Bitch, you been dumped bitch
Det slog mig att i och med att tekniken gått framåt så har möjligheterna att dumpa den man är ihop med bara blivit större. Och sämre. Det är såklart spöstraff att dumpa någon på annat sätt än att se personen i ögonen, men när telefonen kom och började få sin spridning så lär ju många feghjärtade personer sett sin möjlighet (fast på den tiden satt det tanter med glasögon och stickning i knät och lyssnade på precis allt som sas, så där var det inte privat direkt). När mobiltelefonen blev stor, kom ett ännu sämre sätt att dumpa någon: genom sms. "Älskling, vi var inte menade. Hörs sen!" - en digital käftsmäll som heter duga.
Nu är vi framme i 2007, och tiden när var och varannan bloggar. Möjligheterna att dumpa någon elektroniskt har nått nya höjder. "Emelie dumpade mig igår." "Nähä..hur fick du veta?" "Av Erik, vars brorsas klasskompis läste det i hennes blogg." Jag ser det framför mig. Sen kan ju alla kommentera på bloggen också, live och med möjlighet att vara anonym, så man kanske till och med får värsta diskussionen huruvida det var rätt eller inte! Tolv kommentarer för, åtta mot - det var rätt att dumpa honom! Det finns stödlinjer för allt nu för tiden; ungar som är onlinepokerberoende, porrmissbrukare, Lunarstormmobbing...
Det borde fan finnas en stödlinje för såna som blir dumpade på dåliga sätt.
Visst det är riktigt äckligt att bli bloggdumpad men finns det förhållanden som kanske förtjänar sånt öde? Jag är skeptisk till sådant men ibland undrar man ju varför folk är ihop...
Ditt skarptsinthet saknar gränser och visst är det så att telekommunikationens möjligheter formar de nya generationerna. Men även min generation har
anammat teknikens oanade möjligheter. Blev själv dumpad via telefon nu senast av min käre nationalekonom, men det kunde lika gärna ha varit ett sms, lika oberörd förblev jag och då måste det ändå vara ett smidigt sätt att spara tid och resurser, förlorad arbetstid och potentiella intäkter och bara en sån sak som resekostnader och därmed förknippade miljöslitage... Under denna dumpningsceremoni satt jag i alla fall och målade en tavla, och med pensel i ena handen och telefonen i andra, blev irriterad över att nationalekonomen inte kunde bestämma sig om vi skulle träffas ikväll eller inte (han var alltid obeslutsam, så det förväntades liksom att jag skulle fatta alla besluten själv). Till slut blev jag väl irriterad och sa att det inte var någon mening att vi sågs eftersom stämningen uppenbarligen inte var på topp, vilket han passade på att tolka bokstavligt och sa att vi inte skulle höras mer. Jag överlät för en gångs skull på honom att fatta ett beslut. Även om det hela nog var ömsesidigt och att beslutet vuxit fram och hunnit mogna, måste jag säga att jag skäms över att vuxna människor dumpas på detta sätt via telefonens i övrigt fantastiska medium.
Det hela repade sig inte heller av att ett sms damp ner på självaste Alla hjärtans dag, en enda rad där nationalekonomen undrade om den där filmen vi hyrde var återlämnad. Hade givetvis förträngt den men återställde genast problemet genom att skicka filmen per post, ja - snigelpost. Och i den tekniska evolutionens namn hade jag inte för avsikt att faxa över hans kalsonger och inte heller hämta min målarfärg som blivit kvar i hans lägenhet via expressbud.
För jag insåg att tekniken må ha genomgått en evolution, men att vi människor snarare upplever regression avseende våra relationer.
Så, nu blev denna dumpning offentlig, förevigad i ett stycke elektronisk dokumentation...
Jag passar även på att lova att jag aldrig kommer att dumpa någon annat än ansikte mot ansikte och kram mot kram, vilket är det enda värdiga sättet.
Haha, det är helt sanslöst vilka roliga kommentarer du får. Kan inte du skänka några av dina vänner till mej? De verkar så filosofiska och intressanta. Jag behöver verkligen lite sånt i mitt liv. Fast, när jag tänker på saken, dina inlägg är alltid intressanta och filosofiska. Kanske är det dej jag borde träffa lite oftare istället?