlunda om inte annat, kanske det jag tycker är snyggt egentligen. Vad tycker ni?
Sömndrucken
Jag har blivit så seg på mornarna. För bara några veckor sen kunde jag sätta klockan på halv sju och vara på väg till jobbet vid sju - nu står klockan på samma tid men jag ligger och seeeeeeeeegar till halv åtta istället. Chia kör också 60-minuterssnoozesessioner, och jag förstod inte hur hon kunde vara så seg, men nu är jag där själv. Jag börjar bli gammal har jag sagt - behöver sova ut mitt i veckan, och slipper visa leg på bolaget... ;)
Det känns i och för sig ovanligt omotiverande på jobbet just nu, men ändå, om det gått förut borde det gå nu! Jag borde däremot sova mer, det blir ganska mycket sena kvällar. Inte så roligt att känna sig redo för helg redan på onsdag, men det är bara ha lite mer disciplin! Göra matlåda och stryka och sova tidigt, som en riktig husfru :)
Öl ikväll, på Smedjan vid Kräftriket. Det är trevligt att träffa lite folk jag pluggade fek med. Dom är, överlag, något mer intressanta och trevliga än statsvetare och miljömänniskor ;P Eric börjar bli arg på mig för att jag aldrig dricker öl med honom, så nu föreslog jag detta - hoppas det blidkar honom.
Det känns i och för sig ovanligt omotiverande på jobbet just nu, men ändå, om det gått förut borde det gå nu! Jag borde däremot sova mer, det blir ganska mycket sena kvällar. Inte så roligt att känna sig redo för helg redan på onsdag, men det är bara ha lite mer disciplin! Göra matlåda och stryka och sova tidigt, som en riktig husfru :)
Öl ikväll, på Smedjan vid Kräftriket. Det är trevligt att träffa lite folk jag pluggade fek med. Dom är, överlag, något mer intressanta och trevliga än statsvetare och miljömänniskor ;P Eric börjar bli arg på mig för att jag aldrig dricker öl med honom, så nu föreslog jag detta - hoppas det blidkar honom.
Petpinne
"Alla som träffat en vänstermänniska som nyligen startat firma eller aktiebolag och beväpnat sig med firmakort och fått korn på alla nya sköna avdrag vet att det inte finns något köpgalnare, profithungrigare och skrupellösare.
Alla som har hamnat i släktfejder om gårdar och klenoder med en vänstermänniska vet att det bara är att packa ihop och gå hem.
Vänstergekkosarna lyckas alltid omgärda sitt habegär med ett slags bolsjevikisk glöd. Ungefär som om de begår en revolutionär handling genom att ta familjens julsemester i Malaysia på firman. Som om det är lite subversivt. "
Jag såg just detta i en krönika på DN:s hemsida , och kände bara hur det satt klockrent.
Det fick mig att tänka på mitt första - och enda - möte i Stockholms universitets kårfullmäktige. Jag sitter fortfarande i fullmäktige, men efter det mötet skulle jag inte röra majoriteten i den församlingen med en tiometerspinne ens. Vänsterradikala studenter är, som mötet fick mig erfara på det mest otrevliga sätt, det värsta som finns när dom får tag på pengar. SUS förvaltar över i sammanhanget väldigt mycket pengar, och att se denna sorgliga skara människor med kåtdimmiga blickar inse att nu kunde dom ju lägga massa pengar, som egentligen skulle gå till de stackars 30-åriga småbarnsföräldrar med socionomdoktoranddrömmar och hemstickat från topp till tå som röstat på dom, på att införa fullständigt bisarra svågerpolitikstjänster på 20% här och 50% där fick mig bara att må illa. Vuxna människor som gärna står utanför den proverbiala sandlådan när dom själva inte gillar läget - knyter näven i fickan och drömmer om statlig anställning till alla - men när dom väl släpps in blir precis dom ungar som betedde sig så illa att mamma och pappa fick lyfta ut dom ur nämnda sandlåda. Det största problemet? Mamma och pappa är inte med längre, det är vi seriösa människor som får ta smällen istället.
NAMBLA
Suck. Nu börjar det bli sjukt segt - alla andra försvann iväg på möte eller annat ärende, och jag sitter själv och lyssnar på Foo Fighters. Och på tal om nostalgi - när jag var jätteliten och gick i åttan eller så så hade vi som uppgift på musiken att framföra en cover. Det var jag på bas, Martin på gitarr, Jessika på sång, och Kristian på trummor, och låtvalet föll på Alone + Easy Target av just Foo Fighters. Vi var faktiskt rätt bra, fastän vi väl i ärlighetens namn spelade lite högre än vad nöden krävde... Är man rocker så är man. Jag gör tappra försök och spelar lite gitarr ibland, men det vore grymt trevligt med någon som var på ungefär samma nivå som jag själv att spela med. Då skulle jag definitivt lära mig mer! Men man kanske inte kan sätta in en sån annons, då blir det nog bara gamla gubbar som vill träffa någon ung man att "utforska saker" med som svarar ;) Lite NAMBLA sådär.
