Petter Niklas
Tre generationer Wegner: Sebbe, hans pappa Rangnar som är riktig skön och alltid gjorde roliga grejer med oss när vi var mindre, och lillebror Raphael. Precis som mina så är Sebbes föräldrar skilda, och Raphael är the belly fruit av Rangnar och hans nya fru, men där min pappa och Helena lugnade sig med ett barn, skaffade dom tre...Men det är söta och fina barn! På tal om familj så ska jag iväg på middag ikväll till pappa och Helena, så nu ska jag äntligen få chansen att ta lite kort på min lillebror. Ringhals 3, som vi kallar honom. Aldrig sett en unge med så mycket eld i baken, han kan verkligen inte vara lugn. Men först är det Hammarby mot BP, dags för revansch!
Dagens taliban var dock Sebbes mamma Anna-Lena, som ger oss sin egen version av Robert De Niro i Taxi driver, fast med en PSG90 / AWP i händerna ;)
När guden av november rör sig står tiden stilla
Från vänster till höger: Danne, Johan, jag och Kristian. Hon som tog bilden började med att dissa mig stenhårt för att jag hade shorts, vilket hon tyckte var jättefult och förbjudet att gå ut i tydligen. Men det är grymt fint när man ska dansa, det blir ju rätt varmt. Sen tog hon bilden snett eftersom Pytagoras sats säger att hypotenusan är längre än kateterna eller vad det nu heter, jag minns inte riktigt. Jo, så heter det. Därför är allt lite snett. Allt i allt en grymt trevlig kväll, hann med tunnelbanan med ungefär två sekunder också så jag kom hem snabbt och bra! 4½ vietnamesiska hängbuksvin av 5 möjliga!
Det är humor, det är humor...
Lite action footage. Som ni kanske ser är det alltså inte den Fabio ni känner.
Z03...
Jag sa igår eller i förrgår att jag tänkt droppa c-uppsatsen denna termin. Det slog rot ordentligt, och jag har varit alldeles uppfylld av energi att skriva den andra uppsatsen istället. När jag kom hem idag så satte jag igång och jobbade på den. Jobba i detta fall betydde klippa-klistra delar av andra uppsatser om ungefär samma sak som den jag ska skriva om nu, bland annat inledningen till c-uppsatsen och en bit av min b-uppsats. Sen lite modifierat förstås. Man ska ju återvinna kunskap...Tur att man har copyright på sina egna grejer, haha...
Ha en skön kväll, för det har inte jag!
Jebus + mjölksyra = sant
Ni som känner mig vet hur jag skulle må på ett bibelmöte. Som handen i vattnet, eller varför inte fisken i vanten? Mer inbiten ateist för man väl leta efter... Men jag kanske ska gå dit ändå, jag har alltid VERKLIGEN undrat hur man kan se bibeln som logisk, och som en praktisk hjälp i vardagen. Jag brukar ta hjälp av sånt där fånigt som logik och vetenskapligt tänkande, fniss fniss.
Andra lappen var, om möjligt, ännu bättre:
Tack för att någon ÄNTLIGEN bryr sig om mjölksyrakulturen i mitt underliv! Inte en dag för sent...Kan dom inte iallafall be brevbäraren att inte lägga såna där det bor killar? Spara lite pengar sådär. Som att skicka prostataröntgenremisser till alla ungefär. Om det är någon som inte fått dessa i brevlådan är ni välkomna att komma och hämta ett ex av varje från mig, jag ska inte ta alltför mycket betalt, lovar.
Igår hade jag en galet tråkig dag på jobbet. Vi skulle göra Z03:or som det så fint heter. Att göra Z03:or betyder att man lägger in nya kunder och skapar nya kontrakt åt dessa kunder. Vi har typ 3000 personer att lägga in, och på fyraåenhalv timme gjorde jag kanske 70 stycken. OK att vi gjorde det allihop, så sju personer totalt, men det blir ju inte mer än kanske 500 gjorda på en dag. En hel arbetsvecka med Z03:or, min hjärna kommer behöva någon form av eksemkräm efter det. Men som vi säger i mjölksyrekulturbranschen: även trista pengar är pengar!
Fantasi
Igår pratade jag länge och väl med Maria, som är kursansvarig för den här HSU-kursen jag är assistent på. Vi diskuterade huruvida jag ska fortsätta med omgången som börjar i höst eller inte, och hur mycket jag isåfall ska göra, och vad. Då kommer jag ju ha mycket schemalagt i skolan, och då är det svårt att springa och öppna och trixa. Plus att jag kommer vara i Kräftriket, en kilometer istället för 10 meter ifrån lektionssalarna. Plus att jag har nya jobbet på Kraft & Kultur. Plus att jag kanske ska gå en kvällskurs. Plus att jag kanske ska assistera på en annan kurs. Plus hemvärnet. Plus miljöpartiet...Listan är diger! Spontant känns det som att ass.jobbet tar mer tid, ork och koncentration än vad det ger i form av (be)lön(ing), så till hösten blir det nog inget nytt gäng, om det inte är så att jag kan göra dom enkla grejerna när jag har tid, typ lägga upp grejer i kursdatorsystemet. Vi får se, jag ska fundera över saker och ting så det blir lite ordning på livet! Just nu är det mycket att tänka på, och jag har helt knepig dygnsrytm som knappast förenklar! Blir trött vid ett, vaknar vid tolv...Helt fel, och hela dagarna går åt till att bara sova. Jag har bestämt mig för att inte skriva c-uppsatsen denna termin, utan istället få klar den där dumma lilla HSU-uppsatsen som jag har kvar. Motivationen tröt helt enkelt för mycket. Men HSU-uppsatsen får handla om det c-uppsatsen ska/skulle handla om; på så sätt behöver jag ju inte läsa in mig på nåt nytt! Det gäller att använda njurarna...
Snart är det sommar, och vad hör snart-är-det-sommar mer till än boktips! Jag tycker science fiction är riktigt schysst, och fick ett tips för säkert ett år sen, en bok som heter Red Mars av Kim Stanley Robinson. Det är första delen i en trilogi om en expedition till Mars. Grymt bra personporträtt och riktigt genuin vetenskap, så den känns aldrig orimlig. Riktigt bra och spännande, så gillar ni sci-fi och behöver något nytt att läsa så rekommenderas den varmt! Eller så gör man som man brukar i landet mellanmjölk, köper nya svennedussindeckaren av någon författare med mellanstadievokabulär som trycker ut tio böcker om året. Nä, jag är inte mycket för deckare. Bok är fel format för deckare, en bok är ett medium där ordval är lika viktiga som handlingen, där man slipper använda talspråk om man vill. Det är, i mitt tycke, i mångt och mycket vad som definierar en bra bok - ett bra språk. Deckare kommer aldrig i närheten, hur spännande dom än är. Så gå emot strömmen i sommar, läs lite riktig skönlitteratur istället. Better than average vocabulary - because you're worth it. Om inte annat, gör det för att det inte ska bli såhär:
Polizei!
