Colossal

Till helgen ar det avskedsfest for Michal som jag var i Goa med. Jag kan inte saga att vi har bazztizzar direkt, men det har anda varit skont att umgas med nagon fran Occidenten som det sa fint heter, med samma vardegrund och installning till livet. Men nu ska han aka hem, det kanns ganska trakigt. Jag ska iallafall inte vara spiknykter pa lordag, och det ska han banne mig inte heller.
Jag skulle egentligen varit pa studiebesok till Supa, en vindkraftspark utanfor Pune, idag. Tyvarr blev det inte av, vilket jag ar ledsen for, for Supa ar otroligt fint dar det ligger uppe pa en bergskam med fantastisk utsikt. Det verkar dock som att jag kommer att fa min beskarda del av utsikt - jag kommer forhoppningsvis dra igang ett projekt som gar ut pa att sammanstalla CSR-arbetet vi gor for alla Suzlons vindkraftsparker. Det luktar ut och turista.

D-Fens

Jag vet inte vad jag ska gora.
I kafeterian har dom borjat spela vad som skulle kunna vara den varsta skiva som nagonsin spelats in. Panflojtscovers pa Boyzonelatar.
Jag kanner pa mig att det blir McDonalds-scenen fran Falling Down ganska snart om dom inte stanger av den...

Rick Tick

Da har det till slut hant - jag har varit inblandad i en krock! Krock borde dock nastan skrivas inom citationstecken, eftersom det knappast var mer an en knuff. Krockar i Indien skulle jag generellt sett saga ar mer eller mindre ofarliga, darfor att hastigheten ar lag och fordonen sma (jag skulle vilja se den som glider runt med en SUV har, snigelfart skulle inte racka for att uttrycka hur langsamt det skulle ga). Jag satt iallafall i en rickshaw som fick bromsa kraftigt, och sen kom en liknande rickshaw bakifran. Alla hoppar ur, tjafs uppstar, men inget storre brak. Lite spannande faktiskt. Handgemang ar ju inte helt ovanligt i detta land.
Det basta dock? Min rickshawforare lat taxametern ga, och ville sen ha betalt for det. Only in India :)

Om jag bara kunde vara som du, fast anda mig sjalv

Jag har borjat lagga till lite mer folk till mitt LinkedIn-konto. Nar jag klickar runt och laser pa vad folk har gjort kanns det arligt talat som att man ar pa sandladeniva. Alla ar expertkonsulter med hundra ars erfarenhet av det ena och det andra systemet och ansvarsomradet. Jag behover satta mig och skriva nagot liknande sjalv, som later lika bra. Jag har ju gjort ganska mycket, jag behover bara fa det att lata lika bra. Jag ska gora ett forsok. Att vara i Indien ett ar och jobba ar ju trots allt mer an de flesta svennebananer hunnit med...

Flicker

Det ar en sorgens dag. Min kokplatta har gatt sonder - igen - och denna gang tog jag beslutat av lata den vila for gott. Nu har vi Seemas gasspis pa plats, sa den tappra krigaren far vila i frid.
Jag haller pa att fa en riktigt elak forkylning. Inte helt bra timing, eftersom jag ska till vindkraftparken Supa pa torsdag, och sen tillbaka till Padubidri i fyra-fem dagar nasta vecka. Det loser sig nog :)
Ang. kommentaren om kastmarke i pannan - om man ar dalig pa att kora scooter och lyckas sla huvudet i styret sa kan sana latt uppsta...

Men prosit

Indier har en sjukt rolig vana. Nar dom nyser, oavsett om nagon stors eller ens ar i narheten, sager dom 'sorry'. Hur vet du det da, undrar ni - om du hort det maste du varit i narheten och personen i fraga sag dig och bad om ursakt. Nej, flera ganger har jag precis kommit runt hornet efter nysningen men innan sorry, eller varit pa andra sidan av en dorr men hort nysningen och ursakten. Det ar faktiskt lite roligt att folk gar och ber om ursakt till andra men for sig sjalva :)
Hittade en bild pa den smatt legendariska kokplattan. 800 grader.

Just can't get enough of that New Year's feeling

Hittade lite fler bilder!
Fransyskan och hennes kille som hjalpte oss i Goa. Det ar inte lakritspipa som roks.
Risfalt pa vagen till Palolem.
En till pa solnedgangen.
Detta ar alltsa var fantastiska sovplats pa nyarsnatten, ganska mysigt va?