Breaking the balls
Idag känner jag mig RIKTIGT nervös inför jobbet! Men jag ska nog lyssna mer på känslan jag hade igår, den första känslan ljuger ju ändå sällan. Att vara nervös dagen efter, och bara sitta och vänta, är fullständigt väntat, mycket värre och leder garanterat sällan till de mest positiva tankarna... :)
Fick just mail om att vi på torsdag ska ha ett litet event för att "fira av" projektet vi sysslat med. Det börjar med femkamp på Ballbreaker, och när jag läste namnet kom en del flashbacks tillbaka. Där hade vi nämligen den första seriösa julfesten på Sabis - den hittills mest skandalfyllda fest med jobb jag varit på, och jag kan mycket väl tänka mig att den förblir oslagen resten av mitt liv. Hade inte preventivmedel funnits hade nog 50% av dom anställda på Sabis Näsbypark gått på någon form av föräldraledighet nio månader senare... ;)
Fick just mail om att vi på torsdag ska ha ett litet event för att "fira av" projektet vi sysslat med. Det börjar med femkamp på Ballbreaker, och när jag läste namnet kom en del flashbacks tillbaka. Där hade vi nämligen den första seriösa julfesten på Sabis - den hittills mest skandalfyllda fest med jobb jag varit på, och jag kan mycket väl tänka mig att den förblir oslagen resten av mitt liv. Hade inte preventivmedel funnits hade nog 50% av dom anställda på Sabis Näsbypark gått på någon form av föräldraledighet nio månader senare... ;)
Blodigt allvar
Som många av er vet är jag flitig blodgivare. När jag läser att det är akut blodbrist i Stockholms län, undrar jag verkligen: varför ger inte fler blod? Jag känner bara någon enstaka person som ger regelbundet, fastän nästan alla garanterat skulle kunna gå. Det tar 45 minuter, man får mat och dricka, och en "present". Dessutom får man, varje gång man ger, en ordentlig koll av sina blodvärden och sitt blodtryck, ifall man skulle vilja det. Det är jättenyttigt för kroppen att få lite nytt blod, och iallafall jag mår inte konstigt i mer än en liten stund efteråt.
Dessutom räddar jag liv. Jag har givit blod nästan 20 gånger, och har ett stort mål jag jobbar mot. Min farfar gav nämligen blod över 100 gånger, vilket är helt otroligt. OK, på hans tid var reglerna lite mer...slappa, men 100 gånger är 100 gånger. 100 påsar blod är mer än ett räddat liv, garanterat. Känslan när jag går ifrån blodcentralen är stolthet - att jag gör något fullständigt osjälviskt för att rädda sjuka människors liv. Det är inte så lätt att veta kanske - jag hade ingen aning - men cancervården är det som behöver överlägset mest blod. Men akuta operationer måste ställas in när det är blodbrist. Tanken att man själv någon gång kan råka ut för en sån olycka att det behöver stora mängder blod räcker för att jag ska gå och ge.
Så gör en insats nu, alla friska människor som bara är för lata för att komma iväg. Är ni rädda för sprutor är det världens bästa sätt att bli av med sprutskräcken. På inget bättre sätt kan ni rädda liv. Om bara en person som läser detta skulle gå till blodcentralen skulle jag bli väldigt nöjd :) Detta är min lilla korståg, men till skillnad från andra korståg är detta inget man dör av. Tvärtom.
Dessutom räddar jag liv. Jag har givit blod nästan 20 gånger, och har ett stort mål jag jobbar mot. Min farfar gav nämligen blod över 100 gånger, vilket är helt otroligt. OK, på hans tid var reglerna lite mer...slappa, men 100 gånger är 100 gånger. 100 påsar blod är mer än ett räddat liv, garanterat. Känslan när jag går ifrån blodcentralen är stolthet - att jag gör något fullständigt osjälviskt för att rädda sjuka människors liv. Det är inte så lätt att veta kanske - jag hade ingen aning - men cancervården är det som behöver överlägset mest blod. Men akuta operationer måste ställas in när det är blodbrist. Tanken att man själv någon gång kan råka ut för en sån olycka att det behöver stora mängder blod räcker för att jag ska gå och ge.
Så gör en insats nu, alla friska människor som bara är för lata för att komma iväg. Är ni rädda för sprutor är det världens bästa sätt att bli av med sprutskräcken. På inget bättre sätt kan ni rädda liv. Om bara en person som läser detta skulle gå till blodcentralen skulle jag bli väldigt nöjd :) Detta är min lilla korståg, men till skillnad från andra korståg är detta inget man dör av. Tvärtom.
Moloko Vellocet
Jag har just kollat första halvan av en mycket obehaglig film, A Clockwork Orange. Jag har sett den förut, och faktiskt till och med läst boken (på högstadiet, perfekt för en sund uppväxt), men nu när jag ser om den mår jag nästan illa. En mycket obehaglig känsla spred sig. Kubrick har gjort otroliga filmer, och denna måste vara den bästa, på många sätt. Att använda Beethoven genom hela filmen är kanske vad som gör det hela så väldigt obehagligt att titta på - att blanda så vacker musik med the good old ultra violence gör det hela mycket olustigt Jag vet faktiskt inte om jag vill titta klart på den. Jag stängde av filmen, men satte märkligt nog ändå på Beethovens nia att lyssna på medan jag skriver detta. Jag behöver sova; lång dag imorgon och jag är trött från intervjun idag och dålig sömn inatt.
Det kliar i halsen, men det är inte hosta.
Sandpapperstunga?
