Ärligt talat...
Kan Hammarby vinna?
Bitch, you been dumped bitch
Det slog mig att i och med att tekniken gått framåt så har möjligheterna att dumpa den man är ihop med bara blivit större. Och sämre. Det är såklart spöstraff att dumpa någon på annat sätt än att se personen i ögonen, men när telefonen kom och började få sin spridning så lär ju många feghjärtade personer sett sin möjlighet (fast på den tiden satt det tanter med glasögon och stickning i knät och lyssnade på precis allt som sas, så där var det inte privat direkt). När mobiltelefonen blev stor, kom ett ännu sämre sätt att dumpa någon: genom sms. "Älskling, vi var inte menade. Hörs sen!" - en digital käftsmäll som heter duga.
Nu är vi framme i 2007, och tiden när var och varannan bloggar. Möjligheterna att dumpa någon elektroniskt har nått nya höjder. "Emelie dumpade mig igår." "Nähä..hur fick du veta?" "Av Erik, vars brorsas klasskompis läste det i hennes blogg." Jag ser det framför mig. Sen kan ju alla kommentera på bloggen också, live och med möjlighet att vara anonym, så man kanske till och med får värsta diskussionen huruvida det var rätt eller inte! Tolv kommentarer för, åtta mot - det var rätt att dumpa honom! Det finns stödlinjer för allt nu för tiden; ungar som är onlinepokerberoende, porrmissbrukare, Lunarstormmobbing...
Det borde fan finnas en stödlinje för såna som blir dumpade på dåliga sätt.
Flockdjur
Jag såg just Lars Adaktusson på tv. Eller, snarare, Lars Adaktussons frisyr. Ärligt talat, går det att se eller tänka på något annat än den där frisyren, som ser ut som ett par hamstrar som rullat ihop sig till bollar och lagt sig på hans huvud? Precis som Donald Trump, fast Donald Trump har ungefär lika mycket pengar som halva jordens befolkning..tillsammans..och därför kommer han undan med det på nåt sätt.
Nu är vi nästan nästan klara med texten på den här MKB-kursen jag läser. Vi som ingick i de två grupper som skulle behandla texten är tio stycken, men hälften har mest suttit och glott. Jag blir så enormt trött på människor som inte tar några egna initiativ. Om man ser att alla andra sliter som djur, varför frågar man inte om det finns något man kan göra? Dom har verkligen BARA suttit och väntat på att få specifika instruktioner; ingen positiv rapportering om att man är ledig där direkt. Fattar inte hur man kan ha en sån inställning till studier och i förlängningen arbete - vem fan kommer vilja anställa en människa som inte visar upp ens den minsta initiativförmåga? Ibland tänker jag att jag ska starta upp ett företag som sysslar med gudvetvad, och sedan bara anställa människor som är som jag. Då kan det inte bli annat än raka vägen till framgång.. ;)
Igår hade jag min sista föreläsning med näsan Tarschys, och om tio dar eller så är det tenta. Ett lagom dåligt tecken är att jag somnade, på riktigt, när jag låg och läste kurslitteraturen idag. Det är sjukt svårt att veta hur jag ska plugga till denna tenta, och dessutom måste jag börja skriva på c-uppsatsen (det vore bra iallafall...). Men det känns som jag har massa grejer att göra. Jag pratade med Bosse som är studierektor på MKB-kursens utbildningar, och som chefar över miljödiplomeringen av instutionen som ska göras, och han tyckte det lät bra att ha mig med så nu ska jag göra det också. Blir nog lärorikt =) Jag funderar på att ringa och prata med universitetets miljösamordnare också, för att kanske starta upp nån form av arbetsgrupp så att alla institutioner kan hjälpas åt bli miljödiplomerade. Det känns mer och mer som att det är såna här grejer jag vill göra, så förhoppningsvis kan jag få lite praktisk erfarenhet av det (om miljöhatarna nu bara vill samarbeta lite)!
