novembergud

Då ni, då var det dags för fredag och helg igen! Grilla? Knappast. Spela fotboll? Tror inte det. Jävla regn och blåst som kom och förstörde en helt perfekt förra helg med tropisk värme om man fick tro de som desperat var ute och letade solstrålar. Nu är det galet kallt och blåsigt. Och det är inte regnet som gör det kallt, det är blåsten. Jag brukar kunna strunta i regn och snö och allt som faller från himlen, men när det blåser...Usch. Tänker på när jag var i Lund, där det blåste storm överallt, och insåg att jag kommer ALDRIG flytta till ett sånt där läskigt blåshål. Fy satan va kallt och trist och jobbigt med att det alltid ska blåsa så. Men våren är på gång, och det gillar vi. Saven stiger, som man säger ;) Vid skolan står några riktigt fina träd som jag tog en bild på:



Pink is my favourite colour, they call me Mr. Pink... Det är japansk körsbär tror jag, träden. Jag såg likadana idag i Hammarby sjöstad, jag var där på möte med skolans miljöråd. Jag hade förväntat mig en galen massa snack bara och väldigt lite verkstad, men denna grupp verkar faktiskt ganska handlingsinriktad. Inte som när miljöpartiet Solna sitter tre timmar och diskuterar stadgedetaljer; stadgar för en förening på typ 70 medlemmar...Såklart är de flesta lagom miljömuppiga och zero fashion sense, men det gör inte så mycket när det är så VARMA OCH FINA MÄNNISKOR!
Vi käkade lunch efter mötet och snackade om att vi får i oss så mycket bromerade flamskyddsmedel att vi inte kommer gå att kremera när vi är döda. Det kommer inte fatta eld på oss. Det var faktiskt rätt roligt, vilket bevisar att även miljömuppar kan ha humor!

Igårkväll var jag på Bojan med Johan, en gammal kompis från högstadiet och gymnasiet, som jag inte träffat på länge. Vi hamnade på samma fest för kanske tre månader sen, men innan dess hade vi inte setts på säkert tre-fyra år. Han är helskön, pluggar teoretisk teknisk fysisk fysik eller något liknande, men av nån anledning satt vi mest och snackade thaiboxning, för det håller han på med. Vi konstaterade att han och jag nog är ett rätt otippat par att snacka om sånt, med tanke på vilka intellektuella människor vi är. Men vi är fortfarande djur, vi är skapade för att döda för att få mat, och den instinkten är så jävla djupt rotad i oss. Därför är det väl helt normalt att få adrenalinkickar som inte går att leva utan av att försöka puckla på andra människor? Jag sa lite försynt att jag nog inte skulle kunna boxas seriöst för då slutar man som Muhammed Ali när han skulle tända olympiska elden, står med Parkinsons och bara skakar och ser förstörd ut, men han sa att det går faktiskt att sparra utan att slå ihjäl varandra. Det lät lite lockande, var jag inte så upptagen med att göra kärriär skulle jag nog börja träna med honom.

Femte dagen på raken på jobbet nu, vilket betyder fem jäkligt sena kvällar med jobb. Men det är roligt och jag lär mig mycket tycker jag, även om jag fortfarande får fråga om väldigt mycket. Jag ska tjata på min chef som får tjata på chefen på kraft & kultur, Boris Benulic. Boris är ett riktigt skönt skräckingivande ukrainskt gangsternamn som jag förmodligen kommer döpa min förstfödda son till. Boris Weinestedt a.k.a. Crazy Boris. Boris Benulic iallafall har ni säkert läst, för han skriver krönika i metro eller sthlm city. Jag har för mig att han säger rätt vettiga saker, han är, och förstå mig verkligen rätt nu, "rätt sorts invandrare". En sån som kommer till ett nytt land med ett jävla bagage i form av elände, men som känner att här är en plats som funkar, där man inte skjuter ihjäl varann eller allting är korrumperat, och beslutar sig för att jobba och göra skäl för sig istället för att sitta på röven och gnälla. Jag har en 5p-uppsats kvar från hållbar samhällsutveckling att skriva, den ska nog få inbegripa Boris på kraft & kultur; jag kanske ska skriva om företags sociala ansvar på elmarknaden. Rätt intressant tror jag.



Såhär ser det ut på jobbet. Ett kontor med ett gäng KTH-nördar, och SU's Finest bakom kameran ;)

Igår när jag kom in på jobbet och undrade om någon annan jag jobbar kväll med hade kommit, så sa en kille att dom redan satt och ringde. Det sitter nämligen gymnasieslavar som telefonförsäljare på kvällarna också, och denna kille behöver uppenbarligen starkare synkorrektion, för han trodde jag gick på gymnasiet. Jag upplyste honom om att jag tog studenten för sju år sen, då sa han inte så mycket. Men jag undrar det där alltså...Ser jag så ung ut att det går att missta mig för att gå på gymnasiet? Det känns inte helt troligt ärligt talat. Jag kanske skrev om det förut, men när jag jobbade på Sabis i höstas och skulle till jobbet tidigt en morgon, så var det en kille som också skulle med tåget som skulle och mönstra. Det gör man i Näsby allé som ligger stationen innan Näsbypark där jag jobbade, så jag sa att ja, detta var rätt sida stationen. Han tittade på mig ett tag, och frågade sen om jag skulle mönstra också. Jag sa att jag muckade 2001, alltså 5½ år innan, och ungefär 7 år innan jag mönstrade, och även då blev det sådär tyst. Hur ska jag göra för att se äldre ut egentligen? Tips tas tacksamt emot.

Trevlig helg!