Jag har just gått med på att hjälpa Sebbe i helgen. Han och Markus Krogdahl är ansvariga för en jättestor alumnimiddag med kända talare och allt för jättemånga personer. Nu sitter dom tydligen illa till, eftersom inbjudningarna inte är utskickade än, så han frågade mig om jag kunde hjälpa till. Absolut sa jag, allt för en god vän, och kände mig snäll och tänkte att det är väl lugnt - TILLS han berättade hur många inbjudningar det handlar om.
Vi ska ut med 16000 stycken...
Undra om man kan outsourca det till Manila?
Vi ska ut med 16000 stycken...
Undra om man kan outsourca det till Manila?
Tummarna!
Sådärja, då var det avklarat. Det blev ungefär trekvars prat - ingen intervju, utan ganska avslappnat - om vad tjänsten går ut på, vad Beijerinstitutet gör och så vidare - det gamla vanliga. Det kändes som att det gick riktigt bra, jag blir bättre och bättre på att sälja mig själv ;) Grymt bra var att arbetstiderna verkade så flexibla att det förmodligen går riktigt bra att kombinera med skolan också - perfekt för mig som är van att jobba knepiga tider och inte har några större problem med det. Dom var inte alls avigt inställda till att jobba kanske 75% under delar av anställningen heller, ifall det skulle bli så. Vi är tre stycken som är short listed, och den sista ska dom träffa imorron, så i slutet av veckan vet jag om det går vidare till en riktig intervju med chefen. Jag får vänligast be er att inte släppa tummarna än, utan hålla vidare till jag hör något nytt. Men det blir nog bra det här. Det är roligt att man ändå har en känsla när man går på intervju hur det går, en känsla som ändå för det mesta slår in. Och den känslan var bra.
Alive and on fire
Snart gäller det! Klockan ett kliver jag in på Kungliga Vetenskapsakademiens kontor, taggad, påläst och redo att rocka socksen av tanterna och farbröderna. Håll tummarna, mer information följer :)
Det finns bara en
Satte precis på tv:n och såg att det var är Barcelona mot Villarreal i spanska ligan. Inget speciellt egentligen, förutom att Hammarbys kanske bästa spelare de senaste två säsongerna, Sebastian Eguren, nu spelar i Villarreal, och dessutom spelar från start! Nu försvinner han från Hammarby garanterat, men det är sjukt roligt att det går bra för Hammarbyspelare. Som vi säger: Det finns bara en - Sebastian Eguren! :)
Mannen, myten
Två små danspojkar
YES! Tre på raken! Farväl åldersnoja neråt - välkommen åldersnoja uppåt! :)
Middag hos Johan ikväll, och förutom att han är otroligt trevlig så har han en mycket god egenskap de flesta av mina andra vänner tyvärr saknar - han låter mig spela Matt Darey innan vi ska gå ut. Johan förstår sig nämligen på bra musik, och ger mig inte den där snea pensionärsblicken när jag sätter på kvalitativ elektronisk musik.
Hit it.
Middag hos Johan ikväll, och förutom att han är otroligt trevlig så har han en mycket god egenskap de flesta av mina andra vänner tyvärr saknar - han låter mig spela Matt Darey innan vi ska gå ut. Johan förstår sig nämligen på bra musik, och ger mig inte den där snea pensionärsblicken när jag sätter på kvalitativ elektronisk musik.
Hit it.
Keep on pushin'
Nä, jag har BESTÄMT MIG! Det blir INTE jobb på Beijerinstitutet om det är heltid! Haha, vad jag tjatar om detta! Men I gotta get my shit straight, och detta är min utloppsventil ;) Nu vill jag att alla som läser detta samlar sin kosmiska tankestyrka eller vad det nu är di Leva brukar prata om, och hoppas att dom vill att jag ska jobba där halvtid eller så. Det vore guld! Jag måste följa hjärtat mer, och jag vet att jag bara blir nöjd om jag siktar högre. Vilket jag nu gör. Hurra för mig, och hurra för att mitt hjärta vill något :)
Nu iväg till jobbet för att kolla nätägarlistor i några timmar. Våra outsourcade vänner är lite vilsna när det gäller att skicka efter saker hos nätägarna, och dom skriver ganska konstiga kommentarer, så jag, Nicklas och Fredrik är städpatrull på fredagar. Det är trots allt både Fortums och Accentures anseende som står på spel! Jag kanske klämmer in en liten stunds annat också - det är trots allt lördag. Eller går till systemet och köper en endaste öl - bara för att se om dom leggar mig :) Tre gånger på raken utan att behöva visa leg vore för bra för att vara sant...Borde nog dit ändå, ser ut som det blir utgång med Johan ikväll! Eller David och Sebbe. Eller middag och film. Eller vad vet jag - här stängs inga dörrar!
Nu iväg till jobbet för att kolla nätägarlistor i några timmar. Våra outsourcade vänner är lite vilsna när det gäller att skicka efter saker hos nätägarna, och dom skriver ganska konstiga kommentarer, så jag, Nicklas och Fredrik är städpatrull på fredagar. Det är trots allt både Fortums och Accentures anseende som står på spel! Jag kanske klämmer in en liten stunds annat också - det är trots allt lördag. Eller går till systemet och köper en endaste öl - bara för att se om dom leggar mig :) Tre gånger på raken utan att behöva visa leg vore för bra för att vara sant...Borde nog dit ändå, ser ut som det blir utgång med Johan ikväll! Eller David och Sebbe. Eller middag och film. Eller vad vet jag - här stängs inga dörrar!