Nu är vi nästan nästan klara med texten på den här MKB-kursen jag läser. Vi som ingick i de två grupper som skulle behandla texten är tio stycken, men hälften har mest suttit och glott. Jag blir så enormt trött på människor som inte tar några egna initiativ. Om man ser att alla andra sliter som djur, varför frågar man inte om det finns något man kan göra? Dom har verkligen BARA suttit och väntat på att få specifika instruktioner; ingen positiv rapportering om att man är ledig där direkt. Fattar inte hur man kan ha en sån inställning till studier och i förlängningen arbete - vem fan kommer vilja anställa en människa som inte visar upp ens den minsta initiativförmåga? Ibland tänker jag att jag ska starta upp ett företag som sysslar med gudvetvad, och sedan bara anställa människor som är som jag. Då kan det inte bli annat än raka vägen till framgång.. ;)
Igår hade jag min sista föreläsning med näsan Tarschys, och om tio dar eller så är det tenta. Ett lagom dåligt tecken är att jag somnade, på riktigt, när jag låg och läste kurslitteraturen idag. Det är sjukt svårt att veta hur jag ska plugga till denna tenta, och dessutom måste jag börja skriva på c-uppsatsen (det vore bra iallafall...). Men det känns som jag har massa grejer att göra. Jag pratade med Bosse som är studierektor på MKB-kursens utbildningar, och som chefar över miljödiplomeringen av instutionen som ska göras, och han tyckte det lät bra att ha mig med så nu ska jag göra det också. Blir nog lärorikt =) Jag funderar på att ringa och prata med universitetets miljösamordnare också, för att kanske starta upp nån form av arbetsgrupp så att alla institutioner kan hjälpas åt bli miljödiplomerade. Det känns mer och mer som att det är såna här grejer jag vill göra, så förhoppningsvis kan jag få lite praktisk erfarenhet av det (om miljöhatarna nu bara vill samarbeta lite)!
Guden av november räds ingen
"På festen träffade jag en tjej från Luleå, eller Luulä som de säger där. Jag hade gett henne en flyer när hon var och käkade på Railey Bay Resort and Spa, och hon tog med sig sina två tjejkompisar. De hade ingått en pakt om att aldrig splittra gänget, men den verkade gå sådär. Deras kompis Stina försvann med någon svennebanan, och de blev väldigt oroliga tills hon upptäcktes på stället bredvid med en Sex On The Jungle i näven och en Billabongsnubbes tunga i käften. "Vars ä Stiina?" "Vi måste gå och läjta äftär Stiina!" "Vars Ä hon?" "Där ä hon! Jag måst gå och prata mä henne!" "Näj, hon gjorde okäj-täckne!"
Martin gjorde okej-tecknet och försvann hem med Stinas kompis, och gjorde en lysande imitation av norrbottniska dagen efter. "Nå, int var han myck å häng i gran direkt. Hängd som en hamster. Det var ju int så man bytt e-mail diräkt."
Även jag fick rulla runt i höt med en norrbottniska. Det är något speciellt med tjejer från Luleå. Tyvärr fick hon väldigt brått på morgonen för de hade en pakt om att alla måste vara på plats i deras Abu Graib-bungalow klockan nio på morgonen och göra okejtecknet till varandra."
Återigen måste jag pusha för Martin Kellermans blogg, http://blog.myspace.com/martinkellerman . Jag garvar sällan högt nuförtiden, och särskilt sällan när jag läser bloggar, eftersom 99% av alla bloggar handlar om 1. existentiell ångest, oftast över vilka skor som ska bäras för dagen, eller 2. fika. Därför är herr Kellermans blogg alltid lika bra, och den som har några timmar över gör helt rätt i att läsa alla inlägg från början. Dessutom tror jag att jag tycker extra mycket om att läsa den därför att mitt och Kellermans liv är så diametralt olika. Jag är verkligen den icke-skapande akademikern; han exakta motsatsen. När jag jobbade på Lindö fanns en kock som utan att egentligen påminna om Kellerman ändå påminde jävligt mycket om Kellerman, och fastän han kunde vara jävligt jobbig att umgås med så var han riktigt rolig. Det är så sjukt viktigt att inte bara hänga med människor som är som en själv, det blir bara ryggdunk och sandlåda och we're so neato av allt. Ni vet ju hur det brukar se ut på fester: kompisgängen sitter i varsitt hörn och gör okäj-täckne, och den enda beblandning som sker är när en ölsvenne druckit nog med öl för att försöka buffla sig in i nån hjord efter ett byte. Det enda icke alltför skitnödiga sociala utbyte som pågår är när någon råkar plugga samma sak som någon annan, och då går det an att prata med någon man inte känner. Det måste finnas något gemensamt att stå på, annars får det fan vara. Sen finns såna som jag, som skiter i allt det där (för det mesta iaf...) och snackar skit med alla för skitsnackandets skull. Fast det ska ju finnas någon form av nivå iallafall...
