novembergud

VI hade order om att äta en ordentlig lunch eftersom det blir sen middag, så det blev sallad, en tallrik ärtsoppa och två tallrikar fiskgryta. När jag satt och åt insåg jag att förmodligen stoppat i mig lika många kalorier som en tredjedel av jordens människor får nöja sig med på en vecka eller så, ganska sjukt faktiskt. Och då åt jag ändå inte glass...

Eftersom jobbet är väldigt segt nu, så har jag "skött ärenden" per msn mestadels (läs: jag har huggit alla jag sett och som verkat pratvilliga ;) ). Igår var det ingen som ringde, eller skickade sms, och det känns verkligen konstigt med en hel dag där telefonen varken ringer eller piper. Men det finns två sorters människor (av dom som har telefon åtminstone): dom som ringer, och dom som blir uppringda. Jag tillhör definitivt den första kategorin, som inte orkar sitta och vänta på att folk ska höra av sig. Det blir tyvärr rätt irriterande ibland, då man VET att något håller på att ringa ut i sanden, och att det rimligtvis ligger lika mycket i min som i den andra partens intresse att vi stämmer av. Men icke, inte ringer den andra. Men så är det med det mesta i livet känns det som - gör man det inte själv blir det inte gjort! Sen uppstår det i och för sig alltid intressanta undantag, där den andra ringer mig istället. Ganska sjukt att det kan bli så "spårbundet" från början i vem som hör av sig, och att det ändå verkar så svårt att ändra på.

Vilken typ är ni?