Learn to swim
Borde sovit mer inatt, men det blev inte så. Det märks att jag är van att gå upp tidigt, för längre än nio går inte sova, hur mycket jag än vill. Vilket jag velat. Det blev inte mycket sömn igår natt, och jag hade hoppats på att ta igen det inatt, men så blev det inte. Det är så mycket i huvudet nu, och då blir det inte mycket sova! Jag är så FRUKTANSVÄRT villrådig. Om jag får jobbet på heltid, ska jag ta det? Jag har redan sagt till mig själv att NEJ, skolan ska bli klar. Men det finns samtidigt så mycket som gör att jag bara vill strunta i skolan och jobba istället. Kanske plugga vidare senare, men kanske nöja mig med en kandidatexamen, vilket ju givetvis inte är fy skam. Jag har, när jag tänker efter, egentligen inte tyckt något i skolan varit särskilt roligt, men å andra sidan har jag svårt att se att jag kommer få "rätt" jobb - det jag (tror) jag vill göra - om jag ändå inte läser magisterkursen. Men det är så fruktansvärt svårt att bestämma sig. Inatt drömde jag om att göra examensjobb på Accenture, och det var faktiskt en bra tanke. Kan vara bland det vettigaste jag någonsin drömt, när jag tänker efter :) (Resten av drömmen gick i gammal vanlig stil, dvs fullständigt oförståelig). Det ska bli skönt när måndag är över och jag vet vad som gäller. Och det är grymt bra att faktiskt ha val - motsatsen skulle kännas sådär. Men just nu är det bara..förvirrat :)
Undrar om allt detta är tråkigt att läsa. Jag ser att antalet läsare minskar hela tiden, i takt med att det blivit mer "seriösa" saker om mitt liv här, och mindre bilder/länkar. Men just nu drar det så mycket i mig att skriva; jag skulle kunna sitta i timmar och pladdra. Plus att det givetvis är mycket mer att göra på jobbet. Funderar på att sticka iväg till kontoret några timmar idag, men det känns nog som att jag sitter där mycket nog ändå. Har redan kommit en bit på uppsatsen, men det känns som att jag borde skriva lite på helgerna. Fast det känns ändå som ganska låg prio fortfarande, gott om tid kvar och som sagt, jag är redan igång och vet vad som gäller. Känslan av att denna gång blir den klar, det blir den bara, och att jag redan börjat skriva, är otroligt skön. Jag kommer vara GRYMT stolt över mig själv när den är klar; det spelar nog ingen större roll om den blir så väldigt bra, jag kommer bara vara så nöjd med att ha vunnit över en av mina största demoner!
Jaja, dags för frukost. Måste prioritera lite kortsiktigt också... :)
Undrar om allt detta är tråkigt att läsa. Jag ser att antalet läsare minskar hela tiden, i takt med att det blivit mer "seriösa" saker om mitt liv här, och mindre bilder/länkar. Men just nu drar det så mycket i mig att skriva; jag skulle kunna sitta i timmar och pladdra. Plus att det givetvis är mycket mer att göra på jobbet. Funderar på att sticka iväg till kontoret några timmar idag, men det känns nog som att jag sitter där mycket nog ändå. Har redan kommit en bit på uppsatsen, men det känns som att jag borde skriva lite på helgerna. Fast det känns ändå som ganska låg prio fortfarande, gott om tid kvar och som sagt, jag är redan igång och vet vad som gäller. Känslan av att denna gång blir den klar, det blir den bara, och att jag redan börjat skriva, är otroligt skön. Jag kommer vara GRYMT stolt över mig själv när den är klar; det spelar nog ingen större roll om den blir så väldigt bra, jag kommer bara vara så nöjd med att ha vunnit över en av mina största demoner!
Jaja, dags för frukost. Måste prioritera lite kortsiktigt också... :)
Around the world
Jag är äntligen vuxen! Två dagar på raken på systemet, och inte blivit leggad någon av gångerna! Jag, som fram till igår, var fast övertygad om att jag skulle bli leggad fram till jag var 35 ungefär...
Enda gången jag tidigare inte blivit leggad var på studieresa till Gävle, där jag aldrig tidigare varit. Jag och Erik, som då pluggade där, gick till systemet för att köpa några öl eftersom vi hade kvällen ledig. Väl i kassan tyckte jag det dröjde så länge innan hon frågade om leg, så jag frågade själv om hon inte vill se leget. Då log hon mot mig och sa: "det behövs inte, jag känner igen dig". Ser man på - sitter det mugshot på mig på alla systembolagskontor eller? :)
Enda gången jag tidigare inte blivit leggad var på studieresa till Gävle, där jag aldrig tidigare varit. Jag och Erik, som då pluggade där, gick till systemet för att köpa några öl eftersom vi hade kvällen ledig. Väl i kassan tyckte jag det dröjde så länge innan hon frågade om leg, så jag frågade själv om hon inte vill se leget. Då log hon mot mig och sa: "det behövs inte, jag känner igen dig". Ser man på - sitter det mugshot på mig på alla systembolagskontor eller? :)
Vincent
HERREGUD vilken oproduktiv dag. Allt jag gjort är rätta fel som andra gjort, rätt deprimerande faktiskt. Varit rätt lagom sliten också, det gör väl sitt...Men ett par timmar till, sen är det helg :) Först var tanken att dra till IO och gibba lite med grabbarna från K&K, men jag orkar verkligen inte. Det blir hem och sova och lira lite med Sebbe istället, sen middag, ett glas vin och film med en kompis. Precis vad jag behöver just nu!