It's so easy

OK, dags for lite bilder da!
Jag ska forsoka ta lite mer vardagsbilder ocksa, for det kanns som att vardagen i Indien ar valdigt, valdigt svar att uppskatta om man inte varit har. Men vi borjar med lite nyar :)
Pa scootern pa vag till Palolem.
The money shot...Palolem beach.
Lite karlek maste man ha pa nyarsafton! Arets basta dag ju.

Och ett gott nytt 2010!

Nu var det ju fasligt lange sen jag skrev. Vi satsar pa en stor uppdatering. Jag har FORTFARANDE inte lyckats fixa med bilder - jag har verkligen inte hunnit - men det kommer snart snart snart.
Forst och framst hoppas jag att ni alla hade en fantastisk nyarsafton, och att nyarsloftena ar bra och rimliga. Sjalv satte jag tre stycken:
1. Sluta bita pa naglarna. Extra viktigt har i Indien, eftersom man alltid ar skitig om handerna, och det ar ju faktiskt inte sarskilt trevligt att gora det ens hemma.
2. Trana mer. Jag har ju helt kommit av mig, men nu oppnar snart gymet pa kontoret sa det ska bli bra.
3. Spela mer gitarr. Saklart.
Goa var fantastiskt. Det var valdigt speciellt att aka till en san stor turistort nar man egentligen bara halvt ar turist -OK att jag inte bott har sa lange, men det ar ju anda sa att nu vet jag hur saker och ting funkar, jag kan nagra ord och forstar nar folk forsoker blasa mig och nar dom ar arliga. Men det var forsta gangen pa riktigt i Indien som jag hade chans att glida ner pa stranden i badbyxor, bada och festa.
8 pa morgonen den 30:e klev jag av bussen fran Padubidri. 15 timmar bussresa och typ tva timmar somn - av nagon anledning betyder att det finns en AC pa bussen att man vrider ner temperaturen till nivaer som mer liknar de ni har utomhus hemma just nu - och sen ger alla dubbla filtar. Ja ja. Fran bussen till jobbet, jobbade storre delen av dagen, sen fick jag tillatelse att ga hem och sova nagra timmar innan det var dags for nasta bussresa. Jag och Michal var givetvis ute i god tid, och som vanligt i Indien har man absolut inget for att vara ute i god tid. Bussen som skulle ta oss till Goa var av Torsk pa Tallinnklass och det fick mekas i en och en halv timme innan den var godkand att aka. Vi hade dock provianterat i form av vodka, virke och chips och hade en ratt kvall anda. Vi sprang pa en fransk hippie som hade bott i Goa i tio ar, som lovade hjalpa oss hitta en scooter att hyra och bussbiljett tillbaka. Bussbiljett verkade bli det stora problemet; alla vi fragade i Goa var slutsalda och det sag onekligen ganska morkt ut pa Kameruns avbytarbank. Jag maste erkanna att jag var sa trott, och prospektet att behova meka runt med bussar, gjorde att jag mer en an gang funderade pa att stalla in resan, men nar man val kommit sa langt sa duger det ju knappast som ursakt.
Pa nyarsaftonsmorgon, 12 timmar buss senare, var vi sa framme i Mapusa, som ar knutpunkten i Goa. Vi gick direkt till narmaste reseforsaljare - det gick tretton pa dussinet i Mapusa, alla inhysta i 7-8 kvadrat sma "fack", och dom av var tur nar vi direkt lyckas hitta en buss tillbaka! Pa en perfekt tid dessutom, sju pa kvallen. Glada i hagen akte vi med var nyfunna hippievan och hennes pojkvan for att starta dagen. Efter att vi varit hos dom ett par timmar, varav en timme bestod av en fullstandigt vanvettig diskussion om 1. gud finns 2. vad ar gud 3. huruvida nagot sant som rakenskapens dag verkligen finns och 4. kattungarna dom hade tagit hand om var guds skapelser och i sa fall vad de varit tidigare rorde vi pa oss mot Baga Beach, som ar den storsta stranden med mest folk. Goa bestar av ett antal strander - Anjuna, Baga, Calangute och Palolem (och nagra mindre till), dar de tre forsta sitter ihop och Palolem ligger ett par timmars scooterfard soderut. Pa Baga motte vi upp med nagra franska vanner till Michal, och jag fick antligen chans att bada i arabiska havet. Helt perfekt temperatur! Vi tog en liten promenad, och som vanligt nar man ar ute och reser inser man att varlden ar j*vligt liten. Givetvis sprang jag pa en van hemifran, Mattias Haraldsson som ar kompis med Tobbe Ernfors och som jag spelade badminton med under hosten. Varlden ar liten ja. Vi bytte nummer och funderade over vara alternativ - de skulle till Tito's, som ar den storsta klubben i hela Goa, medan vi var sugna pa nagot lite mindre. Dessutom verkade det vara ruskigt manga indier pa Tito's, och utan att forsoka kranka nagon, for det ar nagot vi svenskar tycks gora hela tiden, sa akte vi inte till Goa for att hanga med indierna...
I slutandan valde vi att ta scootern till Palolem Beach, for att mota upp nagra polska tjejer som Michal traffat i Pune. Dessutom gick det rykten om att solnedgangen pa Palolem ska vara en av varldens vackraste, och en san sak pa nyarsafton kan man ju inte missa. Sagt och gjort, upp pa scootern - det var faktiskt forsta gangen i mitt liv som jag korde en - korde vi ivag. Slutstrackan bestod av fullstandigt svindlande vackra slingrande bergsvagar, upp och ner om vartannat, och nar vi val landade i Palolem var vi trotta men forvantansfulla. Vi knallade ner pa stranden, satte oss och at en lang middag, och tittade pa solnedgangen. Den var...helt ok :) Efter diskussioner med vasterlanningar som varit dar langre om vad som var bra destionation for kvallen enades vi om Neptune's Point. Vi satt pa stranden, blandade oss drinkar och drack ol, och njot av tillvaron. Runt elva borjade vi rora oss mot klubben, och sprang pa ett engelskt par (det var GRYMT manga engelsman i Goa) som valde att folja med oss. Val inne pa stallet var musiken kanon och stamningen perfekt, som det ska vara pa nyar :) Vi sprang pa nagra svenska tjejer, alltid trevligt att fa sluddra pa ett sprak som man iallafall kan sluddra pa, och vid halv fyra kande vi oss redo. Ett dopp, sen ringde jag hem och onskade gott nytt ar till mamma, och sen var det dags att sova. Eftersom vi inte bokat nagot hotell, och bara hade varsin ryggsack med oss, blev ackommoderingen av det mer spartanska slaget - en timmes somn pa en halvblot handduk pa parkeringen dar vi parkerat scootern. Men det var det vart :)
Vi vaknade tidigt och valde att aka tillbaka till Baga direkt, bada lagom sega. I Baga hande inte mycket, sa vi satt dar ett tag och sen akte vi for att kolla pa Anjuna, som ser lite annorlunda ut och har klippformationer och grejer..Sant dar man tycker ar intressant nar man last grundkurs i geologi. Klockan sex var vi tillbaka i Mapusa, och bussresan tillbaka till Goa var inte mycket att skriva hem om - tva slagna hjaltar som sov hela vagen. Det positiva var att bussen var i Pune redan 05.30, sa vi valde att aka hem till mig och sova ett par timmar innan jobbet. Jag KOMMER att aka tillbaka till Goa, det ar ett som ar sakert, och jag hoppas inte behova vanta for lange med att fa chansen.