Språkpolisen i mig fick just akut eksem...
Just idag är jag stark
I grupp, helst tre eller fyra i bredd så att ingen annan ska ha en chans att vistas på trottoaren, driver de fram med självgoda miner och designerbarnvagnar med registreringsskylt. Har trottoaren bara plats för två vagnar, brukar den tredje ändå gå bredvid, men då på körbanan, ilsket blängandes på alla bilar som tror dom har en rätt att använda vägen när den faktiskt är upptagen av en skrynklig liten skrikande sak. Det pratas om att det minsann inte är lätt att vara 35 och mamma, för här i Stockholm är barnvagnsmaffian representerad främst av 35-åringar som egentligen för länge sedan borde vara klara med ynglandet, men som väntat för att vara mer mogna (läs: präktiga). Helst med en unge till i magen, eftersom "lilla William/Emma ju ska ha ett syskon att leka med". Att det enda syftet att skaffa mer än ett barn inom två år är för att det ju faktiskt är jävligt skönt att gå hemma och ta hand om barn och dricka kaffe istället för att jobba bör man inte påpeka om man vill komma undan med livet i behåll. I förorten ser de ut som människor ser ut mest, men inne i stan är barnvagnsmaffian av ett alldeles särskilt snitt, uppklädda och fixade i håret till tusen, ständigt på jakt efter ett café med rymlig barnvagnsparkering, där man kan ta en latte och diskutera Calvin Kleins senaste barnkollektion. Sen måste de pusta och ut beklaga sig över att BÅDE vara småbarnsmamma OCH finna tiden att gå och kolla kläder och badrumsaccessoarer fyra timmar och dagen, medan maken är på säljarkonferens i Hannover. Att hushållsnära tjänster nu ska bli billigare tas emot varmt av innerstadsbarnvagnsmaffian, för nu är det bara att överlåta allt det tråkiga med att vara mammaledig till någon billig typ ifrån nån-baltstat-eller-Polen-vad-vet-jag-varifrån-hon-kommer-dom-ser-ju-lika-bleka-ut-allihop.
Ni är inte ensamma i världen, mammor. Det finns andra människor också, människor som valt att skaffa barn tidigare, eller som valt att inte skaffa barn alls. Bespara oss bitterheten och självgodheten.
Idag är det säsongens första derby, Hammarby spelar mot det där laget från Solna som så sent som förrförra säsongen höll till på grusplan. AIK tror jag att dom heter. Jag och Danne Risberg ska dit, tyvärr blev vi inte fler. Det verkar dock som att riktigt många biljetter är sålda, och jag hoppas på en grymt skön kväll! Synd bara att det börjar klockan åtta, så man missar hela Champions League. Men det får man stå ut med, när Bajenbästistan ska spela! Jag tror och hoppas på att Hammarby vinner med sådär en åtta mål, och jag brukar tippa ganska väl... =)
Igår slog ni rekord förresten. 100 sidvisningar! Alla som läser är jag skyldig en öl. Eller så är ni skyldiga mig en öl. Vi kan väl vara skyldiga varandra en öl! Eller just, jag tänkte sluta dricka...Fast bara en öl...
Forza Bajen!
Oh it's on
Här har vi dom; biljetterna till Sensation White i sommar. Oh yes.
Yale thing
Efteråt kollade jag på American Psycho. Jag känner mig som Patrick Bateman ibland.
There is an idea of a Patrick Bateman; some kind of abstraction. But there is no real me: only an entity, something illusory. And though I can hide my cold gaze, and you can shake my hand and feel flesh gripping yours and maybe you can even sense our lifestyles are probably comparable... I simply am not there.
I have all the characteristics of a human being: blood, flesh, skin, hair; but not a single, clear, identifiable emotion, except for greed and disgust. Something horrible is happening inside of me and I don't know why. My nightly bloodlust has overflown into my days. I feel lethal, on the verge of frenzy. I think my mask of sanity is about to slip.
Känslan att inte veta vad och vem man är. Att tro att man känner sig själv och att man vet vad man gör, men att ändå hamna och försätta sig i situationer när det är som att ställas inför allas dömande blickar utan att ha något svar. Och ibland är man bara inte där. När det gäller som mest, så är man inte där. När man vill och borde och ska känna något, då är man bara inte där. När vet man vem man är egentligen? Och vad man är. Hur man är.
Men det var längesen, ja, det var evigheter sen nånting brann, iallafall nära mig.
Jag vill att det ska brinna inom mig, brinna av längtan och kärlek och entusiasm. Men det är sällan det är så. Jag lever ett jävligt bra liv och ser till att göra allt jag vill göra. Men det brinner inte särskilt mycket ändå. Jag vet inte riktigt hur man gör. Hur man lockar fram elden.
Queer eye for the blogg guy
Ja, såna har ju visat sig funka...
UTRIKES Publicerad 20 april
USA bygger murar i Irak
USA-soldater håller på att bygga en
fem kilometer lång mur kring ett
sunniarabiskt kvarter omgärdat av
shiamuslimska Bagdadbor. Det är enda
sättet att förhindra våld mellan de
religiösa grupperna, enligt USA.
När muren är klar kommer ingen att
kunna resa in eller ut ur sunni-
stadsdelen Azamiyya utan att passera
utfarter kontrollerade av soldater.
Betongmuren uppges vara ett led i
USA:s säkerhetsoffensiv. USA och den
svaga shiadominerade regeringen har
byggt många cement- och betongmurar
på andra platser i Irak.
Jag vaknar och ser detta och vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag ska försöka säga något. Murbyggarbranschen är förmodligen den mest lukrativa i hela världen, se bara på vad oförmågan till kommunikation och förståelse har skapat för byggnadsverk i modern tid: Berlinmuren, muren på Gazaremsan, USA:s mur mot mexikanska gränsen, för att inte äckliga snyltare ska komma och take our jobs. Och facit ser ju bra ut: Berlinmuren spädde ju knappast på kalla kriget, Israel-Palestinakonflikten löstes väl samma dag som muren började byggas, och några mexikaner kommer det väl knappast in någon annan väg i USA...