Hoppas ni alla får en bra helg, och gör något roligt! Jag är tillgänglig, så har ni några bra planer gör ni bäst i att delge mig dessa ;) High five!
Hoppas ni alla får en bra helg, och gör något roligt! Jag är tillgänglig, så har ni några bra planer gör ni bäst i att delge mig dessa ;) High five!
Helgeflundra radiator
Orestes
Fredag! Igen! Jag överlevde! Man ska, som man säger, vara glad för det lilla... :)
Igår var jag och Sebbe på banketten ordnad i samband med Ekonomernas Dagar, som är nåt stort evenemang för ekonomstudenter. Vi åt middag hos mig först, och kollade på en riktig klassiker: Life of Brian. Jag slås alltid av hur sjuka filmer dom faktiskt gjorde, och hur grymt bra dom är :) Vi rörde in mot stan för att vara i tid, men på tunnelbanan fick vi höra av Markus Krogdahl att vi var väldigt tidiga. Fine, eftersom vi hade en flaska skumpa med oss, så vi satte oss på en parkbänk längst upp i observatorielunden och snackade. Det var väldigt trevligt, och välbehövligt, och det kändes som att jag och Sebbe inte pratat på länge. Till slut var drickan slut och blåskatarrisken överhängande, så vi rörde på oss till festen, som var oväntat trevlig, förmodligen för att jag kände rätt mycket folk. Jag är lagom trött just nu bara, sovit fyra timmar eller nåt, men lite får man offra när man representerar :)
Jag diskuterade jobb och skola med Sebbe, och insåg att jag verkligen måste bli klar med skolan. Inte så mycket för att det är viktigt med just etiketten Henrik Weinestedt - MSc, utan för att det är ett kapitel jag måste avsluta. Jag tror inte jag får chansen att verkligen göra det jag vill heller om jag inte läser en magister - tyvärr - utan riskerar nog att fastna på ställen jag inte vill fastna på. Det har hänt förr, om man säger så. Jag kommer göra allt på måndag för att få en deltidstjänst, men är det bara heltid så kommer jag att tacka nej. Tanken att få ett jobb jag vill ha och tacka nej till det känns ändå väldigt bra (om jag får det, men det är klart jag gör ;) ), nu när jag känner att jag bestämt mig. Vissa säger att jag ska ta jobbet, men det kommer fler jobb, och jag måste få avsluta skolan.
Gamla Henrik hade nog tagit jobbet. Men nu vet jag vad som gäller, för att inte lura mig själv igen.
Igår var jag och Sebbe på banketten ordnad i samband med Ekonomernas Dagar, som är nåt stort evenemang för ekonomstudenter. Vi åt middag hos mig först, och kollade på en riktig klassiker: Life of Brian. Jag slås alltid av hur sjuka filmer dom faktiskt gjorde, och hur grymt bra dom är :) Vi rörde in mot stan för att vara i tid, men på tunnelbanan fick vi höra av Markus Krogdahl att vi var väldigt tidiga. Fine, eftersom vi hade en flaska skumpa med oss, så vi satte oss på en parkbänk längst upp i observatorielunden och snackade. Det var väldigt trevligt, och välbehövligt, och det kändes som att jag och Sebbe inte pratat på länge. Till slut var drickan slut och blåskatarrisken överhängande, så vi rörde på oss till festen, som var oväntat trevlig, förmodligen för att jag kände rätt mycket folk. Jag är lagom trött just nu bara, sovit fyra timmar eller nåt, men lite får man offra när man representerar :)
Jag diskuterade jobb och skola med Sebbe, och insåg att jag verkligen måste bli klar med skolan. Inte så mycket för att det är viktigt med just etiketten Henrik Weinestedt - MSc, utan för att det är ett kapitel jag måste avsluta. Jag tror inte jag får chansen att verkligen göra det jag vill heller om jag inte läser en magister - tyvärr - utan riskerar nog att fastna på ställen jag inte vill fastna på. Det har hänt förr, om man säger så. Jag kommer göra allt på måndag för att få en deltidstjänst, men är det bara heltid så kommer jag att tacka nej. Tanken att få ett jobb jag vill ha och tacka nej till det känns ändå väldigt bra (om jag får det, men det är klart jag gör ;) ), nu när jag känner att jag bestämt mig. Vissa säger att jag ska ta jobbet, men det kommer fler jobb, och jag måste få avsluta skolan.
Gamla Henrik hade nog tagit jobbet. Men nu vet jag vad som gäller, för att inte lura mig själv igen.
Cräcs
OK. Crocs. Foppatofflor. Fulaste nånsin? Och det räcker inte att vi behöver se dom på folks fötter (tack vintern att vi sluppit), nu kommer Crocsmobilhölstret. För det första är mobilhölster INTE ok, jag vill inte vara modenazist eller något men det funkar inte. Och att ha en som ser ut som en foppatoffel? Det snackas mycket om att ställa bilen eller källsortera för att rädda världen, men ärligt: vill du göra din och kommande generationer en tjänst, låt bli att köpa en sån här.