Gola

Detta har varit en bra dag, med fyra timmars presentation av GRI for tva olika produktionsenheter. Padubidri dar jag ar tror jag ar Indiens storsta vindkraftsverkskomponentstillverkningsanlaggning - sug pa den! - och det ar mycket, mycket folk har. Imorgon blir det workshop och bestamma rapporteringsindikatorer. Later trist kanske, men det ar roligt och jag ar ansvarig. Det ar roligt med ansvar, jag kanner hur jag vaxer.

En sak som ar mindre het ar att jag ar riktigt risig i magen. Detta ar inte att skamta med, eftersom jag imorgon har en femton timmars bussresa, pa buss utan toa, framfor mig. Det funkar liksom inte att vara dalig i magen. Av nagon anledning har jag bara blivit dalig i magen dagen innan jag ska ut pa langresa tillbaka till Pune, jag vet inte varfor. Jag hoppas bara det ordnar sig, och att jag mar battre imorgon. Annars ar ju min nyarsresa i fara ocksa - jag tanker inte dra till Goa med en miljard andra manniskor om jag ar trott och seg och uttorkad. Da ligger jag hellre pa sofflocket och sparar mina semesterdagar till nagot battre dyker upp. Och Goa finns alltid kvar.

Sommar, sommar och sol

Da ar jag framme i Padubidri. 15 timmars bussresa gar forvanansvart fort, trots att jag nog vaknade tio ganger inatt. Ibland ar vagarna inte helt bra, om man sager sa.

