novembergud

Skatteverket ringde just. Fick lite panik faktiskt, och tänkte att nu blir det utfrågning om papprena jag skickat in om firman. Men hon var nöjd, bara jag förklarade några saker. Hehe, suckers... ;) Var på mitt första säljmöte i tisdags, och om dom vill ha hjälp av oss på Sinf M&K så kommer jag att delvis ha hand om projektet. Känns riktigt stort och roligt - mitt första riktiga projekt på stället där jag gör vad jag verkligen vill göra!

Imorgon lovar jag en dubbel veckans skiva, missade förra veckan kom jag på, i min bloggfrånvaro.

Jag har hunnit med mycket idag. De två stora: vaxa om skivan varpå min tv och skärm står, och slutgiltigt inse att jag inte ska jobba mer på kraft & kultur, och därefter sagt upp mig för gott. Jag satt där ikväll och insåg att när dom jag jobbar med - nästan alla är ruskigt trevliga - säger att dom ska gå hem, då finns det ingenting som håller mig kvar. Inte ens pengarna, även om jag brukar tänka att en timme extra ger en hundring extra som i sin tur är inträde någonstans, eller en fotbollsmatch, och således motiverar mig att sitta kvar. När Jannis och Adrien gick hem, så gick jag med. För sista gången. Jag kände bara att jag var...färdig. Ett jobb får inte bara vara kollegorna, hur trevliga dom än är.

Framåt mot nya mål.

Blev lite upptaget i helgen, så jag orkade faktiskt inte skriva. Men jag har inte lagt ner, så ni kan vara lugna - eran favoritblogg dör aldrig(...)

Jag har precis suttit i tre timmar och skrivit ansökan till magisterkursen jag tänker gå. Dom vill ha Statement of purpose och Research ideas, 400 ord var! Ganska seriös ansökan måste jag söka, men jag fick ihop det jäkligt bra måste jag säga. Danne fick vara domare och han sa att allt såg jättebra ut, så jag litar på honom :)

På ett sätt känns det lite konstigt att bli bedömd på ett sådant papper - på något sätt är det som att livet som man målar upp det hänger på ett worddokument...

Nu är det klart - den 3 maj hoppar Henrik Weinestedt fallskärm :D

Kollade igenom bilderna från Danko och insåg att dom, tyvärr, blev väldigt dåliga. Filmerna däremot är riktigt bra, och ska laddas upp såfort jag får tid/ork.

Just nu sitter jag och skriver på uppsatsen, och det går bara bra. Bara bra. Hör ni? Skriver, och registrerar en enskild firma. Fortfarande inga namnförslag, men jag har ett jag gillar. David gav tummen upp också.

IKEA ikväll. ÄNTLIGEN! Denna soffa har verkligen låtit vänta på sig, men det är verkligen sant - den som väntar på något gott. Det finns annat jag väntar på, men det blir när det blir. Helt enkelt. Efter IKEA blir det Bojan, och Sebbe ska få en ordentlig omgång i biljard. Han har förresten blivit utvald till "top student" hos IBM, vilket innebär att han får åka till Schweiz i juli och gå på workshops och prata med viktigt folk. Riktigt roligt för honom, särskilt eftersom han haft sån fruktansvärd otur med att komma iväg på missioner och hans "karriär" väl lite gått i stå. Försvaret har ju inte direkt lika mycket pengar som när det jagades minkar i skärgården... Man vill ju inget annat än sina vänner det bästa :)

Gjorde en snygg namnskylt han kan ha också, så han kommer förberedd:



Fredagar kommer vara veckans skiva-dag, från och med nu. För att fira detta blir veckans skiva-utnämningen redan idag. Det är givetvis fruktansvärt svårt att välja, men det får bli Unicorn Steak med Die Mannequin. Die Mannequin var alltså förbandet åt Danko Jones, och gjorde ett sånt intryck på mig att jag köpte skivan. På iTunes. Jag kan alltså bara lyssna på den på datorn och på telefonen, och ändå köpte jag den. Imponerande. Det var tydligen deras allra första spelning i Sverige i tisdags, men ni som fortfarande har puberteteten i blodet kommer hinna med att se dom på Hultan i år. Och metaltown, men dit ska (nästan) bara skräp i år.