Igår var vi ett helt gäng hemma hos David i Hjorthagen, för hans tjej Tove fyller år nästa vecka och då är dom i Malaysia eller nåt så festen var denna helg. Många trevliga människor var där, men även ett gäng riktiga okäj-täcken. Tove är väldigt snäll och så, men hennes kompisar...Ok att dom bara är 19 eller nåt och väl knappast är nobelprismaterial, men när man kommer till en fest med tio personer så hälsar man väl iaf på alla först och inte bara springer ut i köket för att dricka Kangarouge? Lite klass efterlyses...De flesta sprang rakt in utan att ens hälsa på David, och att inte hälsa på värden..Folk har skjutits för mindre. KLASS. När kangarougen var slut, precis som mina trumhinnor på grund av fjårtisfalsettskriken, pallrade vi oss iväg till göta juck, eller göta källare som det heter i folkmun, för några timmars ångestdansande på schlagergolvet. Eller, nu låter jag negativ, jag dansar till skiten för jag älskar verkligen att dansa. Men ärligt, när grease megamix åker på för jag vet inte vilken gång i ordningen, då måste jag få säga att det är en aning fantasilöst. Sebbe och jag snackade om det i fredags, när jag, Lina och han var hemma hos David och körde fulkaraoke, drack öl och spelade kort. Vi var sjukt dåliga på att sjunga men det var roligt, inte så mycket prestationsångest där direkt. Innan vi stack till David var Lina och jag och lyssnade på en grupp som heter Isolation Years (http://www.isolationyears.com) på Hifiklubben. Det var kanske femtio personer där, och väldigt väldigt trevligt. Jag älskar att lyssna på musik på det sättet; lugnt och fint och akustiskt och med skön inramning. Jag hade inte hört dom förut, men det var väldigt roligt att lyssna på och väldigt bra live. Nu blev det många väldigt, men det var ganska väldigt. Det har varit en skön helg helt enkelt, jag borde kanske pluggat mer men nu ska jag äta och sen ska jag och Kristian på pump så jag blir lite beefcake, sen ska jag äta middag hos Katarina. Kanske sjunga lite operakaraoke också...
Denna var till dig Mike; utan mina fans är jag ingenting.
Martin gjorde okej-tecknet och försvann hem med Stinas kompis, och gjorde en lysande imitation av norrbottniska dagen efter. "Nå, int var han myck å häng i gran direkt. Hängd som en hamster. Det var ju int så man bytt e-mail diräkt."
Även jag fick rulla runt i höt med en norrbottniska. Det är något speciellt med tjejer från Luleå. Tyvärr fick hon väldigt brått på morgonen för de hade en pakt om att alla måste vara på plats i deras Abu Graib-bungalow klockan nio på morgonen och göra okejtecknet till varandra."
Återigen måste jag pusha för Martin Kellermans blogg, http://blog.myspace.com/martinkellerman . Jag garvar sällan högt nuförtiden, och särskilt sällan när jag läser bloggar, eftersom 99% av alla bloggar handlar om 1. existentiell ångest, oftast över vilka skor som ska bäras för dagen, eller 2. fika. Därför är herr Kellermans blogg alltid lika bra, och den som har några timmar över gör helt rätt i att läsa alla inlägg från början. Dessutom tror jag att jag tycker extra mycket om att läsa den därför att mitt och Kellermans liv är så diametralt olika. Jag är verkligen den icke-skapande akademikern; han exakta motsatsen. När jag jobbade på Lindö fanns en kock som utan att egentligen påminna om Kellerman ändå påminde jävligt mycket om Kellerman, och fastän han kunde vara jävligt jobbig att umgås med så var han riktigt rolig. Det är så sjukt viktigt att inte bara hänga med människor som är som en själv, det blir bara ryggdunk och sandlåda och we're so neato av allt. Ni vet ju hur det brukar se ut på fester: kompisgängen sitter i varsitt hörn och gör okäj-täckne, och den enda beblandning som sker är när en ölsvenne druckit nog med öl för att försöka buffla sig in i nån hjord efter ett byte. Det enda icke alltför skitnödiga sociala utbyte som pågår är när någon råkar plugga samma sak som någon annan, och då går det an att prata med någon man inte känner. Det måste finnas något gemensamt att stå på, annars får det fan vara. Sen finns såna som jag, som skiter i allt det där (för det mesta iaf...) och snackar skit med alla för skitsnackandets skull. Fast det ska ju finnas någon form av nivå iallafall...
