Buns of steel

Ärligt talat, nu är det så länge sen jag skrev att jag inte ens minns vad som hänt. Seniliteten börjar slå hårt och urskillningslöst mot oss gamlingar =) Vad som VERKLIGEN glädjer mig är att så många ber mig skriva - ni läser bloggen och tycker om den. Hatten av för er! (och för mig, som ju uppenbarligen skriver en läsvärd blogg.)

Den där stora lampan som slocknar på vintern, eller tittar fram en kvart vid lunch om man har tur, är tillbaka. Det innebär att tjejer inte behöver ha åtta lager stickat och helt plötsligt får kroppar igen; att man kan gå och spela fotboll när man inte har något bättre att göra; att man kan göra som alla bleka svennebananer och gå ut och sola fastän solinstrålningen är typ en miljarddel av den vid ekvatorn och det är sju grader varmt; man kan GRILLA. Det är nåt ruskigt speciellt med att grilla, förutom att maten blir ruskigt god och den manliga grottinstinkten att ta hand om djuret man klubbat ihjäl uppfylls. Det är så överjävla trevligt sätt att umgås på - glida runt på gräsmattan, sparka lite boll, dricka en öl, snacka skit. Och det blir aldrig sådär pinsamt tyst när man grillar, för det finns liksom alltid något att göra - tar ämnena slut så har man ju mat...I lördags kom Christian hem från Tyskland, så han, jag och en tjej som heter Karin som han jobbat med grillade hemma hos hans föräldrar. Trots att det var mycket kallare än vi hade trott, så var det season first och season firsts är alltid speciella. Efter grillandet stack Karin, men Jocke och hans tjej och sen Sebbe och till slut Chrille som jobbat kom, och vi snackade skit och spelade frågesport. Det kanske låter kaxigt, men jag är typ oslagbar på frågesport. Legendstatus, haha. Jag vann på någon obskyr fråga om Tadjikistans styrelseskick eller nåt - jag fattar inte varför jag kan och minns så mycket, men det är väldigt trevligt att vara allmänbildad - och sen åkte vi hem för att ladda inför söndagens grillning på Bojan. Där gick det betydligt vildare till, och vi hann med den traditionella vändan i bastun. Sen gick vi upp och dansade oss trötta till asdålig tysk musik, men med nog öl så går allt... Det bästa med allt var att jag hittade en megafon - jag fattar inte varför jag aldrig ägt en förut, roligare sak får man leta efter! Jag önskar mig en megafon när jag fyller år, så att jag kan utöva crowd control på alla människor jag tycker ska flytta på sig, eller vara tysta, eller så. Richard och Mike kom och sa hej och bad mig blogga, så därför bloggar jag nu. När vi skulle åka hem hamnade vi i världens fetaste diskussion om ekonomiska externaliteter, och ekosystemtjänster och grejer. Helt sjukt att vi pratar om sånt efter femtielva öl var, taxichauffören måste ju trott vi var sinnessjuka.

Micke sov hemma hos mig, och mellan hånglandet och tafsandet så snackade vi om att jag tänkte börja läsa företagsekonomi. Det verkar vara ok ändå, och jävligt nyttigt att ha. Så jag frågade lite om handels, men det verkar vara en rutten skola eftersom allt är helt onyanserat. Inget miljöperspektiv på nåt, inget om genus, bara ultraneoliberalism. Rätt farligt att dom som blir Sveriges elit är så jävla indoktrinerade. Så jag tror inte jag ska söka till handels, det får bli SU. Har jag så mycket om mig och kring mig där på skolan ändå. Kursassjobbet går jättebra och jag både känner och får bekräftat att jag gör ett jättebra jobb, vilket är väldigt roligt. Höll till och med i lite undervisning, i och för sig bara av ett system som heter Sakai där man kan lägga upp massa filer istället för att kopiera upp allt - spar skogen! - men det var roligt. Nu kan man ju sätta upp det på meritlistan, att man föreläst på universitet, haha. Nu ska jag iväg på klimatmöte för miljöpartiet i Solna, det kan bli intressant. Knäcker vi någon bra idé ska jag sno den och starta företag! Snart kan INGEN och INGET stoppa mig! Det vore verkligen roligt att starta företag med en riktigt bra vän, en sån som man valt noggrannt såklart så att man känner på sig att det kommer funka när skiten träffar fläkten. Och lyckas - verkligen få igång ett företag som går bra, och sen antingen fortsätta med det eller sälja det och kanske starta ett nytt. Vem vet, det är kanske det som är min framtid. Vi får se.

Ut och titta på stora lampan nu, innan den försvinner!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback