novembergud

Borde sovit mer inatt, men det blev inte så. Det märks att jag är van att gå upp tidigt, för längre än nio går inte sova, hur mycket jag än vill. Vilket jag velat. Det blev inte mycket sömn igår natt, och jag hade hoppats på att ta igen det inatt, men så blev det inte. Det är så mycket i huvudet nu, och då blir det inte mycket sova! Jag är så FRUKTANSVÄRT villrådig. Om jag får jobbet på heltid, ska jag ta det? Jag har redan sagt till mig själv att NEJ, skolan ska bli klar. Men det finns samtidigt så mycket som gör att jag bara vill strunta i skolan och jobba istället. Kanske plugga vidare senare, men kanske nöja mig med en kandidatexamen, vilket ju givetvis inte är fy skam. Jag har, när jag tänker efter, egentligen inte tyckt något i skolan varit särskilt roligt, men å andra sidan har jag svårt att se att jag kommer få "rätt" jobb - det jag (tror) jag vill göra - om jag ändå inte läser magisterkursen. Men det är så fruktansvärt svårt att bestämma sig. Inatt drömde jag om att göra examensjobb på Accenture, och det var faktiskt en bra tanke. Kan vara bland det vettigaste jag någonsin drömt, när jag tänker efter :) (Resten av drömmen gick i gammal vanlig stil, dvs fullständigt oförståelig). Det ska bli skönt när måndag är över och jag vet vad som gäller. Och det är grymt bra att faktiskt ha val - motsatsen skulle kännas sådär. Men just nu är det bara..förvirrat :)

Undrar om allt detta är tråkigt att läsa. Jag ser att antalet läsare minskar hela tiden, i takt med att det blivit mer "seriösa" saker om mitt liv här, och mindre bilder/länkar. Men just nu drar det så mycket i mig att skriva; jag skulle kunna sitta i timmar och pladdra. Plus att det givetvis är mycket mer att göra på jobbet. Funderar på att sticka iväg till kontoret några timmar idag, men det känns nog som att jag sitter där mycket nog ändå. Har redan kommit en bit på uppsatsen, men det känns som att jag borde skriva lite på helgerna. Fast det känns ändå som ganska låg prio fortfarande, gott om tid kvar och som sagt, jag är redan igång och vet vad som gäller. Känslan av att denna gång blir den klar, det blir den bara, och att jag redan börjat skriva, är otroligt skön. Jag kommer vara GRYMT stolt över mig själv när den är klar; det spelar nog ingen större roll om den blir så väldigt bra, jag kommer bara vara så nöjd med att ha vunnit över en av mina största demoner!

Jaja, dags för frukost. Måste prioritera lite kortsiktigt också... :)