Mötet med Johan gick jättebra - allt de sysslar med verkar vara precis sånt som jag både skulle tycka vara roligt, och vara riktigt duktig på. Nu ska han såklart på semester ett par veckor, men han ska fundera på lagom saker att börja med för mig. Allt känns kanon :) Jag trodde dessutom att det inte var tal om betalning, eftersom det är praktik, men han hintade om lite pengar också, vilket känns super. Nu ska jag starta enskild firma, och behöver tips på bra namn - tipsa!

Efter mötet på Sinf var det dags för nästa möte, med Gröna Studenter som ska starta upp på SU. Det var väldigt trevliga och mycket seriösa personer, så det blir nog ett år till i fullmäktige - denna gång ska jag nog faktiskt till och med gå på mötena...Men allt hänger på vad det blir för majoritet - samma som förra gången och inte en chans.

Kvällens stora underhållning var inte Man U - Roma, utan ett program som gick på TV9 om ett par engelska bönder som kämpade för att Essexgrisen, en riktigt ful gris med öron så stora att dom knappt kunde se, skulle göra sitt återtåg på "marknaden". Problemen var enorma, särskilt med galtarna. Blaze och Ronald som dom hette ville mest...umgås med varandra, och när det väl var parningsdags var dom lite för blyga för att få till det. Värst var när Blaze blev så nervös efter att ha misslyckats med att betäcka en sugga, att hon dog av hjärtinfarkt under natten. Det är ett hårt liv, att vara avelsgalt. Jag riktigt led med honom, så mycket mitt hjärta nu kan lida för en galt med potensproblem. Till slut hittade dom galten Porridge på ett kvinnofängelse(!) som var en riktig vilde, och vips var Essexgrisen räddad. Kvalitets-TV, faktiskt - bästa jag sett på länge :)

Om en timme ska jag så träffa Johan på SINF Miljökonsult och diskutera praktik. Nu håller vi verkligen tummarna för att det blir något bra av detta, för det känns lite som att det hänger på om det verkar roligt att jobba med miljöcertifiering/-utbildning etcetera för att jag ska kunna hålla motivationen uppe ett år till i skolan. Men det blir det säkert - mitt etos och patos säger att rädda världen på detta sätt är helt rätt väg att vandra.

Önska mig lycka till!

Det ringer fortfarande lite i öronen.

I skräpväder träffades jag och Stenis igår, för att åka ut till Tyrol och Gröna Lund och Danko Jones. Vi var där väldigt tidigt uppenbarligen; inte fler än kanske 100 av de 1100 som skulle in hade kommit. Några öl och snacka skit, till första förbandet, ett gäng Kyussinspirerade skåningar med rytmgitarrist som såg ut som han spelade Guitar Hero ;) Sen tyst ett tag, och dags för det "riktiga" förbandet, Die Mannequin från Kanada. RIKTIGT bra. Det bästa med band som är riktigt bra och verkligen vill visa upp det, men ännu inte gjort sig ett namn, är att dom verkligen ger allt. Dom spelar som om dom inte vet om solen ska gå upp dagen efter. Riktigt bra var det iallafall.

Lite matte:
I Sverige bor 9192088 personer
Av dessa hade 1100 biljett till Danko Jones

Klockan nio började Danko Jones, Dan Cornelius och John Calabrese att spela för den 0,012:e procenten av Sveriges befolkning som hade varit duktiga och smarta nog att skaffa biljett. Vi fick 1½ grym rock och grymt mellansnack. Mycket från nya skivan, förvånansvärt mycket, men alla låtar jag verkligen ville höra - framförallt First Date - var med. Dom gav tillochmed tre extranummer, vilket jag inte trodde - efter Mountain brukar det vara slut. Och när vi gick därifrån, längs vattnet till Kungsträdgården i aprilruskets snöblandade kyla, var jag varm av  upplevelsen.
Musik är min drog.

Ska se om jag kan mecka upp lite bilder under dagen. Det blir iallafall filmer på youtube!

Det blev, föga förvånande, ingen biljett. Men jag var grymt taggad, och tänkte att då beställer jag matchen på PPV istället. Ringer, och får höra hur mycket dom ska ha: ETTHUNDRATRETTIONIO kronor. 140 spänn, för en match. Det kostar MINDRE med en matchbiljett. I Sovjetunionen hade det kostar 10 spänn, och då hade man fått en korv med bröd på köpet...

Till slut, efter underläge 1-2, gick det bra för våra grönvita hjältar. Tillochmed Charlie Davies lyckades med konststycket att göra mål! 5-2 blev det, och i princip alla hammarbyspelare som "borde" göra mål gjorde det - mycket bra.

SM-GULD!