Gummitarzan
Min kontakt i Manila ställer många frågor till mig, och jag känner mig mycket chefsaktig och duktig eftersom jag har svar på nästan allt. Måtte jag få vara chef länge när jag gör ett så stort jobb ;)
Mailade med en av de kursansvariga för magisterkursen jag tänkte gå till hösten, och det verkar vara väldigt mycket tid i skolan - typiskt att det ska bli så nu, när jag har nys om ett bra heltidsjobb. Kanske ska försöka förhandla ner den tjänsten, om dom skulle vara intresserade. Annars måste jag nog faktiskt tacka nej; har funderat mycket och det är verkligen viktigast att bli klar med skolan. Jag får lita på att såna här jobb dyker upp titt som tätt, sålänge jag befinner mig i min välgörares grace (läs: på hennes maillista). Passade även på att fråga kursansvarigeherren om jobb hos honom/hans företag, som sysslar med miljöcertifiering, i sommar, och han sa att det förmodligen fanns att göra fram till dom lugnaste semesterveckorna, vilket isåfall vore jättebra (blir med största sannolikhet Accenture några veckor i sommar). Problemet dock är att det skulle vara en praktikplats utan lön, men det skulle jag kanske kunna ta för att få in en fot på rätt ställe. Många frågor! Jag inser dessutom att jag haft semester typ två veckor dom senaste fem åren, och det vore skönt med lite mer ledigt om man säger så. Åka upp lite mer till Värmland kanske.
Vi får se; mycket händer!
Venus
...men när vi lämnar varandra efter att ha gått och pratat, när vi kysser varann farväl och hon säger att jag har det vackraste leende hon sett, då känns det så bra och så rätt att det blev som det blev. Ändå. Vår tid var inte nu.
Inatt sov jag gott. Och livet fortsätter, med en själ som känns full igen - en pirrande känsla av tillförsikt och spänning över de oändliga möjligheter jag har att göra det bästa av mitt liv. Full av energi och tankar som för mig framåt; för mig vidare.
Tack alla jag pratat med, ni vet vilka ni är, och kom ihåg att ni har en tjänst innestående hos mig.
Inatt sov jag gott. Och livet fortsätter, med en själ som känns full igen - en pirrande känsla av tillförsikt och spänning över de oändliga möjligheter jag har att göra det bästa av mitt liv. Full av energi och tankar som för mig framåt; för mig vidare.
Tack alla jag pratat med, ni vet vilka ni är, och kom ihåg att ni har en tjänst innestående hos mig.
Deathblow
Det var det. Det var allt. Det var konstgjord andning för första början, och varken hopp eller tålamod kunde avstyra det oundvikliga. Jag har knappt kunna sova, eller äta; jag har vetat vad som komma skulle. Och nu kom det.
Jag gick ut på parkeringsplatsen, yr och med stickande ögon, och försökte bita ihop tills det inte gick längre. Och jag gjorde vad stora pojkar ibland gör: jag grät. Som ett litet barn. Utan att kunna sluta. Och genom suddiga kontaktlinser såg vad jag som stod skrivet på väggen på huset framför mig - The Real World. Och jag tänkte att ja, detta är den riktiga världen, den jag befunnit mig i hela tiden men inte velat. Och jag har låtit det gå för långt fastän jag borde vetat bättre; fastän jag borde lyssnat mer på hjärnan och mindre på hjärtat. Men jag får så sällan chansen att lyssna på hjärtat - det verkar inte vilja särskilt mycket, mitt hjärta - att jag ändå försökte. Men det gick inte. Jag fick inte bestämma, inte avgöra vårat öde, och maktlösheten gör mig så skör att jag går i bitar.
Och jag gråter medan jag skriver detta, för det gör så fruktansvärt ont. Livet fortsätter, och allt kommer kännas bra, men just är det bara...tomt. Det känns som om min själ är tom.
Jag gick ut på parkeringsplatsen, yr och med stickande ögon, och försökte bita ihop tills det inte gick längre. Och jag gjorde vad stora pojkar ibland gör: jag grät. Som ett litet barn. Utan att kunna sluta. Och genom suddiga kontaktlinser såg vad jag som stod skrivet på väggen på huset framför mig - The Real World. Och jag tänkte att ja, detta är den riktiga världen, den jag befunnit mig i hela tiden men inte velat. Och jag har låtit det gå för långt fastän jag borde vetat bättre; fastän jag borde lyssnat mer på hjärnan och mindre på hjärtat. Men jag får så sällan chansen att lyssna på hjärtat - det verkar inte vilja särskilt mycket, mitt hjärta - att jag ändå försökte. Men det gick inte. Jag fick inte bestämma, inte avgöra vårat öde, och maktlösheten gör mig så skör att jag går i bitar.
Och jag gråter medan jag skriver detta, för det gör så fruktansvärt ont. Livet fortsätter, och allt kommer kännas bra, men just är det bara...tomt. Det känns som om min själ är tom.
En av oss måste dö
Ögonen svider. Jag skakar. Mår illa. Jag vet vad som väntar.
Signerat: grinig gubbe, 78, Bergshamra
Suck. När jag äntligen får tag på en tvättid, vilket inte är lätt med tanke på att 99% av alla i huset är slackers och är hemma hela tiden och kan välja och vraka tvättider (varför kan ni inte gå upp tidigt och tvätta istället!?), så är det nån dum f*n som beslutat sig för ha en halvtimme kvar på sin maskin när min tid - sju till tio - börjar. "Oj, jag trodde klockan var sex". Jo, det tror vi på. Ska leta upp hennes tvättid nästa gång och tvätta mitt i. Viktigt med hämnd.