Jag blir så jävla trött. Eller trött är fel ord. Besviken. Jag blir så jävla besviken varje gång jag ser en sån här sak. En mur har en början och ett slut, en grund att stå på och en kant högst upp. Och varje gång en mur byggs, kommer människor att hitta sätta att ta sig över, under och förbi muren. Varje gång. Att bygga en mur gör INGET ANNAT än att flytta problemet. Och då måste man ju bygga en ny mur, av ett eller annat slag. Kan vi snälla sluta bygga murar, och börja prata istället?
I pray for the thunder and the rain to quietly pass me by
Då ni, då var det dags för fredag och helg igen! Grilla? Knappast. Spela fotboll? Tror inte det. Jävla regn och blåst som kom och förstörde en helt perfekt förra helg med tropisk värme om man fick tro de som desperat var ute och letade solstrålar. Nu är det galet kallt och blåsigt. Och det är inte regnet som gör det kallt, det är blåsten. Jag brukar kunna strunta i regn och snö och allt som faller från himlen, men när det blåser...Usch. Tänker på när jag var i Lund, där det blåste storm överallt, och insåg att jag kommer ALDRIG flytta till ett sånt där läskigt blåshål. Fy satan va kallt och trist och jobbigt med att det alltid ska blåsa så. Men våren är på gång, och det gillar vi. Saven stiger, som man säger ;) Vid skolan står några riktigt fina träd som jag tog en bild på:
Pink is my favourite colour, they call me Mr. Pink... Det är japansk körsbär tror jag, träden. Jag såg likadana idag i Hammarby sjöstad, jag var där på möte med skolans miljöråd. Jag hade förväntat mig en galen massa snack bara och väldigt lite verkstad, men denna grupp verkar faktiskt ganska handlingsinriktad. Inte som när miljöpartiet Solna sitter tre timmar och diskuterar stadgedetaljer; stadgar för en förening på typ 70 medlemmar...Såklart är de flesta lagom miljömuppiga och zero fashion sense, men det gör inte så mycket när det är så VARMA OCH FINA MÄNNISKOR!
Vi käkade lunch efter mötet och snackade om att vi får i oss så mycket bromerade flamskyddsmedel att vi inte kommer gå att kremera när vi är döda. Det kommer inte fatta eld på oss. Det var faktiskt rätt roligt, vilket bevisar att även miljömuppar kan ha humor!
Igårkväll var jag på Bojan med Johan, en gammal kompis från högstadiet och gymnasiet, som jag inte träffat på länge. Vi hamnade på samma fest för kanske tre månader sen, men innan dess hade vi inte setts på säkert tre-fyra år. Han är helskön, pluggar teoretisk teknisk fysisk fysik eller något liknande, men av nån anledning satt vi mest och snackade thaiboxning, för det håller han på med. Vi konstaterade att han och jag nog är ett rätt otippat par att snacka om sånt, med tanke på vilka intellektuella människor vi är. Men vi är fortfarande djur, vi är skapade för att döda för att få mat, och den instinkten är så jävla djupt rotad i oss. Därför är det väl helt normalt att få adrenalinkickar som inte går att leva utan av att försöka puckla på andra människor? Jag sa lite försynt att jag nog inte skulle kunna boxas seriöst för då slutar man som Muhammed Ali när han skulle tända olympiska elden, står med Parkinsons och bara skakar och ser förstörd ut, men han sa att det går faktiskt att sparra utan att slå ihjäl varandra. Det lät lite lockande, var jag inte så upptagen med att göra kärriär skulle jag nog börja träna med honom.
Femte dagen på raken på jobbet nu, vilket betyder fem jäkligt sena kvällar med jobb. Men det är roligt och jag lär mig mycket tycker jag, även om jag fortfarande får fråga om väldigt mycket. Jag ska tjata på min chef som får tjata på chefen på kraft & kultur, Boris Benulic. Boris är ett riktigt skönt skräckingivande ukrainskt gangsternamn som jag förmodligen kommer döpa min förstfödda son till. Boris Weinestedt a.k.a. Crazy Boris. Boris Benulic iallafall har ni säkert läst, för han skriver krönika i metro eller sthlm city. Jag har för mig att han säger rätt vettiga saker, han är, och förstå mig verkligen rätt nu, "rätt sorts invandrare". En sån som kommer till ett nytt land med ett jävla bagage i form av elände, men som känner att här är en plats som funkar, där man inte skjuter ihjäl varann eller allting är korrumperat, och beslutar sig för att jobba och göra skäl för sig istället för att sitta på röven och gnälla. Jag har en 5p-uppsats kvar från hållbar samhällsutveckling att skriva, den ska nog få inbegripa Boris på kraft & kultur; jag kanske ska skriva om företags sociala ansvar på elmarknaden. Rätt intressant tror jag.
Såhär ser det ut på jobbet. Ett kontor med ett gäng KTH-nördar, och SU's Finest bakom kameran ;)
Igår när jag kom in på jobbet och undrade om någon annan jag jobbar kväll med hade kommit, så sa en kille att dom redan satt och ringde. Det sitter nämligen gymnasieslavar som telefonförsäljare på kvällarna också, och denna kille behöver uppenbarligen starkare synkorrektion, för han trodde jag gick på gymnasiet. Jag upplyste honom om att jag tog studenten för sju år sen, då sa han inte så mycket. Men jag undrar det där alltså...Ser jag så ung ut att det går att missta mig för att gå på gymnasiet? Det känns inte helt troligt ärligt talat. Jag kanske skrev om det förut, men när jag jobbade på Sabis i höstas och skulle till jobbet tidigt en morgon, så var det en kille som också skulle med tåget som skulle och mönstra. Det gör man i Näsby allé som ligger stationen innan Näsbypark där jag jobbade, så jag sa att ja, detta var rätt sida stationen. Han tittade på mig ett tag, och frågade sen om jag skulle mönstra också. Jag sa att jag muckade 2001, alltså 5½ år innan, och ungefär 7 år innan jag mönstrade, och även då blev det sådär tyst. Hur ska jag göra för att se äldre ut egentligen? Tips tas tacksamt emot.
Trevlig helg!
Vad är det för krafter, vad är det för skuggor som rider oss natt som dag?
NI, mina läsare, satte igår rekord i att titta på min blogg. Det är förvisso mycket modesta siffror - 17 unika visningar eller något - men det innebär att ni läser och det är faktiskt..mer än halva nöjet. Faktiskt. Fortsätt med det! Till och med min pappa läser här, så jag får väl vinka som man gör på tv. Var inte oroliga förresten, det kommer fortfarande vara en högst personlig blogg som såklart inte utelämnar några snaskiga detaljer. Han tål nog ett och annat, han också, fastän han är min pappa. Han jobbar ovanpå en av Stockholms bästa pubar, the Dubliner vid Norrmalmstorg, lite avis är jag. Fast jag jobbar ju i World Trade Center, det är ju inte kattpiss heller ;)
Så ser han ut förresten. Alla som ser oss tillsammans säger att vi är fruktansvärt lika, men jag vet inte...Man är ju lite självblind. Men vi är nog rätt lika.