Hemmapremiär idag, men ingen biljett :( Jag åker bort ändå, och ser om Davids pappa ändå lyckas fixa en - det vore en suverän överraskning!

Träffade Katarina idag. Alltid mycket att prata om; direkt på saken. Vi ska äta lunch på fredag, mycket trevligt.

Pratade med Micke igår, som nu är i Köln och pluggar. Bestämde mig för att åka på besök en helg dit också, så det blir två turer till Tyskland innan sommaren är över!

Annars - väntan. Jag väljer att sjunka djupare ner i den ljuva ovissheten med mer Söderberg. Taktiskt.

Jag är numera vän med Stonebridge på Facebook. Sjukt stort faktiskt. Jag slapp dessutom ligga med honom och allt, han ser mig för den jag är.

Upp och jobba vid åtta imorgon, och min vana trogen är jag uppe för sent. Skärpning. Men kvällarna tillhör mig; kvällarna är precis så långa jag vill och utan långa kvällar är dagen ingenting.

Gonatt!

Fick denna från Christian, med kommentaren att Tyskland f*n är det enda land i världen där man kan sälja öl som sportdryck. Ta en titt :)

Det blev inget IKEA idag heller. Detta börjar bli extremt frustrerande. Och varför kan man inte höra av sig i tid, själv istället för att vänta på att jag ska fråga, om man blir så sen att man inte kan? Suck. Jag pallar verkligen inte struliga människor. Verkligen.

Några dagar sedan var det val i Zimbabwe. Robert Mugabe, den sittande presidenten, får anses som en av världens absolut värsta statschefer. Den vita minoriteten i landet har fullständigt odemokratiskt fråntagits i princip alla sina resurser, vilket väl skulle kunna motiveras med apartheidtidens fruktansvärda förtryck mot de svarta. Men Mugabe stannar inte där - han är maktfullkomlig, och tillåter inga dissidenter i leden. Motståndare mördas inte sällan. Nu är det uppenbart att oppositionspartiet i Zimbabwe vann valet, men Mugabe vägrar erkänna sig slagen. Istället vill han och hans parti att alla röster ska räknas om, eftersom det ska ha förekommit felaktigheter i röstandet. De felaktigheter som skulle kunna ha förekommit är snarare sådana som han själv skapat, eller mer indirekt genom hot från hans eget parti.

När ska vi bli av med dessa så små, vidriga ursäkter till människor? Maktfullkomliga svin, fullständigt i avsaknad av allt vad medmänsklighet heter, som leker med andra människors livsöden. Min gode vän Stenis, vars pappa är från Zimbabwe, sa apropå valet att det inte finns någon människa han hellre skulle vilja se försvinna från denna jord än Mugabe. Jag förstår honom.



Mugabe i vänskaplig kram med en annan av världens värsta statschefer - Ahmadinejad från Iran, som har landet i ett fundamentalistiskt järngrepp.

Nu måste det ärligt talat tillkomma en ny lag, snarast. Lagen mot att skaffa hundar - som mest liknar råttor - och sen bära runt dom i väskor. Hunden har fyra ben, och är fullständigt kapabel att gå själv. Den mår dessutom inte bra av att bäras runt, då den som alla djur behöver röra på sig för att bibehålla sin rörlighet och muskelstyrka. Jag tycker ärligt talat att det är på gränsen till djurplågeri när jag ser en hund blir runtburen av nån platinablonderad Parisklon i designerväska.

Sluta.ha.hundar.i.väska.
Se.hur.dumt.det.är.

Ska ni bära runt på något levande, adoptera ett barn istället. Det finns väldigt många barn som saknar kärlek.

Från Magnus Betnérs frågestund på DN.se:

"Daniel Sjödin:   Hej Magnus! Jag tänkte bara fråga vad du tycker om den framlidne komikern Bill Hicks? Ni har ju jämförts ett par gånger..

Magnus Betnér:   Bill Hicks är min husgud. Jag vidrör väl vissa ämnen som han gjorde, men han var både mycket argare i vissa partier och dessutom mycket roligare när han var rolig. Bill Hicks är oslagbar."

Amen. Vet att många av er gillar Betnér, som jag personligen kan tycka blir lite väl skrikig och bara arg, men han vet väl vem han ska hedra iallafall.

Och några bilder...

Laguppställningen



Mannen, myten, guden av november



Tove som dricker ur ciderburken i Davids ficka - av någon anledning är detta en fantastiskt bra bild...



