novembergud

Yes, yours truly is keeping himself busy. Men jag känner att nu när jag har bilder att fylla ut med, så går det ju göra hur många och långa bloggar som helst..Men Richard tyckte det var lite väl med bara massa bilder, han kanske blev lite chockad till och med, så jag lovar att det inte ska bli så mycket bilder.

Igår var jag och Lina ute och fotograferade. Bergshamra är superbra för sånt, eftersom Ulriksdal och Ulriksdals slott ligger precis runt hörnet. Jag kan ju inget om att fotografera egentligen, men det kan Lina. Hon kan mycket. Hon har en jättestor kamera (och alla vet att ju större desto bättre...) som hon hade med ut; min lilla kändes lite fånig. Men det är ju snarare skit bakom spakarna som gör att jag inte tar så bra bilder än, hehe...Hursomhelst gick vi ut när det precis började skymma, och såna kort tycker jag kan bli riktigt grymma, dom som tas med lagom skumt ljus och skuggor och grejer. Jag försökte fota en del i svartvitt, men vi konstaterade när vi kom hem att det blev väldigt platta bilder. Fast sånt går ju att fixa i Photoshop, så i fortsättningen blir det att fota i färg och sen göra om. Man kan trixa hur mycket som helst i Photoshop, och det vore verkligen roligt att gå en ordentlig kurs i det och lära sig allt. Allt jag kan nu är att fixa sneda horisonter och göra mina tänder vitare...Kvällens bästa kort blev, högst oväntat, på ett par grodor. Dom har väl parningssäsong nu, och när vi gick hem rörde det sig överallt i gräset. Sen hoppar dom här rackarna över vägen. I bästa National Geographicstil sket jag högaktligen i att mina favoritjeans har decimeterlånga revor i grenen, och lagningarna redan spruckit, och kastade mig dödsföraktat på backen för att föreviga livets mirakel eller vad nu ett par grodor ska kallas. Ni får döma själva vad själva grejen är, men jag tror nog det är ett ytterst komplicerat grodhomoförhållande vi bevittnar.



När vi kommit in gjorde vi nån krossad tomat - /kikärtsgrytgrej (Lina fick laga, min vegofantasi är som en lobotomerad grävlings), och kollade på en riktig skön film som heter The last king of Scotland. Eller skön ska man kanske inte kalla den, för Idi Amin var ett svin och allt det där, men den var bra iaf, och en av mina favoritskådisar Forrest Whitaker. Han är sjukt duktig, och får (tar) aldrig dom där äckliga selloutrollerna som alla andra bra skådisar verkar bli tvungna att ta till slut. Han fick en Oscar för rollen som Idi Amin berättade Lina, när jag sa till henne att han borde få en Oscar för att han spelade så bra. Ser man på.

Imorse var det dags att kliva upp tidigt, vilket var ett stort problem eftersom jag inte kunde sova alls inatt. Jag satt och snackade på msn alldeles för sent, och var inte alls trött när jag borde varit det. Idag var det hemvärnsövning, och då måste man ju vara piggåkryåså. Som vanligt var vi ute vid Livgardet i Kungsängen, men idag var det strid i bebyggelse, som är riktigt roligt. En bra vana hos övningsledningen är att dom börjat fixa fåniga mängder ammunition, så vi pangade på hur mycket som helst. Man blir galet trött av att hålla på med krig, när man inte är van vid all frisk, krutbesudlad luft och springande likt en Michelingubbe i kängor, uniform, skyddsväst, hjälmfan, stridsbälte med gasmask...Mycket att kånka på helt enkelt. När vi var klara insåg vi att all spårljusammunition hade skjutit hade tänt eld på typ tre hektar gräsmark, så vi fick ut och stampa och se glada ut. Jag tänkte slänga in en liten gissningstävling här på slutet, så att ni har något att fundera på till nästa inlägg. Frågan lyder: vad är det egentligen som brinner - en snigel eller en älgbajskorv? Möbes trodde snigel, jag trodde bajskorv...Vi får nog aldrig reda på det hela. Men gissa gärna i en kommentar ;) (Övriga gissningar går såklart bra också.)