Igår var vi ett helt gäng hemma hos David i Hjorthagen, för hans tjej Tove fyller år nästa vecka och då är dom i Malaysia eller nåt så festen var denna helg. Många trevliga människor var där, men även ett gäng riktiga okäj-täcken. Tove är väldigt snäll och så, men hennes kompisar...Ok att dom bara är 19 eller nåt och väl knappast är nobelprismaterial, men när man kommer till en fest med tio personer så hälsar man väl iaf på alla först och inte bara springer ut i köket för att dricka Kangarouge? Lite klass efterlyses...De flesta sprang rakt in utan att ens hälsa på David, och att inte hälsa på värden..Folk har skjutits för mindre. KLASS. När kangarougen var slut, precis som mina trumhinnor på grund av fjårtisfalsettskriken, pallrade vi oss iväg till göta juck, eller göta källare som det heter i folkmun, för några timmars ångestdansande på schlagergolvet. Eller, nu låter jag negativ, jag dansar till skiten för jag älskar verkligen att dansa. Men ärligt, när grease megamix åker på för jag vet inte vilken gång i ordningen, då måste jag få säga att det är en aning fantasilöst. Sebbe och jag snackade om det i fredags, när jag, Lina och han var hemma hos David och körde fulkaraoke, drack öl och spelade kort. Vi var sjukt dåliga på att sjunga men det var roligt, inte så mycket prestationsångest där direkt. Innan vi stack till David var Lina och jag och lyssnade på en grupp som heter Isolation Years (http://www.isolationyears.com) på Hifiklubben. Det var kanske femtio personer där, och väldigt väldigt trevligt. Jag älskar att lyssna på musik på det sättet; lugnt och fint och akustiskt och med skön inramning. Jag hade inte hört dom förut, men det var väldigt roligt att lyssna på och väldigt bra live. Nu blev det många väldigt, men det var ganska väldigt. Det har varit en skön helg helt enkelt, jag borde kanske pluggat mer men nu ska jag äta och sen ska jag och Kristian på pump så jag blir lite beefcake, sen ska jag äta middag hos Katarina. Kanske sjunga lite operakaraoke också...
Denna var till dig Mike; utan mina fans är jag ingenting.
För jag är guden av november
Nu har jag tid och lust och ork att skriva. Det har varit mycket att skriva på annat, och mycket att läsa, och fixa med.
Den där tentan jag satt med..vilken ångest. Men nu är den över, och till slut fick jag in den och det kändes faktiskt ganska bra. Min gamla vanliga undertryckta prestationsångest (som jag kommit fram till att jag nog har, fast är ganska latent) tillåter mig inte så ofta att lämna in en tenta, eller något annat för den delen heller, halvdant, så nu kan vi bara hoppas att jag får ett vg för besväret också. Efter att tentan åkte in var det direkt igång med Europapolitikkursen, som går ihop med c-uppsatsskrivandet. Det är en riktig demon som är kursansvarig; Daniel Tarschys heter han och har, förutom världens största näsa, gjort ungefär allting man kan göra när det handlar om politik, så det känns stabilt. Vad social-ekologisk resiliens var visste han dock inte, så detta kan bli intressant. Jag tror jag kommer att behöva ganska mycket skinn på näsan för att genomföra denna uppsats; inte särskilt många vet alls vad det handlar om, och jag kommer få motivera väldigt mycket både val av uppsats och litteratur och..ja..hur jag tänkt, och varför jag väljer ett så jävla ostatsvetenskapligt ämne som väl folk tycker jag gjort. Jag känner just på något sätt skulle vilja engagera mig för att skapa ett mer tvärvetenskapligt universitet, för just nu är det rätt hopplöst. Alla sitter i sina egna kunskapsgrottor och hackar flinta för att försöka göra upp eld, när grannen kanske redan kan det, eller har bättre redskap...Lite hopplöst faktiskt, när man tänker på hur mycket vi kan lära av varann. Men så är det väl, har man blivit doktor så kan man fan inte tänka sig att någon annan ska klampa in på det man håller på med och bry sig, eller komma med konstruktiv kritik.