"ALLA ville gå hem med mig, men jag vill bara dansa..." - Tove, Emma, Nicoletta, Hanna



Stoney och Joey gör ingen besviken. Skärpan, däremot, lär göra Carro besviken :)

Oj vilken konstig natt. Jag somnade halv fem, vaknade vid sju, kunde knappt sova om, utan låg bara och vände och vred på mig och kände mig helt stirrig och pigg. Tankar som gick i tusen kilometer i timmen om allting. Vilopuls på 120. Försökte få tag på mitt sällskap till IKEA, utan framgång - jag vet fortfarande inte om jag kommer iväg imorgon, vilket jag MÅSTE. När jag till slut somnade om var drömmarna väldigt märkliga, milt uttryckt. Sebbe provade extacy och gick runt och trillade; jag sprang runt i ett Täby Centrum som såg helt annorlunda ut utan att veta vart jag skulle så jag hamnade bara på samma ställe; mamma var helt förvirrad, så jag och Ullis fick ta hand om henne.

Kanske inte skulle tagit fyra kapslar Jet Fuel hos David igår. Helt lagligt, men det blev nog lite för mycket ändå ;) Man får akta sig för knarket innan man är van, som vi brukar säga. I övrigt hade vi en otroligt trevlig förfest, med bara goda drinkar och riktigt trevligt sällskap. Pliktskyldiga som vi är infann vi oss på Cafét vid kvart över elva, redo för att låta det riktiga äventyret börja.

Stonebridge och Joey, som hade födelsedag, var givetvis bäst. Däremot var dansgolvet inget riktigt dansgolv, utan vi stod och trängdes med drinkborden och kotlettfrillorna - lite tråkigt. Sen stod jag bara och längtade efter att han skulle spela någon av sina egna låtar, vilket han inte gjorde. Vid två var bara jag och Sebbe kvar, och vi beslöt oss för att gå till spyan istället, där Sebbes kompis DJ:ade. Spyan är, milt uttryckt, inte vad det var sist jag var där. Nu är även kreti och pleti välkomna på vad jag trodde var en av bourgeoisiens sista utposter; det var knökfullt med folk och om dansgolvet var litet och trångt på cafét var det fullständigt obefintligt här, med folktäthet som en överfull flyktingbåt. DJ:ns tema var svenska hits eller nånting, för han varken mixade eller hade ett tema mer än att det var svenska artister - smått värdelöst. Tröjalåten är knappast vad man är sugen på att höra ute. Och även om Fula gubbar med Magnus Uggla är en väldigt bra låt på många sätt (jo, det är den), så är det ganska mycket ölsvenne över den. Vi fick en gratisdrink som vi gav bort, och begav oss därifrån ganska fort.

Imorse, när jag låg och stirrade i min Jet Fuelinducerade förvirring, kom jag på att jag hört tröjalåten under kvällen. Och i någon form av Jan Stenmarksk uppenbarelse var det som att jag trädde ur min kropp, såg ner på mig själv, och tänkte - är det egentligen någon som vill veta var jag köpt min tröja?

Varför är fåglarna igång och låter klockan fyra på morgonen? Dom borde väl fatta att sova nu också, fastän dom bara är fåglar...

Vilken morgon. Vaknade lite smått bakis efter några öl på Bojan igår och en sen middag med Sebbe, och släpade mig iväg till miljörådsmötet. Men när jag väl sitter där får blir jag så GRYMT taggad, för jag inser att när jag får göra det på denna nivå - mer praktiskt - så tycker jag verkligen att det är så jäkla roligt. Och jag känner verkligen att det där jag pratat så mycket om; den där känslan av att inte veta riktigt vad jag ska göra med livet, är som bortblåst. Jag känner att jag verkligen hittat något jag är genuint intresserad av. Helt underbart. Jag känner hur mycket drivkraft och motivation jag har när jag bara är motiverad. Av bara farten gled jag in på plantagen och skaffade tre krukväxter, så nu ser det lite schysstare och roligare ut hemma också. Och kassörskan hade en riktigt fin rumpa, sånt hjälper ju på en fredag :)

Strax ska vi iväg och hämta ut en pall svagdricka. Det blir massor av folk som ska med ikväll, och jag känner på mig att det blir en helt otroligt rolig kväll. Imorgon eller på söndag blir det IKEA, så det blir snart ommöblerat här hemma också :) Och nästa helg ska Chrille och Camilla ha inflyttningsfest, så att dom äntligen kan få sin fina present! Den har ju stått hos mig ett tag nu, men Chrille har inget märkt...

