novembergud

Som många av er vet är jag flitig blodgivare. När jag läser att det är akut blodbrist i Stockholms län, undrar jag verkligen: varför ger inte fler blod? Jag känner bara någon enstaka person som ger regelbundet, fastän nästan alla garanterat skulle kunna gå. Det tar 45 minuter, man får mat och dricka, och en "present". Dessutom får man, varje gång man ger, en ordentlig koll av sina blodvärden och sitt blodtryck, ifall man skulle vilja det. Det är jättenyttigt för kroppen att få lite nytt blod, och iallafall jag mår inte konstigt i mer än en liten stund efteråt.

Dessutom räddar jag liv. Jag har givit blod nästan 20 gånger, och har ett stort mål jag jobbar mot. Min farfar gav nämligen blod över 100 gånger, vilket är helt otroligt. OK, på hans tid var reglerna lite mer...slappa, men 100 gånger är 100 gånger. 100 påsar blod är mer än ett räddat liv, garanterat. Känslan när jag går ifrån blodcentralen är stolthet - att jag gör något fullständigt osjälviskt för att rädda sjuka människors liv. Det är inte så lätt att veta kanske - jag hade ingen aning - men cancervården är det som behöver överlägset mest blod. Men akuta operationer måste ställas in när det är blodbrist. Tanken att man själv någon gång kan råka ut för en sån olycka att det behöver stora mängder blod räcker för att jag ska gå och ge.

Så gör en insats nu, alla friska människor som bara är för lata för att komma iväg. Är ni rädda för sprutor är det världens bästa sätt att bli av med sprutskräcken. På inget bättre sätt kan ni rädda liv. Om bara en person som läser detta skulle gå till blodcentralen skulle jag bli väldigt nöjd :) Detta är min lilla korståg, men till skillnad från andra korståg är detta inget man dör av. Tvärtom.