Jag hade egentligen tänkt att börja med ett länktips, men det får komma nu istället. En gammal klasskompis har startat en hemsida tillsammans med sin bror, en webshop som säljer miljövänligt producerade kläder. http://www.ecoologicals.se heter den, och jag rekommenderar ALLA att ta en titt. Särskilt t-shirtarna tyckte jag var grymt snygga, och blackspotskorna torde vara ganska kända. Jag tycker det är sjukt bra med rättvisemärkta grejer, det är liksom enda sättet vi kan nå nån form av rättvisa här i världen. Det finns hundratals miljoner människor som arbetar som om de vore slavar, under villkor som ALDRIG NÅGONSIN skulle accepteras i Sverige. Men på nåt sätt så kan vi inte göra något åt att människor i andra länder arbetar under såna villkor. Nä, för skit i dom, dom bor ju nån annanstans. Det håller liksom inte längre. http://www.ecoologicals.se var adressen, gör en insats.
Idag har jag lunchat i prominent sällskap, med Gustav Fridolin. Shit tänker ni, bilder bilder och kändisprostitution! Men nä, kändisar kommer jag inte ta bilder på (fast när jag blir känd så kommer jag nog ändå fortsätta ta bilder på mig själv, haha). Det kryllar av dom i TV4:s restaurang, på fem minuter han jag se typ hälften av TV4-tv-ansiktena. Men ni som känner mig vet att jag inte är mycket för kändisar, sålänge dom inte faktiskt är avundsvärda för det dom gjort och uppnått. Gustav Fridolin är en sån person, han är 83:a tror jag, och har suttit som den yngsta deltagaren i riksdagen någonsin. Respekt. Hursomhelst är han skittrevlig, och vi snackade inte politik eller något sånt alls, utan mest var i Stockholm som är bra och bo. Rätt skönt. Han signerade sin bok åt mig, ett ex till mig och ett till min mormor och morfar. Mormor och morfar ger mig pengar varje månad, och förtjänar allt tack för det. Min morfar fyllde 81(!) igår, och boken är lite tänkt som en present till honom och mormor. Sen får vi vad dom säger, dom är riktiga gråsossar. Men dom blir nog glada, jag tror det. Allt för the golden grandson... Dom är så jävla rara och har alltid varit så snälla, det kommer kännas ofattbart dagen någon ringer och säger att mormor eller morfar har dött. När farfar dog blev det mest tyst och tomt inom mig, jag har aldrig stått honom eller farmor särskilt nära, inte alls träffat dom eller tyckt om dom så mycket som mormor och morfar. Men dom börjar bli sjuka, morfar har tjockmage och ser och hör illa, och mormor har diabetes och dåliga knän och allt det där som kommer med åldern. Jag borde åka och hälsa på dom snart, så att det förhoppningsvis blir lite mindre sinnessjukt den dag dom inte finns kvar. Men det kommer bli tomt, det kommer det bli.
Sent omsider: bilden på Sanna och Richard! Det där med att kolla in i kameran har deras mammor aldrig lärt dom iallafall, men vad gör man inte för att se förförisk ut...
Till slut: dagens visdomsord från The Marvelettes.
Well, well, I once believed
All fellas were nice
But girls, listen to me
And take my advice
A-girls, you'd better get yourselves
On the right track
'Cause finding a good man, girls
Is like finding a
Needle in a haystack
Och när alla halmstråna är borta, då ligger jag kvar. Jag bidar min tid, och varken jagar eller blir jagad i onödan. Ni vet var ni hittar guden av november.
Längs sömnlösa snårstigar kan en människa så lätt bli ett djur
Första dagen på nya jobbet är avklarad. Sjukt mycket att hålla på koll på, som med alla jobb i början antar jag, men jag lär lära mig ganska fort och den värsta förvirrade dimman lägga sig. Snart vet jag allt om nätägare och elleverantörer och Z03:or hit och Z04:or dit...Alla som jag jobbar med är killar, i min ålder, från KTH; lite trist faktiskt. Fast å andra sidan är det typ samma intressen man har, så man kan ju snacka skit med alla utan att verka som ett ufo. Jag sov tre timmar eller så inatt, det gick bara inte att sova. I huvudet snurrade tusen tankar och intryck och saker som ska göras. Jag skulle upp tidigt imorse också för att jobba lite på skolan, och ni vet hur det brukar gå att somna när man vet att man måste sova...Så jag försökte läsa, men insåg att boken jag läst 400 sidor i är så jävla tråkig, så jag kastade den och satte mig och skrev på c-uppsatsen istället. Rätt hardcore faktiskt. Jag måste VERKLIGEN skriva mer, för på fredag ska jag in med allt jag skrivit och sen ha handledning nästa tisdag. Fast det gör väl inget om det inte är klart till terminsslut, jag blir ju kvar på SU ett tag till. Jag ringde Sabis idag också, angående sommarjobb som jag inte vill ha, och blev mycket positivt överraskad. Färskvaruchefen har blivit förflyttad till en annan avdelning, och nu är Mange färskvaruchef istället. Han är ungefär en ziljon gånger bättre, och när jag hörde det kändes det faktiskt som att det inte skulle vara alls lika farligt att jobba där i sommar. Vi får se hur det blir. Jag ska boka in ett möte med Johan på Saltå kvarn ikväll, och se vad han har. Sälja in mig lite...Det står ju att jag är energikonsult åt Kraft & Kultur, låter ju fint!
Igår skedde det igen, i land of the free and home of the brave. Vad är det för sjukt samhälle man lever i, om man är svartsjuk och beslutar sig för att döda så många man kan bara därför? Hur stöps människor som väljer sådana utvägar? Att man inte kan skilja mellan skyldiga och oskyldiga, och hur man kan ha förlorat alla mentala spärrar. Och att vem som helst kan köpa ett vapen, ännu bättre. Jag är så glad att det aldrig hänt något liknande i Sverige, att vi här inskränker oss till privata uppgörelser. Och att vi har en vapenlagstiftning värd namnet. Och sen står apan till president (http://www.bushorchimp.com) och snackar om att det är en sån tragedi. Men när vapenlobbyn drar i trådarna, så kan marionetten inte göra mycket mer än att sprattla med. USA är ett smutsigt, smutsigt land. Vi lever i en smutsig och äcklig värld med rädsla och hat och jagärviktigastochskaförst. Vi behöver fanimej bli hippies igen - peace, love and understanding. Kalla det flum, men det är fan så mycket bättre än vad vi lever i idag.
