novembergud

Imorgon ar tanken att min internetuppkoppling ska borja funka. Ar man utlanning i Indien ar man inte betrodd med nagonting, och maste darfor betala deposition for allting. Att fa ett telefonnummer t.ex. kostar 100 for ett SIM-kort och 4000 i deposition. Uppkopplingen ar helt gratis, forutom 2000 i deposition. MEN - nar jag talade med han som fixade allt pappersarbete (jag fick visa kopia pa pass, kopia pa visum, registreringspapper fran polismyndigheten, lagenhetskontrakt, elrakning, ORIGINALET av passet eftersom kopian tydligen inte gick att lita pa, papper pa att jag har ett bankkonto, och sen min lagenhetskompis bankpapper) sa visade det sig att om man ar ungkarl, da kostar det minsann 500 rupies mer att fa en uppkoppling! Skin tax, pa tva olika satt...

Fredag igen - inte fel! Fast det ar jobb imorgon. Otroligt nog borjar jag dock vanja mig helt vid att arbeta lordagar, kanske for att det helt enkelt inte finns sa mycket att gora har. Ska over till Anup ikvall och spela gitarr, men annars blir det lugnt. Jag ar sa otroligt nojd over hur allt utvecklar sig pa jobbet just nu, och visumet verkar losa sig helt ' jag har fatt tag i en kille som hjalper till med det. Jag rakade droppa for min kollega att jag tyckte dom var 'oindiskt' snabba och professionella, och det fick jag ata upp ordentligt. Kanske lite osmidigt sagt, men man far ha lite insikt i vad som ar sant ocksa.

Ha en bra helg, snart ses vi igen Sverige!

Ja, nu verkar det vara problem. Pa riktigt. Nu pastas det fran olika hall att jag INTE kan skaffa ett nytt visum i Sverige, utan maste forlanga i Indien. Detta kraver fyra miljoner olika dokument i tva miljoner kopior styck som ska skickas fem varv runt Indien innan det ar klart. Just nu ar jag valdigt, valdigt nervos. Jag har varit i kontakt med en representant for foretaget som har hand om visumhanteringen som sager att det ar lugnt, det tar 2-3 veckor, men jag ar nervos sa jag kan do just nu. Men det lar ordna sig, detta har tydligen hant forut och har losts. Varva ner, andas...Det fixar sig.

Ooh va skont med ledigt. Gora ingenting, ingenting alls. Spela gitarr gor jag. Hittade nan lektion om hur man satter ihop skalor, och antligen fattar jag hur det funkar. Bra grejer alltsa.

Na, ut i solen igen :)

OK, det har varit daligt med uppdateringar har. Vi har namligen haft team meeting hela veckan, och saledes har datortillgangen varit dalig. Team meeting betyder att alla state managers (jag orkar inte ens forsoka oversatta) kommer till Pune, traffas och berattar om sitt arbete. Jag har knappt sagt nagonting - 30 minuters presentation om GRI var val ungefar vad jag bidrog med, samt forstklassig tidsplanering vilket behovdes i detta sallskap, men nu ar det over. Just nu sitter jag pa jobbet dock, eftersom jag just har bokat min resa hem :)

OK. 13 timmar pa jobbet. Det borjar bli lage att ga hem tycker jag nog. Ska bara fa ivag mitt CV till Suzlons senior sales manager for Norden, som jag pratat med. Man maste ju ha lite tradar ute...

Oj oj...Jag trodde det skulle bli en lugn helg i Pune eller fest i Bombay. Istallet hade jag fem minuter pa mig att bestamma mig, efter att jag kommit till kontoret i fredags morse, om jag skulle aka med till Dhule over helgen istallet. Det blev Dhule, och nu har jag antligen fatt tag pa en dator for att kunna kolla mailen. Det blir en mastodonuppdatering snart, kanner att jag har sa mycket att skriva nu.

Dags for 15 timmars buss snart igen. Idag ar kontoret helt tomt eftersom det ar ledig dag, men jag jobbar och belonas istallet med en ledig lordag. Inte helt fel. Planen for helgen ar att aka till Bombay, jag har blivit medbjuden av Michal pa middag pa polska konsulatet, vilket later riktigt intressant. Sen blir det sightseeing i Bombay resten av sondagen formodligen. Men inget ar bestamt an, jag kanske kor en lugn helg i Pune istallet.

Denna vecka har jag bott i Suzlons gasthus har i Padubidri. Att bo i gasthus ar ungefar likstallt med att vara slavagare, eftersom det i husen jobbar ett par personer vars enda uppgift ar att serva gasterna. Detta betyder att jag far klader tvattade och strykta, allt stadat, jag far te och tidning och mat nar jag ber om det, och blir kallad 'sir' ungefar 100 ganger om dagen. Det ar, milt uttryckt, ganska konstigt. Och arligt talat ar det inte helt bekvamt heller. Inte bara fysiskt bekvamt, utan mentalt. Det ar nagot som kanns fundamentalt fel med att bli uppassad pa pa detta satt, hela principen om lika manniskovarde kanns rubbad. A andra sidan, dessa killar ar anstallda och avlonade for att gora detta jobb, och skulle dom inte gora det skulle dom kanske vara arbetslosa eller ha samre betalt, sa helt daligt ar det ju inte ur ett samhalleligt perspektiv. Men konstigt ar det.