Förra helgen var riktigt grym, för jag gjorde två saker som jag inte gjort förut men DEFINITIVT kommer att göra om. På fredagskvällen var jag och Katarina, som jag gick en kurs med förut och som har en ziljon konstiga vindkraftsprojekt på gång (det har jag berättat om kom jag på), på Tosca på Operan. Så jävla häftigt, jag satt och fånlog i tvåochenhalv timme. Att bara lyssna är grymt, men att sen se det på riktigt också...Plus att jag inte klarar av teater, sån där vanlig teater där dom bara ska skrika och spela över, och då är opera precis precis lagom. Det kommer vi garanterat gå mer på. Vi hade halvrackiga platser, men det gjorde faktiskt inget alls, plus att det bara kostade en hundring - som att gå på bio. Kändes som rätt mycket bättre investerade pengar än ett biobesök gör (även om jag gillar att gå på bio och gärna gör det). Efter det gick vi hem till Katarina, som bor typ ovanpå ett parkeringsgarage vid Drottninggatan, Vattugatan hette gatan tror jag. Det låter hemskt men det är en väldigt fin lägenhet hon har som jag tänker låta bli min när hon flyttar nån gång. Vi drack lite vin och hon spelade Debussy på piano, mycket finkulturellt och helt i min stil. Efter det drog jag med Carin och Sebbe till Dubliner, som kvällen till ära var nästan helt tomt på ölsvennar (great success!). Efter ett tag kom David och Tove dit, och vi drack lite öl och lyssnade på bandet, som var helt ok men körde rätt sketna låtar. Dom hade behövt lite tyngre grejer. Sen gick vi ner i källaren och tog en öl, varpå jag hamnar mitt i ett gäng straffångar på permission eller så. Anabolastinna skinnskallar med spindelväv och torshammare tatuerade överallt. Men värst var finska gubben jag hamnade bredvid, som precis innan vi gick upp till bandet igen kläckte ur sig att han suttit fjorton år för mord...Då var Henrik lite bajsnödig måste erkännas =) På lördagen var vi på Duvel Café, som hade nån specialölfestival. Dom har nästan 300 (!) öl i sitt vanliga sortiment, men nu hade dom tagit hem femtio sorter till. Varken jag, Carin eller Sebbe hade varit där förut, och det var inte helt lätt att beställa...En lista i handen med 300 sorter. Det ballaste var att de flesta sorter hade eget glas, jättesnygga med tryck och olika former och så, vilket förmodligen gör mycket för smaken om man är riktig ölfinsmakare (vilket jag ju är). Duvel är ett känt öl från Belgien, så det tog vi in tillsammans med några andra karateöl. Belgarna är tokiga, så alla öl är minst sju volymprocent i alkoholstyrka. Vi överlevde sex öl totalt, varav de sista tre höll nio eller tio procent, innan vi höll på att såsa ihop. Men det stället är det givet att jag går tillbaka till, riktigt trevligt och maten såg enormt fin (och dyr) ut.
Denna vecka har jag varit massormassor i skolan. Först och främst för att MKB-dokumentet vi skriver skulle korrekturläsas, och yours humbly ingick i den gruppen. Jag slutar aldrig förvånas över hur illa folk skriver, trots att de går på universitet; man undrar om dom fått sina antagningsbesked i corn flakespaketet. Så jag fick sitta och meka med massa fel (även om manusgruppen redan rättat massor av fel), samt äran att skriva diskussionsdelen själv. Det kändes lite skumt eftersom hela gruppen på 20 personer väl egentligen borde varit med, men det blev jävligt bra och jag tror ärligt talat att det var det bästa sättet att få det gjort att låta mig skriva den biten. Dessutom fick förhoppningsvis (HÅLL TUMMARNA) ett litet jobb på det; projektledaren i gruppen har fått jobb som nån form av miljöinspektör i Laxå kommun, och hennes första uppdrag där är att ta fram en vindkraftspolicy för kommunen..Trillar polletten ner? Då sa jag ganska diskret och på bråkdelen av en tiotusendels sekund att jag minsann höll på med det där, och då sa hon att hon ska ringa mig. Jag ska fan inte förlora denna chans nu utan verkligen få det jobbet. Det är precis sånt jag behöver. Till slut blev vi klara iallafall och nu är hela texten inlämnad för att få kommentarer ifrån kursledningen. Säger dom att diskussionen är dålig så kommer jag nog bli tvungen att döda dom.