Börjar tvivla på jobbet. Men jag vill ha det. Är det fegheten som talar?
Börjar tvivla på jobbet. Men jag vill ha det. Är det fegheten som talar?
Informer
Jag har fixat en bra jobbintervju på måndag - high five! Det är för Beijerinstitutet, som informatör, ett jobb jag jättegärna vill ha! Det verkar som ett väldigt varierat jobb med mycket att göra. Dessutom är det en väldigt informell rekrytering - jag fick tipset genom min förra kursansvarig för kursen hållbar samhällsutveckling som jag fick och sen jobbade som assistent på. Jag gör uppenbarligen ett gott intryck ;) Nu ska jag smöra ihop lite meriter också, haha! Det enda "problem" är att tjänsten är heltid, och jag tänkte plugga heltid till hösten och våren, men jag är övertygad om att det kommer gå alldeles utmärkt. Nu gäller det bara att övertyga den som ska anställa mig också :)
Har ringt lite andra ställen, men det verkar svårt att få något väldigt relevant tyvärr - därför vore detta jobb så grymt att få! Håll tummarna, på måndag gäller det!
Tack för igår Carin, alltid lika trevligt! jag ska nu testa och se hur kvalitén blir på bilderna jag tagit med telefonen, genom att visa på den GRYMMA bruschettan som bjöds på till förrätt.
Att gå från jobbet, åka till Carin, ta ett par glas vin och några såna..Mmm :)
Har ringt lite andra ställen, men det verkar svårt att få något väldigt relevant tyvärr - därför vore detta jobb så grymt att få! Håll tummarna, på måndag gäller det!
Tack för igår Carin, alltid lika trevligt! jag ska nu testa och se hur kvalitén blir på bilderna jag tagit med telefonen, genom att visa på den GRYMMA bruschettan som bjöds på till förrätt.
Att gå från jobbet, åka till Carin, ta ett par glas vin och några såna..Mmm :)
Monster CoatHanger 4000
Ljudbö..förlåt, audiofiler, kan vara ett ytterst besvärligt släkte; precis som andra kategorier människor med för mycket tid och för lite ödmjukhet ska dom ofta veta bäst, och lyssnar hellre på Michael Bolton på en anläggning för två miljoner än Jimi Hendrix på ett kassettband, bara för att ljudet är bättre. Precis. Bäst är när dom insisterar på att höra skillnad på saker och ting som inte ens mätutrustning kan skilja på. Därför blev jag alldeles varm i hjärtat när jag läste att ett gäng ljudbö..audiofiler inte lyckades höra skillnad på Monsterkablar, som kostar som Nicaraguas halva årliga BNP per meter, och ett par GALGAR. Galgar, med påsvetsade kontakter. Till saken hörde att dom inte fick veta i förväg att dom lyssnade på högtalarkablar bestående av galgar - hade dom vetat hade dom säkert hört stooooor skillnad.
Jag är inte förvånad.
Jag är inte förvånad.
Bam!
Nu rullar det! Jag har blivit "ansvarig" för att fixa massa gamla knepiga saker som ligger och skräpar i systemet här på Fortum, och jag ska samarbeta med en person som gör ungefär samma sak som jag, men fokuserar på lite andra ärenden. Hursomhelst - jag har ju gjort det här rätt länge och är sjukt het på det, så jag kan inte tolka det på något annat sätt än att jag chefar över denna person! JAG ÄR CHEF! Fram med skumpan! Snart är jag Bill Lumbergh!
En sån med smör på
OK, dagens namn. F*n, årets namn. Var inne på Banverkets hemsida för att kolla en grej, och det slutar med att jag klickar mig fram till en sida med en fullständigt episkt namn.
Ivana Smekalova.
Man kanske inte får publicera namn såhär, men jag kan inte hålla mig. Ivana Smekalova. Jag skulle dö för efternamnet Smekalov(a). Förmodligen skulle jag dessutom ha ett HELT annat yrke...
Och med mina tillika episka paintbrushkunskaper ska jag försöka förmedla hur jag förmodligen hade sett ut:
(OK, jag vet att ryska män inte får ändelsen a på slutet av sina efternamn, men det låter så mycket bättre...)
Ivana Smekalova.
Man kanske inte får publicera namn såhär, men jag kan inte hålla mig. Ivana Smekalova. Jag skulle dö för efternamnet Smekalov(a). Förmodligen skulle jag dessutom ha ett HELT annat yrke...
Och med mina tillika episka paintbrushkunskaper ska jag försöka förmedla hur jag förmodligen hade sett ut:
(OK, jag vet att ryska män inte får ändelsen a på slutet av sina efternamn, men det låter så mycket bättre...)
Krypa till korset
Sarah: förlåt. Jag menade inte låta bitter eller otacksam. Och jag vet att du inte ligger med vakterna :) Vi ville ju bara in och bada i strålglansen vi också! Två ivriga pojkar utan tålamod...Jag gottgör med Singstar, lovar. Jag lovar låta dig vinna lite också ;)
Middag hos Carin ikväll, mycket trevligt! Snart åker du ifrån oss i en hel månad, vem ska jag tjejsnacka med nu..
