Carte blanche
Sebbe har just berättat att paddor parar sig som dom där rackarna på bilden i förra inlägget. Hanen är den lilla på ryggen som befruktar honornas ägg som ligger i nån form av påsar. Varför Sebbe vet allt detta har jag ingen aning om. Alltså, dom var tyvärr inte homopaddor. Det hade varit roligare.
Jag tror inte att jag nämnt det, men jag har fått ett nytt jobb. Det är ett extrajobb bara i och för sig, men allt för att slippa Sabis...Jag fick det genom en kompis som jag spelade dator med i tidernas begynnelse; han och någon han känner har startat ett studentbemanningsföretag som just nu jobbar åt elbolaget Kraft & Kultur. Så jag kommer sitta minst två kvällar i veckan på Kraft & Kulturs lokaler i World Trade Center vid Centralstation med deras super-uber-system för fakturering och mätarställningar och grejer, och leta fel typ. Jag har flera kompisar som jobbar/jobbat där som säger att det faktiskt är ett roligt jobb (jag vet att det inte låter så roligt), så jag har höga förhoppningar. Imorgon ska jag dit för första gången och lära mig hur saker och ting funkar. Tydligen tar det ganska lång tid att bli bra på det hela. Jag var ganska tidig att nämna för Josef att jag är mycket intresserad av sommarjobb också, eftersom jag INTE vill jobba på Sabis denna sommar också. Han skulle kolla sa han, och kunde inget lova. Kraft & Kultur är lite roligt att jobba på tror jag, för det är ganska litet, och dom köper in och säljer bara miljövänligt producerad el. Precis sånt jag vill syssla med. Är jag ambitiös kanske jag kan nästla mig in och jobba mig uppåt och framåt och, ja, alla riktningar man kan tänka sig som är bra. Det var för övrigt världens skönaste jobb att få, för jag bara nämnde för honom när vi sågs att jag hört att dom sökte folk förut och att jag då inte hade tid, och att jag var intresserad nu. Han sa bara att "då fixar vi något", så var det klart. Ingen jobbig intervju, allt var bara klart från början. Jag hoppas att det inte BARA är för att vi känner varandra, utan för att jag på något sätt verkar seriös och duktig och allt det där som är bra och eftertraktat. Det är alltid bra och roligt att vara eftertraktad. Jag vill verkligen inte bli en sån som måste gå på tusen intervjuer innan jag får ett jobb jag vill ha, det verkar så fruktansvärt påfrestande, och riktigt jobbigt. Jag tror dock inte det kommer bli så dock, men man vet ju aldrig, så man kanske ska förbereda sig. Ju fler intervjuer man går på, desto bättre blir man antar jag, så det kanske är bra att missa några intervjuer. Man kanske inte ska gå på intervjuerna till de jobb man vill ha allra mest först, innan man fått lite träning.
Nästan allt är omgjort och klart i lägenheten nu, med nya bänken att ha skärmen och tv:n på. Jag är sjukt nöjd och har bara fått positiva kommentarer. Hittar jag bara en bra möbel till förstärkaren och dvd:n och digitalboxen, och något sätt att bli av med alla fula kablar, så kommer det bli perfekt. Sen återstår bara ett litet nattygsbord...Det roligaste var att Lina skulle prata med sin kompis som ska göra ett bildreportage i Gaudeamus, SU:s tidning, om hur studentlägenheter kan se ut, och ha med min som ett exempel på hur det kan bli när man lägger ner mycket tid. Roligt tyckte jag; skönt med lite cred från massorna. Fast jag förväntar mig kanske inte att bli känd, även om det lär bli en strid ström människor som ska kolla på den. Som stenen i Kaba.. ;)
Jag har gått lite och funderat på en sak som Richard och jag pratade om i torsdags. Vi pratade om det här med att bli döv eller blind - vad skulle man helst (eller minst gärna snarare) bli? Om man antar att man blir det i vår ålder, så att man ändå vet hur världen ser ut och låter. Jag säger blind, för jag skulle ALDRIG någonsin kunna vara utan musik. Jag skulle verkligen tyna bort och dö. Det måste vara fruktansvärt att bli blind såklart oxå - inte kunna se vem man pratar med, eller vad som händer, eller hur söta ens barn är...Men döv, det är värre. Tror jag. Jag har inte tänkt pröva på varken det ena eller det andra.
Det var tänkt att här skulle finnas en bild på Richard och Sanna, men blogg.se tyckte inte det var en bra idé för stunden. Sanna är Carins kompis och, som de flesta av Carins kompisar, jättetrevlig. Hon håller på att plugga till teckenspråkstolk, vilket är helt värdelöst om jag blir blind, men skitbra om jag blir döv.. ;) Tolk är nog vad jag blivit om jag inte läst det jag läser, det verkar fantastiskt roligt och en grym utmaning för hjärnan. Jag var på Fuglesang och kompanis föreläsning i Aula Magna, och där fanns en tolk som var helt grymt duktig. På nolltid klarade han att översätta massa tekniska termer och ord som större delen av publiken förmodligen aldrig hört förut, riktigt ballt.
