novembergud

Några dagar sedan var det val i Zimbabwe. Robert Mugabe, den sittande presidenten, får anses som en av världens absolut värsta statschefer. Den vita minoriteten i landet har fullständigt odemokratiskt fråntagits i princip alla sina resurser, vilket väl skulle kunna motiveras med apartheidtidens fruktansvärda förtryck mot de svarta. Men Mugabe stannar inte där - han är maktfullkomlig, och tillåter inga dissidenter i leden. Motståndare mördas inte sällan. Nu är det uppenbart att oppositionspartiet i Zimbabwe vann valet, men Mugabe vägrar erkänna sig slagen. Istället vill han och hans parti att alla röster ska räknas om, eftersom det ska ha förekommit felaktigheter i röstandet. De felaktigheter som skulle kunna ha förekommit är snarare sådana som han själv skapat, eller mer indirekt genom hot från hans eget parti.

När ska vi bli av med dessa så små, vidriga ursäkter till människor? Maktfullkomliga svin, fullständigt i avsaknad av allt vad medmänsklighet heter, som leker med andra människors livsöden. Min gode vän Stenis, vars pappa är från Zimbabwe, sa apropå valet att det inte finns någon människa han hellre skulle vilja se försvinna från denna jord än Mugabe. Jag förstår honom.



Mugabe i vänskaplig kram med en annan av världens värsta statschefer - Ahmadinejad från Iran, som har landet i ett fundamentalistiskt järngrepp.