Middag hos Carin ikväll, mycket trevligt! Snart åker du ifrån oss i en hel månad, vem ska jag tjejsnacka med nu..
Afternoon delight
Om ni förresten undrar varför jag bloggar så dåligt på helgerna är finns det två anledningar: 1. ganska få läser på helgerna, så jag sparar godbitarna till vardagarna :) 2. jag försöker upprätthålla en illusion om ett så kallat "liv".
Mitt liv i helgen gick ut på att träffa pappa och Filip i lördags, för en tur till sci-fibokhandeln först (det ska börjas tidigt!), och sen Cosmonova. Vi kollade på en film som heter Deep Sea, och det var riktigt nice att sitta där. Bäst i filmen måste varit en high speed pursuit mellan en sjöstjärneätande snigel och en sjöstjärna. Den rafflande upplösningen kunde tyvärr inte visas eftersom filmtiden på Cosmonova är begränsad till 45 minuter, vilket är lite mer än de uppskattningsvis tre dygnen det hade tagit för den där snigeln att komma ikapp...
På kvällen åkte jag till David, där Sebbe och Mike också var. Efter några stadiga bacardi razz gav jag och David oss ut i krognatten. Första anhalt var Undici, där vi stötte på Sarah i kön. Hon blev invinkad efter som honlegat med känner alla vakter i hela Stockholm, men hennes halvhjärtade försök att få in mig och David gav vi inte mycket för. Det slutade istället på Esque, som körde nån form av electro som faktiskt var bra att dansa till. Lite väl tjatigt, men bra i lagom dos. Söndagen? Inte mycket att skriva hem om.
Hoppas ni hade en trevlig helg!
Mitt liv i helgen gick ut på att träffa pappa och Filip i lördags, för en tur till sci-fibokhandeln först (det ska börjas tidigt!), och sen Cosmonova. Vi kollade på en film som heter Deep Sea, och det var riktigt nice att sitta där. Bäst i filmen måste varit en high speed pursuit mellan en sjöstjärneätande snigel och en sjöstjärna. Den rafflande upplösningen kunde tyvärr inte visas eftersom filmtiden på Cosmonova är begränsad till 45 minuter, vilket är lite mer än de uppskattningsvis tre dygnen det hade tagit för den där snigeln att komma ikapp...
På kvällen åkte jag till David, där Sebbe och Mike också var. Efter några stadiga bacardi razz gav jag och David oss ut i krognatten. Första anhalt var Undici, där vi stötte på Sarah i kön. Hon blev invinkad efter som hon
Hoppas ni hade en trevlig helg!
Per aspera ad astra
Dålig timing har jag för mycket av. Det låter som en dålig ursäkt, och är nog en dålig ursäkt för att vara feg eller cynisk, men så känns det verkligen - jag har dålig timing. Och när timingen är dålig är det lätt att ge upp. Mitt huvud känns så rörigt just nu, och det vore så lätt att bara ge upp, men denna gång känns det som att jag måste försöka, för att inte svika mig själv. Jag har varit dålig på att försöka, mest för att jag ärligt talat inte känt tillräckligt själv. Det gör jag nu. Det blir så lätt att fokusera på problemen, istället för att vara glad och se fram emot det bra. Jag tänker för mycket, utan att kunna hjälpa det. Samtidigt är jag glad, eftersom det handlar om känslor jag inte haft på så otroligt länge, och som jag i svaga stunder på riktigt fruktat inte skulle komma tillbaka. Och jag måste våga och vilja tro på att det blir precis så bra som jag tror - som jag vet - att det kan bli. Trots att det finns så mycket annat. Det vore så lätt, så bekvämt, att bara säga stopp, men att alltid säga stopp och tack och hej och aldrig mer leder inte heller någonvart. Jag är så ovan att befinna mig i situationen att vara inte den som bestämmer; inte vara den som har ödet i sina egna händer, och jag ljuger om jag säger något annat än att det skrämmer mig, får mitt hjärta att slå lite för hårt, gör det lite svårt att andas. På ett sätt har jag också kontrollen, men den vägen leder till en plats där jag inte vill befinna mig. För då vore jag feg. Då vore vi fega. För man vet aldrig vart vägen leder om man inte vandrar den långt nog. Jag ödslar inte längre min tid och mitt tålamod på något dödfött; den tiden känns förbi. Det finns för mycket som gör mig lycklig, så mycket som får mig att känna mig levande, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag valde den enkla utvägen. Inte denna gång. Och därför väntar jag, med så mycket is i magen jag bara kan - is för att kyla ner fjärilarna som inte vill lugna ner sig; som pockar och påminner mig om att jag mår så bra, på alla sätt. Min stora lektion i tålamod.
Så mycket som jag vet kan ta mig till stjärnorna.
En märkligt sorts kallt
Måndag morgon. Lagom inspirerande just nu måste jag säga. Vad som ändå gjorde mig väldigt glad imorse var den lilla snö som låg. Efterlängtade snö. Men på jobbet är den redan borta, och det kanske inte blir mer i vinter.
Den konstigaste vinter jag varit med om. Ge oss våren nu.
Den konstigaste vinter jag varit med om. Ge oss våren nu.
Amor vincit omnia
Skönt att man iallafall har någon man slipper fundera över sin relation med...
Pojkar och deras leksaker
'Nuff said.