Jag tror inte att jag nämnt det, men jag har fått ett nytt jobb. Det är ett extrajobb bara i och för sig, men allt för att slippa Sabis...Jag fick det genom en kompis som jag spelade dator med i tidernas begynnelse; han och någon han känner har startat ett studentbemanningsföretag som just nu jobbar åt elbolaget Kraft & Kultur. Så jag kommer sitta minst två kvällar i veckan på Kraft & Kulturs lokaler i World Trade Center vid Centralstation med deras super-uber-system för fakturering och mätarställningar och grejer, och leta fel typ. Jag har flera kompisar som jobbar/jobbat där som säger att det faktiskt är ett roligt jobb (jag vet att det inte låter så roligt), så jag har höga förhoppningar. Imorgon ska jag dit för första gången och lära mig hur saker och ting funkar. Tydligen tar det ganska lång tid att bli bra på det hela. Jag var ganska tidig att nämna för Josef att jag är mycket intresserad av sommarjobb också, eftersom jag INTE vill jobba på Sabis denna sommar också. Han skulle kolla sa han, och kunde inget lova. Kraft & Kultur är lite roligt att jobba på tror jag, för det är ganska litet, och dom köper in och säljer bara miljövänligt producerad el. Precis sånt jag vill syssla med. Är jag ambitiös kanske jag kan nästla mig in och jobba mig uppåt och framåt och, ja, alla riktningar man kan tänka sig som är bra. Det var för övrigt världens skönaste jobb att få, för jag bara nämnde för honom när vi sågs att jag hört att dom sökte folk förut och att jag då inte hade tid, och att jag var intresserad nu. Han sa bara att "då fixar vi något", så var det klart. Ingen jobbig intervju, allt var bara klart från början. Jag hoppas att det inte BARA är för att vi känner varandra, utan för att jag på något sätt verkar seriös och duktig och allt det där som är bra och eftertraktat. Det är alltid bra och roligt att vara eftertraktad. Jag vill verkligen inte bli en sån som måste gå på tusen intervjuer innan jag får ett jobb jag vill ha, det verkar så fruktansvärt påfrestande, och riktigt jobbigt. Jag tror dock inte det kommer bli så dock, men man vet ju aldrig, så man kanske ska förbereda sig. Ju fler intervjuer man går på, desto bättre blir man antar jag, så det kanske är bra att missa några intervjuer. Man kanske inte ska gå på intervjuerna till de jobb man vill ha allra mest först, innan man fått lite träning.
Nästan allt är omgjort och klart i lägenheten nu, med nya bänken att ha skärmen och tv:n på. Jag är sjukt nöjd och har bara fått positiva kommentarer. Hittar jag bara en bra möbel till förstärkaren och dvd:n och digitalboxen, och något sätt att bli av med alla fula kablar, så kommer det bli perfekt. Sen återstår bara ett litet nattygsbord...Det roligaste var att Lina skulle prata med sin kompis som ska göra ett bildreportage i Gaudeamus, SU:s tidning, om hur studentlägenheter kan se ut, och ha med min som ett exempel på hur det kan bli när man lägger ner mycket tid. Roligt tyckte jag; skönt med lite cred från massorna. Fast jag förväntar mig kanske inte att bli känd, även om det lär bli en strid ström människor som ska kolla på den. Som stenen i Kaba.. ;)
Jag har gått lite och funderat på en sak som Richard och jag pratade om i torsdags. Vi pratade om det här med att bli döv eller blind - vad skulle man helst (eller minst gärna snarare) bli? Om man antar att man blir det i vår ålder, så att man ändå vet hur världen ser ut och låter. Jag säger blind, för jag skulle ALDRIG någonsin kunna vara utan musik. Jag skulle verkligen tyna bort och dö. Det måste vara fruktansvärt att bli blind såklart oxå - inte kunna se vem man pratar med, eller vad som händer, eller hur söta ens barn är...Men döv, det är värre. Tror jag. Jag har inte tänkt pröva på varken det ena eller det andra.
Det var tänkt att här skulle finnas en bild på Richard och Sanna, men blogg.se tyckte inte det var en bra idé för stunden. Sanna är Carins kompis och, som de flesta av Carins kompisar, jättetrevlig. Hon håller på att plugga till teckenspråkstolk, vilket är helt värdelöst om jag blir blind, men skitbra om jag blir döv.. ;) Tolk är nog vad jag blivit om jag inte läst det jag läser, det verkar fantastiskt roligt och en grym utmaning för hjärnan. Jag var på Fuglesang och kompanis föreläsning i Aula Magna, och där fanns en tolk som var helt grymt duktig. På nolltid klarade han att översätta massa tekniska termer och ord som större delen av publiken förmodligen aldrig hört förut, riktigt ballt.
Kommentarer
Trackback