Måste vi slåss i veckor för att älska en dag?
Så blev mitt nya skrivbord, jag tycker det ser riktigt cleant ut. Sen ska det upp lite tavlor och så, men manana...
Carte blanche
Jag tror inte att jag nämnt det, men jag har fått ett nytt jobb. Det är ett extrajobb bara i och för sig, men allt för att slippa Sabis...Jag fick det genom en kompis som jag spelade dator med i tidernas begynnelse; han och någon han känner har startat ett studentbemanningsföretag som just nu jobbar åt elbolaget Kraft & Kultur. Så jag kommer sitta minst två kvällar i veckan på Kraft & Kulturs lokaler i World Trade Center vid Centralstation med deras super-uber-system för fakturering och mätarställningar och grejer, och leta fel typ. Jag har flera kompisar som jobbar/jobbat där som säger att det faktiskt är ett roligt jobb (jag vet att det inte låter så roligt), så jag har höga förhoppningar. Imorgon ska jag dit för första gången och lära mig hur saker och ting funkar. Tydligen tar det ganska lång tid att bli bra på det hela. Jag var ganska tidig att nämna för Josef att jag är mycket intresserad av sommarjobb också, eftersom jag INTE vill jobba på Sabis denna sommar också. Han skulle kolla sa han, och kunde inget lova. Kraft & Kultur är lite roligt att jobba på tror jag, för det är ganska litet, och dom köper in och säljer bara miljövänligt producerad el. Precis sånt jag vill syssla med. Är jag ambitiös kanske jag kan nästla mig in och jobba mig uppåt och framåt och, ja, alla riktningar man kan tänka sig som är bra. Det var för övrigt världens skönaste jobb att få, för jag bara nämnde för honom när vi sågs att jag hört att dom sökte folk förut och att jag då inte hade tid, och att jag var intresserad nu. Han sa bara att "då fixar vi något", så var det klart. Ingen jobbig intervju, allt var bara klart från början. Jag hoppas att det inte BARA är för att vi känner varandra, utan för att jag på något sätt verkar seriös och duktig och allt det där som är bra och eftertraktat. Det är alltid bra och roligt att vara eftertraktad. Jag vill verkligen inte bli en sån som måste gå på tusen intervjuer innan jag får ett jobb jag vill ha, det verkar så fruktansvärt påfrestande, och riktigt jobbigt. Jag tror dock inte det kommer bli så dock, men man vet ju aldrig, så man kanske ska förbereda sig. Ju fler intervjuer man går på, desto bättre blir man antar jag, så det kanske är bra att missa några intervjuer. Man kanske inte ska gå på intervjuerna till de jobb man vill ha allra mest först, innan man fått lite träning.
Nästan allt är omgjort och klart i lägenheten nu, med nya bänken att ha skärmen och tv:n på. Jag är sjukt nöjd och har bara fått positiva kommentarer. Hittar jag bara en bra möbel till förstärkaren och dvd:n och digitalboxen, och något sätt att bli av med alla fula kablar, så kommer det bli perfekt. Sen återstår bara ett litet nattygsbord...Det roligaste var att Lina skulle prata med sin kompis som ska göra ett bildreportage i Gaudeamus, SU:s tidning, om hur studentlägenheter kan se ut, och ha med min som ett exempel på hur det kan bli när man lägger ner mycket tid. Roligt tyckte jag; skönt med lite cred från massorna. Fast jag förväntar mig kanske inte att bli känd, även om det lär bli en strid ström människor som ska kolla på den. Som stenen i Kaba.. ;)
Jag har gått lite och funderat på en sak som Richard och jag pratade om i torsdags. Vi pratade om det här med att bli döv eller blind - vad skulle man helst (eller minst gärna snarare) bli? Om man antar att man blir det i vår ålder, så att man ändå vet hur världen ser ut och låter. Jag säger blind, för jag skulle ALDRIG någonsin kunna vara utan musik. Jag skulle verkligen tyna bort och dö. Det måste vara fruktansvärt att bli blind såklart oxå - inte kunna se vem man pratar med, eller vad som händer, eller hur söta ens barn är...Men döv, det är värre. Tror jag. Jag har inte tänkt pröva på varken det ena eller det andra.
Det var tänkt att här skulle finnas en bild på Richard och Sanna, men blogg.se tyckte inte det var en bra idé för stunden. Sanna är Carins kompis och, som de flesta av Carins kompisar, jättetrevlig. Hon håller på att plugga till teckenspråkstolk, vilket är helt värdelöst om jag blir blind, men skitbra om jag blir döv.. ;) Tolk är nog vad jag blivit om jag inte läst det jag läser, det verkar fantastiskt roligt och en grym utmaning för hjärnan. Jag var på Fuglesang och kompanis föreläsning i Aula Magna, och där fanns en tolk som var helt grymt duktig. På nolltid klarade han att översätta massa tekniska termer och ord som större delen av publiken förmodligen aldrig hört förut, riktigt ballt.
Propp och kåpa
Igår var jag och Lina ute och fotograferade. Bergshamra är superbra för sånt, eftersom Ulriksdal och Ulriksdals slott ligger precis runt hörnet. Jag kan ju inget om att fotografera egentligen, men det kan Lina. Hon kan mycket. Hon har en jättestor kamera (och alla vet att ju större desto bättre...) som hon hade med ut; min lilla kändes lite fånig. Men det är ju snarare skit bakom spakarna som gör att jag inte tar så bra bilder än, hehe...Hursomhelst gick vi ut när det precis började skymma, och såna kort tycker jag kan bli riktigt grymma, dom som tas med lagom skumt ljus och skuggor och grejer. Jag försökte fota en del i svartvitt, men vi konstaterade när vi kom hem att det blev väldigt platta bilder. Fast sånt går ju att fixa i Photoshop, så i fortsättningen blir det att fota i färg och sen göra om. Man kan trixa hur mycket som helst i Photoshop, och det vore verkligen roligt att gå en ordentlig kurs i det och lära sig allt. Allt jag kan nu är att fixa sneda horisonter och göra mina tänder vitare...Kvällens bästa kort blev, högst oväntat, på ett par grodor. Dom har väl parningssäsong nu, och när vi gick hem rörde det sig överallt i gräset. Sen hoppar dom här rackarna över vägen. I bästa National Geographicstil sket jag högaktligen i att mina favoritjeans har decimeterlånga revor i grenen, och lagningarna redan spruckit, och kastade mig dödsföraktat på backen för att föreviga livets mirakel eller vad nu ett par grodor ska kallas. Ni får döma själva vad själva grejen är, men jag tror nog det är ett ytterst komplicerat grodhomoförhållande vi bevittnar.