Den andra anledningen till excessive school time är att jag nu är igång på riktigt som kursassistent/-slav. Jag går mellan föreläsningssalen, projektorrummet, mitt skrivbord och kopieringsmaskinen så mycket att det nog snart nöts ner ett spår. Jag behöver bara en kaffekopp med ett dålig kort på en golden retriever eller nåt, så är jag snart lika mycket del av inventarierna som gubbarna med skepparkrans och tanterna med jeans uppdragna till bh:n är. Det är verkligen mycket kufar på den institution där jag jobbar, och dom verkar ju inte direkt jobba ihjäl sig heller..Men det är ett ok jobb ändå, jag sitter i skolan vilket innebär att jag måste plugga och ta tag i uppsatsen som närmar sig med oroväckande fart, och jag tjänar ju pengar.
Nu får det räcka, för mer än såhär orkar ni nog inte läsa. Keep it rizzle fo shizzle.
Den där tentan jag satt med..vilken ångest. Men nu är den över, och till slut fick jag in den och det kändes faktiskt ganska bra. Min gamla vanliga undertryckta prestationsångest (som jag kommit fram till att jag nog har, fast är ganska latent) tillåter mig inte så ofta att lämna in en tenta, eller något annat för den delen heller, halvdant, så nu kan vi bara hoppas att jag får ett vg för besväret också. Efter att tentan åkte in var det direkt igång med Europapolitikkursen, som går ihop med c-uppsatsskrivandet. Det är en riktig demon som är kursansvarig; Daniel Tarschys heter han och har, förutom världens största näsa, gjort ungefär allting man kan göra när det handlar om politik, så det känns stabilt. Vad social-ekologisk resiliens var visste han dock inte, så detta kan bli intressant. Jag tror jag kommer att behöva ganska mycket skinn på näsan för att genomföra denna uppsats; inte särskilt många vet alls vad det handlar om, och jag kommer få motivera väldigt mycket både val av uppsats och litteratur och..ja..hur jag tänkt, och varför jag väljer ett så jävla ostatsvetenskapligt ämne som väl folk tycker jag gjort. Jag känner just på något sätt skulle vilja engagera mig för att skapa ett mer tvärvetenskapligt universitet, för just nu är det rätt hopplöst. Alla sitter i sina egna kunskapsgrottor och hackar flinta för att försöka göra upp eld, när grannen kanske redan kan det, eller har bättre redskap...Lite hopplöst faktiskt, när man tänker på hur mycket vi kan lära av varann. Men så är det väl, har man blivit doktor så kan man fan inte tänka sig att någon annan ska klampa in på det man håller på med och bry sig, eller komma med konstruktiv kritik.