Det rör på sig!

Ha en otrolig helg, vad ni än hittar på. Det ska jag ha iallafall :)

Såhär i deklarationens dagar är det alltid väldigt spännande i väntan på domen: pengar tillbaka, eller pengar att betala? I år blev det tyvärr det tråkiga, jag ska betala 684 kronor. Annars är skatteåterbäring bland det roligaste som finns - helt plötsligt får man ett brev från staten där det står att den är SKYLDIG MIG PENGAR! Hur grymt är det på en skala?

Hoppas ni andra hade mer tur än jag :)

Imorse var jag hos läkaren. Ända sedan jag för tre månader sen ungefär solade solarium, har jag haft ett födelsemärke som liksom varit rött och kliat. Förmodligen ingenting, men det vore ju inte roligt om man skulle dra på sig något som är så att säga lite mer svårbehandlat än en torr fläck...Läkaren ville vara säker, så jag ska tillbaka om två veckor för att ta ett prov att skicka på analys. Ingen i familjen har haft hudcancer (vad jag vet), men det känns ändå lite läskigt.

Jag fick idag en avi ifrån Posten, för ett paket jag inte hade någon aning om vad det var. Kollade upp kollinumret, och där stod de vackraste ord jag sett - avsändare Tullverket. Detta betyder att spriten vi beställde som fastnade i tullen för nästan två och ett halvt år sen nu har återvänt till sin rättmätiga ägare.

Stonebridge på Café Opera på fredag - fri bar och plats på listan någon? ;)

Det blir inget Sensation i sommar. Men jag tänker såhär, att då väntar jag ett år, så är jag mer sugen då. Istället åker jag, samma dagar som jag annars varit i Amsterdam, ner till München och träffar Christian. Han har pluggat där i två år och jag har fortfarande inte varit nere, och nu uppenbarade sig ett alldeles ypperligt tillfälle. Flygbiljett är dessutom inte alls särskilt dyrt om man beställer nu. Så det blir fyra dagar i München, och det känns grymt roligt! Särskilt eftersom så många jag känner är ifrån Tyskland eller har starka band dit, och jag bara varit en snabbis i Berlin.

Jag förväntar mig att det ser ut ungefär såhär.

"Martin antog, att detta ohövliga tilltal stod i överensstämmelse med gammal hävd, och lät inte avskräcka sig. Han kom till arbetsrummet, han fick en plats vid ett bord och en tjock räkenskapsbok att granska. Han räknade igenom kolumn efter kolumn. Om summorna stämde, skulle han sätta kråkor i kanten; om de inte stämde skulle han göra anmärkning. Men de stämde alltid. Martin fick småningom den övertygelsen, att det aldrig förekom några fel i dessa räkenskaper, och när denna övertygelse en gång hunnit bli rotfast hos honom, slutade han alldeles upp med att räkna och satte bara kråkor. Och emellanåt såg han upp från sitt verkliga eller låtsade arbete och lyssnade till flugornas surrande och regnets plask mot fönsterblecket, eller till de äldres samtal och gräl, eller till en blind man, som spelade flöjt på gården.

Och han sade till sig själv:
    - Detta är alltså livet."

Hjalmar Söderberg är utan tvekan den mest fantastiska författare jag någonsin läst. Han har ett språk som på något sätt går så rakt in i hjärtat på mig; som om han fullständigt kände mig och visste hur jag tycker och tänker. Citatet ovan är från boken Martin Bircks ungdom, som handlar om en pojke som växer upp till ung man, och som hela tiden bara kan känna vilsenhet och vemod över livet och allt vad det innebär. Söderbergs böcker är inget annat än prosaisk poesi, förmodligen det vemodigaste men samtidigt vackraste som någonsin skrivits på svenska. Jag har tidigare läst Doktor Glas, vilken jag bara längtar så att det nästan gör ont att få läsa om. Därefter tänker jag läsa Den allvarsamma leken, som jag inte kan tänka mig är något annat än lika otrolig.

Läs. Inga ursäkter. Söderberg är den svenska själens gestaltning i ord.

Då funkade bloggen igen! Dags att köra hårt :) Rätt irriterande faktiskt när den ligger nere så länge, när man blivit van att skriva (av sig).

Igår var sista dagen på Fortum, så nu är det uppsats som gäller. Och där är det bara att köra hårt. Den ska bli grym.

Denna månad kommer bli helt grym. Jag ska på tre kanonspelningar, och hoppa fallskärm.