När vi kommit in gjorde vi nån krossad tomat - /kikärtsgrytgrej (Lina fick laga, min vegofantasi är som en lobotomerad grävlings), och kollade på en riktig skön film som heter The last king of Scotland. Eller skön ska man kanske inte kalla den, för Idi Amin var ett svin och allt det där, men den var bra iaf, och en av mina favoritskådisar Forrest Whitaker. Han är sjukt duktig, och får (tar) aldrig dom där äckliga selloutrollerna som alla andra bra skådisar verkar bli tvungna att ta till slut. Han fick en Oscar för rollen som Idi Amin berättade Lina, när jag sa till henne att han borde få en Oscar för att han spelade så bra. Ser man på.
Imorse var det dags att kliva upp tidigt, vilket var ett stort problem eftersom jag inte kunde sova alls inatt. Jag satt och snackade på msn alldeles för sent, och var inte alls trött när jag borde varit det. Idag var det hemvärnsövning, och då måste man ju vara piggåkryåså. Som vanligt var vi ute vid Livgardet i Kungsängen, men idag var det strid i bebyggelse, som är riktigt roligt. En bra vana hos övningsledningen är att dom börjat fixa fåniga mängder ammunition, så vi pangade på hur mycket som helst. Man blir galet trött av att hålla på med krig, när man inte är van vid all frisk, krutbesudlad luft och springande likt en Michelingubbe i kängor, uniform, skyddsväst, hjälmfan, stridsbälte med gasmask...Mycket att kånka på helt enkelt. När vi var klara insåg vi att all spårljusammunition hade skjutit hade tänt eld på typ tre hektar gräsmark, så vi fick ut och stampa och se glada ut. Jag tänkte slänga in en liten gissningstävling här på slutet, så att ni har något att fundera på till nästa inlägg. Frågan lyder: vad är det egentligen som brinner - en snigel eller en älgbajskorv? Möbes trodde snigel, jag trodde bajskorv...Vi får nog aldrig reda på det hela. Men gissa gärna i en kommentar ;) (Övriga gissningar går såklart bra också.)
Pics galore
Lite bilder från igår och idag! Är det något särskilt eller någon särskild ni vill se (jag planerar en odyssé i svartvitt kring min enorma hög med skor...) är det bara be om det, så ska vi se vad vi kan ordna =)
Richards kompis Mike, en trogen läsare! (Bilden på Richard tyckte Richard inte riktigt om, han påminde tydligen lite för mycket om en ungersk kerub...)
Christian på tunnelbanan(han ska klippa sig imorgon säger han, han har världens tjockaste hår och därför ser det lite ut som en svenneafro)
Christopher Stege - the man, the myth, the concept
Dannes kompis Mats, riktigt trevlig kille!
Danne visar upp säsongens färger
Awesom-o 4000
Nu har jag skaffat kamera! En Canon Ixus 70, som är ruskigt liten och snygg och fin och bra ;) Bild kommer i nästa inlägg! Nu är jag totalt fattig resten av månaden, men allt för er, mina trogna läsare.
Igår började Allsvenskan...för min del. Igår spelade nämligen Hammarby sin första match, bort mot GAIS, och dagen till ära hade jag, Danne Risberg, hans kompis Mats och Christian beställt matchen på ppv. Det var riktigt trevligt att se det hela igång igen, även om matchen var rätt trist; jag kände mig sprallig som ett barn innan den skulle börja, och riktigt laddad. Efter 1-1 i den matchen, så satte vi Man U - Roma, och där var det lite mer drag...Allt som allt en mycket trevlig kväll i fotbollens och 2.8:ornas tecken ;)
Ikväll var vi hemma hos David och kollade mer fotboll, Bayern München mot Milan mer bestämt. Jag pratade med Tove om att vi kommer plugga samma sak, och så funderade vi lite huruvida vi kommer läsa samma saker samtidigt, för hon ska läsa programmet och jag kommer läsa fristående kurser. Det är alltid trevligt att ha någon man känner att plugga med, även om jag läst så länge att jag vet hur det funkar och på nåt sätt känner av vilka jag kommer gå ihop med. Men allt det där ger sig, först ska jag igenom en c-uppsats som går fruktansvärt trögt, och en sommar...Och på tal om sommaren, imorgon ska jag träffa en gammal kompis och prata jobb, och jag hoppas verkligen att vi kommer komma överens om något som låter mig sommarjobba där också. Jag vet inte om jag klarar en sommar till på Sabis. Det är alltid samma skit, samma problem med schema och felbeställningar och gnälliga kunder och gudvetvad. Inte så kreativ miljö direkt. Jag tjänar dock ok för att jobba på ett sånt ställe, och jag antar att lönen är sämre på Josefs företag, men det får vi se imorgon. Dessutom har jag pratat med Johan Ununger, som är VD för Saltå Kvarn som är ett företag som säljer biodynamiskt odlade grejer. Dom börjar bli ganska stora, och jag gillar verkligen idén. Johan är god vän till min mammas gamla kille, och han föreslog att jag skulle komma förbi Saltå som ligger i Järna, för att prata lite. Jag ska ringa honom snart och bestämma en tid, så att det verkligen blir av. Han har ett annat företag också tror jag, som hjälper företag att bli mer miljövänliga, och det är ju precis vad jag vill göra. Så önska mig lycka till!
