novembergud

...men när vi lämnar varandra efter att ha gått och pratat, när vi kysser varann farväl och hon säger att jag har det vackraste leende hon sett, då känns det så bra och så rätt att det blev som det blev. Ändå. Vår tid var inte nu.

Inatt sov jag gott. Och livet fortsätter, med en själ som känns full igen - en pirrande känsla av tillförsikt och spänning över de oändliga möjligheter jag har att göra det bästa av mitt liv. Full av energi och tankar som för mig framåt; för mig vidare.

Tack alla jag pratat med, ni vet vilka ni är, och kom ihåg att ni har en tjänst innestående hos mig.