novembergud

Det är ganska skönt att lägga sig i sängen med laptopen och skriva, innan jag lägger mig. Alla tankar i huvudet har lugnat ner sig lite - det snurrar ju ganska mycket i mitt huvud - och tid finns att fundera över dagen.

Studentpuben var, ärligt talat, riktigt tråkig. Middagen innan var dock mycket trevlig. Det blev entrecote med klyftpotatis och rödvinssås tillsammans med Eric och hans kompis Johan, som är kanontrevlig och har bra musiksmak - definitivt någon att prata musik med! Under middagen kollade vi på en live-DVD med Danko Jones, och då slog det mig att av alla låtar jag hört, så finns det nog en som hjälpt mig mest. Det är låten Danko Jones alltid spelar sist på sina konserter, men som inte finns utgiven på skiva. Mountain heter den, och är en käftsmäll i att tro på sig själv och tuffa till sig när det gäller. I slutet av låten sjungs ett mantra som jag ibland faktiskt repeterar för mig själv, när jag ska göra viktiga saker, typ gå på intervju. Det lyder: this heart gets stronger, this skin gets thicker, this mouth gets louder. Och det är lätt att hjärtat känns svagt; att man känner sig sårbar; att ens röst inte blir hörd och räcker till. Tro mig, ladda hem låten och lyssna på och TA TILL ER - den kan bli er bästa vän när ni ska in i situationer när ni måste tro på er själva och vara taggade. Gissa om jag lyssnade på den i måndags, innan intervjun. Det hjälper att ha en "pepplåt", en låt som det räcker att man hör dom första tonerna på för att man ska räta på ryggen, sticka ut bröstet, le lite extra, och känna sig precis så mycket man är värd.

When you get on top of the mountain, the only place to go is sky high.