Funky Cold Medina
Jag skäms nästan, men jag har inte gjort NÅGONTING på påsk. Förutom att fixa en träskiva i bok från K-rauta i Arninge (världens bästa varuhus) som ska bli min nya dator-/tv-bänk. Det kommer bli skitsnyggt att få allt på en nivå, och bli av med det fula bord jag har som datorbord nu. Eftersom min mamma är så enormt snäll så betalade hon allting (haha, nu läser min syster detta och börjar fakturera alla ikeainköp till mamma...) och det är bra, för annars kan jag inte köpa den där kameran jag suktat efter rätt länge =) Jag känner att en kamera kan vara roligt av flera skäl, men framförallt för att göra bloggen lite roligare; ni får se hur mitt actionspäckade liv ser ut i första person! Sen måste man ju ha lite bilder på Facebook. Facebook alltså. Finns det nån på jorden som INTE har Facebook än? Jag får tio förfrågningar i veckan om folk som lägger till mig, och jag gör ingenting - säger inte ens hej. Det är lite dåligt, det måste jag börja göra. Dom har ju trots allt orkat lägga till mig. Om det mot förmodan finns någon som inte läser detta: join Facebook - join the plague. Henrik Weinestedt heter jag och ni är varmt välkomna att lägga till mig, så att ni kan uppleva den där varma sköna känslan av inte få ett enda meddelande från mig ;)
Jo, vad jag gjort är att hänga med Christian innan han åker hem igen. Igår och idag spelade vi massa CS: Source som är skitroligt och kostar typ 120 spänn att köpa , men smått frustrerande i början. Det har funnits rätt länge, så man hoppar in...och blir fullkomligt krossad och förnedrad. Men jag föreställer mig att dom som spöar mig bara är trettonåriga barn med akne och moppefjun, och då känns det bättre. Igår kollade vi på filmen You, me and Dupree. Helt ok faktiskt, med min favoritskådis Michael Douglas. Om ni inte sett Falling down med honom i huvudrollen - GÖR DET. Eller The Game för den delen, sjukt bra också. Idag kollade vi på en gammal klassiker, Spinal Tap. Den borde man se också, om man inte gjort det, om inte annat för den tidlösa klassikern när gitarristen har en förstärkare där volymratten går till 11, och därför kan spela ett högre än alla andra...
Imorgon börjar jobb och skola (läsa och skriva...) igen, så nu måste jag nog gå och lägga mig. Jag har varit uppe till typ fyra tre nätter på raken, det kanske funkade när man var ung och nyponfräsch och inte behövde raka sig, men nu får såna nattliga utsvävningar allvarliga konsekvenser. Sista ord denna gång blir ett önskemål från Johan om ett citat. Det är en text som kallas "litany against fear" från boken Dune av Frank Herbert, som är riktigt riktigt bra (filmen kan ni glömma, för den är riktigt rutten). Jag kan den inte utantill utan bara någon rad eller två, men den funkar faktiskt att dra i huvudet när man ska göra något man inte riktigt tycker om att göra. Lite meditativ och så, men hey, ni som läst min blogg från början vet ju vilken tripped out typ jag är egentligen...Håll tillgodo.
I must not fear.
Fear is the mind-killer.
Fear is the little-death that brings total obliteration.
I will face my fear.
I will permit it to pass over me and through me.
And when it has gone past I will turn the inner eye to see its path.
Where the fear has gone there will be nothing.
Only I will remain.
Serva Populus
PhD DEFENCE
Patrik Klintenberg
More Water, Less Grass?
An assessment of resource degradation and stakeholders' perceptions of
environmental change in Ombuga grassland, northern Namibia
Opponent: Stein Bie (Noragric, Norges Lantbruksuniversitet)
Nordenskiöldsalen, 11 April, 13:00
Jag menar - hur viktigt är det inte att vi i Svenneland vet hur Ombugas gräsplätt fungerar? Livsviktigt att just vi vet det också, så att vi kan komma med våra Sidapengar och peka med hela handen, för dom där svartingarna fattar ju inget själva...(på internet måste man ha ironidisclaimer: detta var ironi.) Detta är forskning som VI ALLA finansierar genom skatten. Lite mer kontakt med näringslivet, och forskning med praktiskt syfte någon...? Men gå för all del på disputationen, den är nog spännande ;)
Pappa ringde just från Istanbul, han och Helena och Filip är där i fem dagar. Han stod utanför nån big ass moské och lät mig lyssna på böneutropet. Det...lät. Rätt ordentligt. Tänk om kyrkorna hemma skulle köra dödsskrikstema på samma sätt nu över påsk; banka i klockorna tvinga staten att sätta på flyglarmet för att vi inte ska glömma att Jebus hänger på korset och mår lite halvdant. Har jag nånsin sagt hur glad jag är över att bo i ett land där stat och kyrka inte sitter ihop?
WE HAVE LIFT OFF!
TREVLIG PÅSK!
Kiss and tell
Alla ni som läser detta som har någon: VÅRDA KÄRLEKEN. Det finns inget större.
I tisdags var det ormgrop här hemma. Jag, Micke, Chrille, Camilla, Jocke, Frida, Christian, Karin, Carro, Carin och Dotti var här och grillade och kollade på Champions Leaguematchen. Riktigt riktigt trevligt, det var roligt att ha er här! =) Det största problemet är att jag bara har fyra uppsättningar tallrikar och bestick (jag har ju inga vänner, och ännu mindre vänner som vill äta hos mig...), så vi fick köra lite primieval style, men det funkade fint det också. Man behöver inte vara så kräsen - större delen av jordens människor äter inte ens med bestick. Jävla arv från imperialismen. Igår var Micke här igen och vi kollade den andra matchen. Riktigt trevligt, Micke är en jävligt bra kille som jag verkligen tycker om att umgås med. Vi pratade jättemycket om jobb och så, hur han hade varit på intervju för ett jobb där dom förväntade sig 80-timmarsveckor. Vi båda är av inställningen att varför ska man jobba bort sitt liv; normala 40-timmars- eller kanske 50-timmarsveckor när det är mycket, det räcker. OK att man inte tjänar en ziljon i månaden, men ärligt, vad fan är pengarna värda när man inte har ett liv? Tiden får man aldrig tillbaka...All tid att umgås med vänner; lyssna på musik; läsa böcker; fundera; den kommer inte igen. Det finns liksom ingen ursäkt. Plus att på sommaren MÅSTE man ut och titta på stora lampan, annars blir man sjuk.
Förresten. Det här är ganska personligt, men det vill ut. Varför känns som att det ibland är svårare att kyssa än att ha sex med någon? Rätt skumt, men så känns det ganska ofta tycker jag. Som att det är personligare att kyssa någon. Att det är mer förenat med..känslor kanske. Konstigt är det väl iallafall, för det "borde" vara tvärtom - sex är ju liksom fortsättningen på att kyssas. (Kommentera gärna, jag blir nyfiken på hur ni tänker!) Nuckan har talat...
And now for something completely different
Detta inlägg kommer handla om fotboll. Jag hejar på Hammarby, och går ganska ofta på Hammarbys matcher. För det mesta med David, ibland med Danne Risberg, en gång med Lina. Igår var det genrep inför allsvenskan, och jag gick själv, för varken Chrille eller Christian kunde slita sig från...Eddie Murphy. På DVD dessutom, som ju som bekant går att kolla på närsomhelst. Nåja. Hammarby har haft världens sämsta försäsong, och jäkligt mycket har hänt. Nya tränare och ett gäng nya spelare, eftersom de gamla klipporna försvunnit. Därför skulle det bli riktigt roligt att se hur de nya skulle klara sig. Motstånd var Vålerengen från Norge, ett lag jag skulle bedöma som ungefär lika bra som Hammarby.