Karnataka ar otroligt fint. Naturskont, som man brukar saga. Kokosnotspalmer overallt, tat vegetation, uppbrutet av breda floder och kanaler med sma trabatar. Varmt, over 30 grader i skuggan. Det blir nog manga fina bilder harifran, jag ska forsoka fa min kollega Govind som ar ansvarig for vistelsen att ta med mig ut och fiska eller nat, det vore grymt. Vi far se :)

Ibland ar det battre dar man ar.

Jag hade en kanonkvall igar, knappt en enda sekund langtade jag hem. Bandet var kanonbra, maten perfekt och olen kall - precis som det ska vara :) Samma sak kan inte sagas om min kollega fran Polen, som fick akut hemlangtan och akte hem och madde skitdaligt. Sa kan det ga, jag forstar honom verkligen - han har flickvan hemma som han saknar valdigt mycket. Jag far samma sak, en gang i veckan eller sa, ett par minuter med blanka ogon innan jag ar mig sjalv igen. Det kommer vara sa, jag har forlikat mig med det. Jag traffade iallafall massa trevliga manniskor igar och gjorde mig nya bekanta, som verkar riktigt trevliga och som kanner massor av andra manniskor - mer folk och mer aktivitet :)
Jag hoppas ni alla hade en underbar julafton, att maten var god och att klapparna fina. Nu aker jag till Padubidri och njuter av lite mer solsken :)

Gewd jewl

Pojkar och flickor, unga och gamla, det har blivit dags att saga GOD JUL!
Dagen startade pa varsta mojliga satt - mitt mobilnummer har blivit avstangt pa grund av att nagon pa Airtel antingen varit ordentligt lat eller en ordentlig klapare, och misslyckats med att fa in mina papper. Sa mitt telefonnummer funkar inte just nu, och lar inte funka pa ett tag, om jag ens orkar fixa det. Det gar iallafall inte ringa eller sms:a, sa jag sager det direkt. Men sen var feeka, och da hade mina fantastiska kollegor med sig en (nagot forsenad) fodelsedagstarta! Underbart, dagen var raddad.
Mycket till julstamning ar det inte, och det ar ju jobb idag, imorgon, alla mellandagar, nyarsafton och nyarsdagen, inte som hemma direkt nar allt bara stannar upp, men jag trivs ganska bra anda. Idag oppnar jag min julklapp som jag sparat - den andra pasen lakrits jag fick av Seema - och njuter. Sen ar det dags for Hard Rock cafe. Jag kommer vara pa skype runt 7 svensk tid ikvall, sa alla som vill prata - lagg till mig pa [email protected] sa sager vi god jul. Ju fler desto roligare :)
Ha det bra i kylan, och god jul.

Perkele

Jag har suttit och spanat lite pa Amazons e-boklasare Kindle, en smidig liten sak som verkar perfekt for att ta med sig massor av bocker, pdfer och annat lasbart. For 2000 kronor ar det fortfarande svart att motivera, men jag har surfat runt lite pa den och den verkar verkligen trevlig att anvanda. Nyfiken som jag ar kollade jag upp tackningen for att anvanda nerladdningstjansten av nya bocker, och det ser ju bra ut i Sverige. Det som fick mig att nastan skratta hogt ar dock tackningen i vart grannland i oster - tydligen antas det att man har battre saker (las: dricka sprit och slass med kniv) an att lasa i Finland...
http://client0.cellmaps.com/tabs.html#cellmaps_intl_tab

Bl3H

OK. Detta kan vara den langsammaste dagen i mitt liv. Jag far ingenting gjort, ingenting hander som jag kan svara pa, och ingen motivation. Det ar inte heller att jag inte har att gora, det bara...gar inte. Men sa ar det val ibland, och da far man forsoka hitta skitsysslor att gora. Jag har 50 checkar att skriva, det kommer ta en stund...
I sondags morse var vi pa bio och sag Avatar. Inga konstigheter, in och satta sig, men sen...Helt plotsligt var det dags att stalla sig upp for nationalsangen. Pa bio. Och ingen tycker det ar konstigt. Personligen hade jag lite svart att se kopplingen, men men, vi tar seden dit vi kommer :) Filmen var i 3D och ganska ball men valdigt dalig. En typisk biofilm, som jag anda rekommenderar er att ga och se pa bio.

Now here's a little song I wrote

Ojoj..Mycket att beratta.