Förra helgen var riktigt grym, för jag gjorde två saker som jag inte gjort förut men DEFINITIVT kommer att göra om. På fredagskvällen var jag och Katarina, som jag gick en kurs med förut och som har en ziljon konstiga vindkraftsprojekt på gång (det har jag berättat om kom jag på), på Tosca på Operan. Så jävla häftigt, jag satt och fånlog i tvåochenhalv timme. Att bara lyssna är grymt, men att sen se det på riktigt också...Plus att jag inte klarar av teater, sån där vanlig teater där dom bara ska skrika och spela över, och då är opera precis precis lagom. Det kommer vi garanterat gå mer på. Vi hade halvrackiga platser, men det gjorde faktiskt inget alls, plus att det bara kostade en hundring - som att gå på bio. Kändes som rätt mycket bättre investerade pengar än ett biobesök gör (även om jag gillar att gå på bio och gärna gör det). Efter det gick vi hem till Katarina, som bor typ ovanpå ett parkeringsgarage vid Drottninggatan, Vattugatan hette gatan tror jag. Det låter hemskt men det är en väldigt fin lägenhet hon har som jag tänker låta bli min när hon flyttar nån gång. Vi drack lite vin och hon spelade Debussy på piano, mycket finkulturellt och helt i min stil. Efter det drog jag med Carin och Sebbe till Dubliner, som kvällen till ära var nästan helt tomt på ölsvennar (great success!). Efter ett tag kom David och Tove dit, och vi drack lite öl och lyssnade på bandet, som var helt ok men körde rätt sketna låtar. Dom hade behövt lite tyngre grejer. Sen gick vi ner i källaren och tog en öl, varpå jag hamnar mitt i ett gäng straffångar på permission eller så. Anabolastinna skinnskallar med spindelväv och torshammare tatuerade överallt. Men värst var finska gubben jag hamnade bredvid, som precis innan vi gick upp till bandet igen kläckte ur sig att han suttit fjorton år för mord...Då var Henrik lite bajsnödig måste erkännas =) På lördagen var vi på Duvel Café, som hade nån specialölfestival. Dom har nästan 300 (!) öl i sitt vanliga sortiment, men nu hade dom tagit hem femtio sorter till. Varken jag, Carin eller Sebbe hade varit där förut, och det var inte helt lätt att beställa...En lista i handen med 300 sorter. Det ballaste var att de flesta sorter hade eget glas, jättesnygga med tryck och olika former och så, vilket förmodligen gör mycket för smaken om man är riktig ölfinsmakare (vilket jag ju är). Duvel är ett känt öl från Belgien, så det tog vi in tillsammans med några andra karateöl. Belgarna är tokiga, så alla öl är minst sju volymprocent i alkoholstyrka. Vi överlevde sex öl totalt, varav de sista tre höll nio eller tio procent, innan vi höll på att såsa ihop. Men det stället är det givet att jag går tillbaka till, riktigt trevligt och maten såg enormt fin (och dyr) ut.
Denna vecka har jag varit massormassor i skolan. Först och främst för att MKB-dokumentet vi skriver skulle korrekturläsas, och yours humbly ingick i den gruppen. Jag slutar aldrig förvånas över hur illa folk skriver, trots att de går på universitet; man undrar om dom fått sina antagningsbesked i corn flakespaketet. Så jag fick sitta och meka med massa fel (även om manusgruppen redan rättat massor av fel), samt äran att skriva diskussionsdelen själv. Det kändes lite skumt eftersom hela gruppen på 20 personer väl egentligen borde varit med, men det blev jävligt bra och jag tror ärligt talat att det var det bästa sättet att få det gjort att låta mig skriva den biten. Dessutom fick förhoppningsvis (HÅLL TUMMARNA) ett litet jobb på det; projektledaren i gruppen har fått jobb som nån form av miljöinspektör i Laxå kommun, och hennes första uppdrag där är att ta fram en vindkraftspolicy för kommunen..Trillar polletten ner? Då sa jag ganska diskret och på bråkdelen av en tiotusendels sekund att jag minsann höll på med det där, och då sa hon att hon ska ringa mig. Jag ska fan inte förlora denna chans nu utan verkligen få det jobbet. Det är precis sånt jag behöver. Till slut blev vi klara iallafall och nu är hela texten inlämnad för att få kommentarer ifrån kursledningen. Säger dom att diskussionen är dålig så kommer jag nog bli tvungen att döda dom.
Den andra anledningen till excessive school time är att jag nu är igång på riktigt som kursassistent/-slav. Jag går mellan föreläsningssalen, projektorrummet, mitt skrivbord och kopieringsmaskinen så mycket att det nog snart nöts ner ett spår. Jag behöver bara en kaffekopp med ett dålig kort på en golden retriever eller nåt, så är jag snart lika mycket del av inventarierna som gubbarna med skepparkrans och tanterna med jeans uppdragna till bh:n är. Det är verkligen mycket kufar på den institution där jag jobbar, och dom verkar ju inte direkt jobba ihjäl sig heller..Men det är ett ok jobb ändå, jag sitter i skolan vilket innebär att jag måste plugga och ta tag i uppsatsen som närmar sig med oroväckande fart, och jag tjänar ju pengar.
Nu får det räcka, för mer än såhär orkar ni nog inte läsa. Keep it rizzle fo shizzle.