Startelvan var Kingson - David Johansson | José Monteiro | Jocke Jensen | Emil Johansson - Lolo Chanko | Sebastian Eguren | Mikkel Jensen | Erkan Zengin - Paulinho | Charlie Davis. Tre jag inte sett förut, och tre som inte spelat för Hammarby i allsvenskan förut. Med tanke på hur skadat dålig Lekström är, så var det RIKTIGT skönt att se Kingson. Även om Vålerengen knappt hade ett avslut på mål, så kändes det tryggt. Han är bara lånad på tre månader, men förhoppningsvis blir det förlängning. Lekström är med största sannolikhet Allsvenskans absolut sämsta målvakt, och det känns inte så bra efter att ha kunnat lita på Ante. Det mesta såg faktiskt bra ut i matchen, särskilt högerkanten med David och Erkan. Mikkel och Eguren är fortfarande inget riktigt bra innermittfältspar, men när Petter är skadad så är det så det ser ut. Det fortsatt märkliga är att det på nåt sätt aldrig blir bra med Chanko. Jag vet inte vad det är med honom, men det blir bara inte bra. Ligger fel offensivt, ligger fel defensivt. Väldigt synd, för han håller ju hög allsvensk klass egentligen. Charlie Davis spelar ungefär som Henke Larsson: mycket släpp tillbaka. Men han och Paulinho kommer göra iallafall 20 mål tillsammans, annars vore jag förvånad. I 75:e gick Paulinho och Erkan ut, och in kom Castro-Tello och Juliusson. Castro-Tello är fortfarande en dålig, slö tjockis och Juliusson är en dussinspelare. Men nu har vi iallafall spelare på bänken, vilket ju känns fint!
Ska jag tippa i år så blir vi sexa.Tony Gustavsson är tyvärr mer pajas än seriös, och spelarna vi tappat är inte fullgott ersatta. Blir Aubynn kvar kommer det innebära ALLT för vänsterkanten, som inte kommer spelas mycket på om Chanko blir ordinarie på vänstermittfältsplatsen. Erkan såg riktigt bra ut förutom i passarna, så kanske kommer saknaden av PFO inte bli så väldigt stor. Bäst på plan var Jocke Jensen; om han håller nivån han höll igår så har vi ett helt ok mittbackspar. Det blir nog bra. Forza Bajen!
Buns of steel
Den där stora lampan som slocknar på vintern, eller tittar fram en kvart vid lunch om man har tur, är tillbaka. Det innebär att tjejer inte behöver ha åtta lager stickat och helt plötsligt får kroppar igen; att man kan gå och spela fotboll när man inte har något bättre att göra; att man kan göra som alla bleka svennebananer och gå ut och sola fastän solinstrålningen är typ en miljarddel av den vid ekvatorn och det är sju grader varmt; man kan GRILLA. Det är nåt ruskigt speciellt med att grilla, förutom att maten blir ruskigt god och den manliga grottinstinkten att ta hand om djuret man klubbat ihjäl uppfylls. Det är så överjävla trevligt sätt att umgås på - glida runt på gräsmattan, sparka lite boll, dricka en öl, snacka skit. Och det blir aldrig sådär pinsamt tyst när man grillar, för det finns liksom alltid något att göra - tar ämnena slut så har man ju mat...I lördags kom Christian hem från Tyskland, så han, jag och en tjej som heter Karin som han jobbat med grillade hemma hos hans föräldrar. Trots att det var mycket kallare än vi hade trott, så var det season first och season firsts är alltid speciella. Efter grillandet stack Karin, men Jocke och hans tjej och sen Sebbe och till slut Chrille som jobbat kom, och vi snackade skit och spelade frågesport. Det kanske låter kaxigt, men jag är typ oslagbar på frågesport. Legendstatus, haha. Jag vann på någon obskyr fråga om Tadjikistans styrelseskick eller nåt - jag fattar inte varför jag kan och minns så mycket, men det är väldigt trevligt att vara allmänbildad - och sen åkte vi hem för att ladda inför söndagens grillning på Bojan. Där gick det betydligt vildare till, och vi hann med den traditionella vändan i bastun. Sen gick vi upp och dansade oss trötta till asdålig tysk musik, men med nog öl så går allt... Det bästa med allt var att jag hittade en megafon - jag fattar inte varför jag aldrig ägt en förut, roligare sak får man leta efter! Jag önskar mig en megafon när jag fyller år, så att jag kan utöva crowd control på alla människor jag tycker ska flytta på sig, eller vara tysta, eller så. Richard och Mike kom och sa hej och bad mig blogga, så därför bloggar jag nu. När vi skulle åka hem hamnade vi i världens fetaste diskussion om ekonomiska externaliteter, och ekosystemtjänster och grejer. Helt sjukt att vi pratar om sånt efter femtielva öl var, taxichauffören måste ju trott vi var sinnessjuka.
Micke sov hemma hos mig, och mellan hånglandet och tafsandet så snackade vi om att jag tänkte börja läsa företagsekonomi. Det verkar vara ok ändå, och jävligt nyttigt att ha. Så jag frågade lite om handels, men det verkar vara en rutten skola eftersom allt är helt onyanserat. Inget miljöperspektiv på nåt, inget om genus, bara ultraneoliberalism. Rätt farligt att dom som blir Sveriges elit är så jävla indoktrinerade. Så jag tror inte jag ska söka till handels, det får bli SU. Har jag så mycket om mig och kring mig där på skolan ändå. Kursassjobbet går jättebra och jag både känner och får bekräftat att jag gör ett jättebra jobb, vilket är väldigt roligt. Höll till och med i lite undervisning, i och för sig bara av ett system som heter Sakai där man kan lägga upp massa filer istället för att kopiera upp allt - spar skogen! - men det var roligt. Nu kan man ju sätta upp det på meritlistan, att man föreläst på universitet, haha. Nu ska jag iväg på klimatmöte för miljöpartiet i Solna, det kan bli intressant. Knäcker vi någon bra idé ska jag sno den och starta företag! Snart kan INGEN och INGET stoppa mig! Det vore verkligen roligt att starta företag med en riktigt bra vän, en sån som man valt noggrannt såklart så att man känner på sig att det kommer funka när skiten träffar fläkten. Och lyckas - verkligen få igång ett företag som går bra, och sen antingen fortsätta med det eller sälja det och kanske starta ett nytt. Vem vet, det är kanske det som är min framtid. Vi får se.
Ut och titta på stora lampan nu, innan den försvinner!