novembergud

Nu har jag tid och lust och ork att skriva. Det har varit mycket att skriva på annat, och mycket att läsa, och fixa med.

Den där tentan jag satt med..vilken ångest. Men nu är den över, och till slut fick jag in den och det kändes faktiskt ganska bra. Min gamla vanliga undertryckta prestationsångest (som jag kommit fram till att jag nog har, fast är ganska latent) tillåter mig inte så ofta att lämna in en tenta, eller något annat för den delen heller, halvdant, så nu kan vi bara hoppas att jag får ett vg för besväret också. Efter att tentan åkte in var det direkt igång med Europapolitikkursen, som går ihop med c-uppsatsskrivandet. Det är en riktig demon som är kursansvarig; Daniel Tarschys heter han och har, förutom världens största näsa, gjort ungefär allting man kan göra när det handlar om politik, så det känns stabilt. Vad social-ekologisk resiliens var visste han dock inte, så detta kan bli intressant. Jag tror jag kommer att behöva ganska mycket skinn på näsan för att genomföra denna uppsats; inte särskilt många vet alls vad det handlar om, och jag kommer få motivera väldigt mycket både val av uppsats och litteratur och..ja..hur jag tänkt, och varför jag väljer ett så jävla ostatsvetenskapligt ämne som väl folk tycker jag gjort. Jag känner just på något sätt skulle vilja engagera mig för att skapa ett mer tvärvetenskapligt universitet, för just nu är det rätt hopplöst. Alla sitter i sina egna kunskapsgrottor och hackar flinta för att försöka göra upp eld, när grannen kanske redan kan det, eller har bättre redskap...Lite hopplöst faktiskt, när man tänker på hur mycket vi kan lära av varann. Men så är det väl, har man blivit doktor så kan man fan inte tänka sig att någon annan ska klampa in på det man håller på med och bry sig, eller komma med konstruktiv kritik.

Förra helgen var riktigt grym, för jag gjorde två saker som jag inte gjort förut men DEFINITIVT kommer att göra om. På fredagskvällen var jag och Katarina, som jag gick en kurs med förut och som har en ziljon konstiga vindkraftsprojekt på gång (det har jag berättat om kom jag på), på Tosca på Operan. Så jävla häftigt, jag satt och fånlog i tvåochenhalv timme. Att bara lyssna är grymt, men att sen se det på riktigt också...Plus att jag inte klarar av teater, sån där vanlig teater där dom bara ska skrika och spela över, och då är opera precis precis lagom. Det kommer vi garanterat gå mer på. Vi hade halvrackiga platser, men det gjorde faktiskt inget alls, plus att det bara kostade en hundring - som att gå på bio. Kändes som rätt mycket bättre investerade pengar än ett biobesök gör (även om jag gillar att gå på bio och gärna gör det). Efter det gick vi hem till Katarina, som bor typ ovanpå ett parkeringsgarage vid Drottninggatan, Vattugatan hette gatan tror jag. Det låter hemskt men det är en väldigt fin lägenhet hon har som jag tänker låta bli min när hon flyttar nån gång. Vi drack lite vin och hon spelade Debussy på piano, mycket finkulturellt och helt i min stil. Efter det drog jag med Carin och Sebbe till Dubliner, som kvällen till ära var nästan helt tomt på ölsvennar (great success!). Efter ett tag kom David och Tove dit, och vi drack lite öl och lyssnade på bandet, som var helt ok men körde rätt sketna låtar. Dom hade behövt lite tyngre grejer. Sen gick vi ner i källaren och tog en öl, varpå jag hamnar mitt i ett gäng straffångar på permission eller så. Anabolastinna skinnskallar med spindelväv och torshammare tatuerade överallt. Men värst var finska gubben jag hamnade bredvid, som precis innan vi gick upp till bandet igen kläckte ur sig att han suttit fjorton år för mord...Då var Henrik lite bajsnödig måste erkännas =) På lördagen var vi på Duvel Café, som hade nån specialölfestival. Dom har nästan 300 (!) öl i sitt vanliga sortiment, men nu hade dom tagit hem femtio sorter till. Varken jag, Carin eller Sebbe hade varit där förut, och det var inte helt lätt att beställa...En lista i handen med 300 sorter. Det ballaste var att de flesta sorter hade eget glas, jättesnygga med tryck och olika former och så, vilket förmodligen gör mycket för smaken om man är riktig ölfinsmakare (vilket jag ju är). Duvel är ett känt öl från Belgien, så det tog vi in tillsammans med några andra karateöl. Belgarna är tokiga, så alla öl är minst sju volymprocent i alkoholstyrka. Vi överlevde sex öl totalt, varav de sista tre höll nio eller tio procent, innan vi höll på att såsa ihop. Men det stället är det givet att jag går tillbaka till, riktigt trevligt och maten såg enormt fin (och dyr) ut.

Denna vecka har jag varit massormassor i skolan. Först och främst för att MKB-dokumentet vi skriver skulle korrekturläsas, och yours humbly ingick i den gruppen. Jag slutar aldrig förvånas över hur illa folk skriver, trots att de går på universitet; man undrar om dom fått sina antagningsbesked i corn flakespaketet. Så jag fick sitta och meka med massa fel (även om manusgruppen redan rättat massor av fel), samt äran att skriva diskussionsdelen själv. Det kändes lite skumt eftersom hela gruppen på 20 personer väl egentligen borde varit med, men det blev jävligt bra och jag tror ärligt talat att det var det bästa sättet att få det gjort att låta mig skriva den biten. Dessutom fick förhoppningsvis (HÅLL TUMMARNA) ett litet jobb på det; projektledaren i gruppen har fått jobb som nån form av miljöinspektör i Laxå kommun, och hennes första uppdrag där är att ta fram en vindkraftspolicy för kommunen..Trillar polletten ner? Då sa jag ganska diskret och på bråkdelen av en tiotusendels sekund att jag minsann höll på med det där, och då sa hon att hon ska ringa mig. Jag ska fan inte förlora denna chans nu utan verkligen få det jobbet. Det är precis sånt jag behöver. Till slut blev vi klara iallafall och nu är hela texten inlämnad för att få kommentarer ifrån kursledningen. Säger dom att diskussionen är dålig så kommer jag nog bli tvungen att döda dom.

Den andra anledningen till excessive school time är att jag nu är igång på riktigt som kursassistent/-slav. Jag går mellan föreläsningssalen, projektorrummet, mitt skrivbord och kopieringsmaskinen så mycket att det nog snart nöts ner ett spår. Jag behöver bara en kaffekopp med ett dålig kort på en golden retriever eller nåt, så är jag snart lika mycket del av inventarierna som gubbarna med skepparkrans och tanterna med jeans uppdragna till bh:n är. Det är verkligen mycket kufar på den institution där jag jobbar, och dom verkar ju inte direkt jobba ihjäl sig heller..Men det är ett ok jobb ändå, jag sitter i skolan vilket innebär att jag måste plugga och ta tag i uppsatsen som närmar sig med oroväckande fart, och jag tjänar ju pengar.

Nu får det räcka, för mer än såhär orkar ni nog inte läsa. Keep it rizzle fo shizzle.