I morse var jag i en SOS-barnby har i Pune. 20 hus med tio barn i varje, i ett fint och lugnt omrade. Det var faktiskt bland det basta jag sett i Pune, och barnen dar levde valdigt mycket battre an de pa gatan. Vill ni ge pengar till valgorenhet, ge till SOS barnbyar, arligt. Slang inte ivag pengar som kan ga till vad som helst i Roda korset eller Amnesty eller nat, hitta ett fosterbarn. Jag kan aka och valja ett at er :)
Pa vagen hem hittade jag, som vanligt, en riktig hal typ till rickshawforare. Denna gang hade jag den stora aran att bli parkerad pa bensinmacken, utan att bli tillfragad, medan han tankade. Det basta - att taxametern fortfarande gick. Det ar sa man gor affarer. Givetvis forsokte han aven att blasa mig pa kostnaden, men vid det har laget ar jag sa luttrad att jag inte gar pa vad som helst.
Jag kom just tillbaka fran ceremoni/gruppsamtal om maratonupplevelsen. Har racker det inte att skaka hand och saga bra gjort och dela ut diplom - det hade satts ihop film med bilder, musik, och inte mindre an fem personer skulle dela med sig av sina erfarenheter. Ratt...mastigt om ni fragar mig, med tanke pa att de flesta knallade tre-fyra kilometer. Men ibland ar prioriteringarna som dom ar, och tydligen ar det en ENORM bedrift att springa 10 km i Indien. Michal som sprang 21 km ar numera nagon form av halsoguru/husgud pa omradet.

Feeka

Nu ar det bokat och klart, den 25:e aker jag till Padubidri pa studiebesok. Padubidri ligger pa vastkusten, soder om Bombay, och Annu som sitter bredvid mig sager att Udupi ar varldskant for sin goda mat. Sa fyra dagar dar ska man val overleva... :) Det enda lite trista, men det ar som vanligt har, ar att resan tar 13 timmar. I buss. Utan AC. Det kan bli svettigt, i ordets ratta bemarkelse. Sen kommer jag hem morgonen den 30:e, och pa kvallen ar det dags for atta timmar buss till Goa. Men resa ar ratt slappt anda, man sover latt och gott om tid att lasa. Av nagon anledning ar indiska bussar mycket lattare att sova pa; svenska bussar ar hopplosa. Hur som helst forvantar jag mig en riktigt bra resa, och en chans att fa kanna pa maten och havet innan det ar dags for Goa!
Det kanns just nu valdigt skont att slippa stoket som ar jul hemma, med forpliktelser och resor och fixa presenter och allt. Nu far jag gora precis vad jag ville bade pa jul och nyar, jag gor det i sol och varme istallet for minusgrader och snostorm, och har det allmant skont!
Jag har lart mina kollegor det forsta svenska ordet, och vilket ord ar battre att lara ut an det mesta svenska som finns - fika. Och nu ar klockan dags for fika.

Jebus lider med er

Are vare gud i hojden! Fran och med april kommer jag vara ledig varannan lordag. Ja, det ar fortfarande tva jobblordagar, men det ar STOR skillnad pa helt ledig helg och jobba en dag, det vet ni som haft hederliga extrajobb och inte bara curlat runt pa rakmackehalt foraldrahemsgolv tills ni fatt 9-5-kontorsjobb.
Mamma berattade just att det var 20 minus i Varmland i morse. 20 minus. Jag har 25 plus. Det ar 45 graders skillnad. Nej, detta ar inte en mattelektion, men det ar stor skillnad. San information ar VALDIGT bra nar man drabbas av hemlangtan. 20 minus, fy f*n!

Njae, kanske inte

Tele2, det har ar val anda inte helt ok...

Bullfest

Jag ar valdigt stolt over mig sjalv, for jag har borjat ata frukost pa mornarna. Ni som kanner mig vet att jag val inte inmundigat foda regelbundet innan nio pa morgonen de senaste tio eller sa aren. Men nu ar jag valdigt duktig och snoozar inte tva timmar och gar upp 7.30 och ater riktig frukost. Inte kruskakli och broccoliavkok, utan GI-fientligt vitt brod, men jag kanner att jag mar riktigt bra av det. Lunch borjar inte serveras forran 12.30 har pa kontoret, sa det blir sent med forsta maten om jag inte ater frukost.
Och idag hade brodet moglat. Ingen frukost fanns tillganglig, forutom en halv honungsmelon. Och jag ar jattehungrig, och jattetrott. Och en hel timme till lunch.
Nu ar bussbiljetten till Goa helt bokad :)

Tidigare inlägg Nyare inlägg