Om tva manader gar mitt visum ut, och jag har fortfarande inte ansokt om forlangning. Detta kan innebara enorma problem i Indien, eftersom saker och ting tar tid pa ett satt som inte gar att forsta riktigt. (Om man nu inte befunnit sig i svenska vardsystemet och behovt specialistremiss och fatt en...sex manader senare. For akuta symptom. Ni som behover veta vet :) ) Nar polisen sager en manad sa tar det tre manader. Darfor star jag i valet och kvalet om jag forsoka ansoka om visum och se vad som hander, eller helt enkelt strunta i det och aka hem ett par veckor och traffa nara och kara. Det vore otroligt skont. Det som talar emot ar att det nog skulle ga pa totalt runt 10000, med resa och nytt visum och sen allt som ska betalas i Sverige, och det ar pengar jag grymt garna hellre spenderar pa resor eller liknande i Indien. A andra sidan kanske det ar nodvandigt att atervanda hem ett tag for att behalla det som finns kvar av vettet :)

35 grader i skuggan, kokosnotspalmer utanfor kontoret - jag ar tillbaka i Padubidri. Denna gang ar det sista utbildningen i GRI-rapportering, och hittills gar det valdigt bra. Det kan dock vara enormt, ENORMT talamodsprovande att arbeta har. Alla sager att dom ar valdigt upptagna, mer upptagna an alla andra, och idag var motet en timme forsenat. Inte helt ok om ni fragar mig, men det ar bara se glad ut och ta det som en ovning i talamod. Imorgon ar det dags igen, och da FAR det inte vara forsenat for det ar sa mycket att ga igenom. Men det loser sig, som vanligt.

Jag marker, for min egen del, hur varje dag gor att jag agerar med mer sjalvfortroende och pondus, en otroligt skon kansla. Som en parentes kan namnas att ett litet trick som finns for att se storre och mer sjalvsaker ut - att hoja huvudet och blicken sa att man "tittar over horisonten" - aven har fatt mig att vara mindre spand i axlarna. Jag har varit stel i axlarna i flera ar nu, men jag tror inte bara det har med sangen (och singelgropen, som min syster sa fint uttrycker det) att gora.

Usch. Jag har en san dar dag igen. En dag dar nastan inget blir gjort. I arlighetens namn ar det mestadels for att jag vantar pa andra, men det ar anda lagom trist. Men ikvall ar det ordentlig fest, ska bli riktigt roligt att traffa nytt folk ocksa! Borde ta med gitarren, pa senare tid har jag bara spelat "klassiker" som folk kan sjunga till. Man marker snabbt att lite obskyr musik inte direkt far brudarna pa fall, for att uttrycka det snallt ;)

Jag forsoker lara mig lite hindi. Det ar, av forklarliga skal, riktigt knepigt. Det finns absolut INGENTING som ar gemensamt med de sprak jag ar van vid, och ordfoljden ar helt annorlunda. Men jag krigar pa. Forsoker hitta en larare men det ar svart, sa nu letar jag bocker.

Sa det blev Supa imorgon istallet. Ska ta med kameran och hoppas pa manga bra bilder!

Till helgen ar det avskedsfest for Michal som jag var i Goa med. Jag kan inte saga att vi har bazztizzar direkt, men det har anda varit skont att umgas med nagon fran Occidenten som det sa fint heter, med samma vardegrund och installning till livet. Men nu ska han aka hem, det kanns ganska trakigt. Jag ska iallafall inte vara spiknykter pa lordag, och det ska han banne mig inte heller.

Jag vet inte vad jag ska gora.

Da har det till slut hant - jag har varit inblandad i en krock! Krock borde dock nastan skrivas inom citationstecken, eftersom det knappast var mer an en knuff. Krockar i Indien skulle jag generellt sett saga ar mer eller mindre ofarliga, darfor att hastigheten ar lag och fordonen sma (jag skulle vilja se den som glider runt med en SUV har, snigelfart skulle inte racka for att uttrycka hur langsamt det skulle ga). Jag satt iallafall i en rickshaw som fick bromsa kraftigt, och sen kom en liknande rickshaw bakifran. Alla hoppar ur, tjafs uppstar, men inget storre brak. Lite spannande faktiskt. Handgemang ar ju inte helt ovanligt i detta land.

Jag har borjat lagga till lite mer folk till mitt LinkedIn-konto. Nar jag klickar runt och laser pa vad folk har gjort kanns det arligt talat som att man ar pa sandladeniva. Alla ar expertkonsulter med hundra ars erfarenhet av det ena och det andra systemet och ansvarsomradet. Jag behover satta mig och skriva nagot liknande sjalv, som later lika bra. Jag har ju gjort ganska mycket, jag behover bara fa det att lata lika bra. Jag ska gora ett forsok. Att vara i Indien ett ar och jobba ar ju trots allt mer an de flesta svennebananer hunnit med...

Det ar en sorgens dag. Min kokplatta har gatt sonder - igen - och denna gang tog jag beslutat av lata den vila for gott. Nu har vi Seemas gasspis pa plats, sa den tappra krigaren far vila i frid.

Indier har en sjukt rolig vana. Nar dom nyser, oavsett om nagon stors eller ens ar i narheten, sager dom 'sorry'. Hur vet du det da, undrar ni - om du hort det maste du varit i narheten och personen i fraga sag dig och bad om ursakt. Nej, flera ganger har jag precis kommit runt hornet efter nysningen men innan sorry, eller varit pa andra sidan av en dorr men hort nysningen och ursakten. Det ar faktiskt lite roligt att folk gar och ber om ursakt till andra men for sig sjalva :)

Hittade lite fler bilder!

OK, dags for lite bilder da!

Nu var det ju fasligt lange sen jag skrev. Vi satsar pa en stor uppdatering. Jag har FORTFARANDE inte lyckats fixa med bilder - jag har verkligen inte hunnit - men det kommer snart snart snart.