novembergud

Tack for alla kommentarer pa foregaende inlagg om den mycket annorlunda elektriska varlden har. Jag kan med noje beratta att sedan sist har jag lyckats inforskaffa en kameraladdare som nu funkar, vilket betyder att snart kan det komma upp lite BILDER! Yes sir. Dags att borja fota denna underbara, galna varld.

Det ar femte december, ute skiner solen, det ar 20 grader varmt. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det, mer an att det ar sa otroligt...skont. Det gar liksom inte vara arg eller ledsen eller sur nar solen skiner och det varmt, det ar sant. Daremot finns vissa frustrerande element i Indien. Polismyndigheten ar ett sadant. Igar var jag for att registrera mitt visum, nagot jag maste gora for att fa ett bankkonto genom jobbet sa att jag kan fa lon.
Poliskontoret ar kaos. Det ar folk PRECIS OVERALLT, och alla utlanningar stor for att registrera sina visum forst vid fyra datorer fran stenaldern som tar typ 20 minuter per visum. Sen ar det sta i ko, eller vad man nu ska kalla det, for att fa sina dokument scannade. Vi snackar alltsa inte bara pass, utan det ar papper pa i princip ALLT: kopia pa passbild, visum, inresestampel, anstallningskontrakt, hyreskontrakt (!), foto... Nar det ar scannat ar det bara stalla sig i nasta ko och vanta snallt pa att nagon ska ga igenom papprena manuellt och saga OK. Att koa i Indien innebar inte att som i Sverige stalla sig i en prydlig lag, no sirree; har ar det djungelns lag som rader. Eftersom jag ar en i allmanhet ganska skrupelfri manniska funkar detta system forvanansvart bra for mig, men for andra mer timida svenskar skulle det nog ta dubbelt sa lang tid, sarskilt eftersom alla pratar otroligt knackig engelska och egentligen inte vill ha dig dar alls. Till slut lyckades jag iallafall fa mina papper scannade och godkanda, sa det enda jag behover gora nu (innan det ar dags for visumforlangningsprocessen om en manad, i minst en manad...) ar att aka och hamta papprena. Den enda lyckan var att jag helt korrekt lyckades overtala fem personer, uppat i rangordningen, att forsta att jag INTE skulle betala straffavgift for att jag registrerat mitt visum for sent. Jag har ett 180-dagarsvisum, och det star klart och tydligt pa engelska och pa hindi pa visumet att att man ska registrera sitt visum inom 14 dagar om man har ett visum som galler LANGRE AN 180 dagar. Detta verkade dock lite svart att forsta for den vanliga tjanstemannen, och till slut fick jag komma in till chefen to plead my case. Han var turligt nog bade laskunnig och resonlig, och jag sparade darmed, helt korrekt, ungefar 1500 rupees. Lite jobbigt dock att resten av personalen inte verkade forsta det, undra hur manga dom lurat pa pengar..

Det gar framat med stormsteg pa jobbet. GRI-projektet jag ar ansvarig for har redan fatt stort genomslag, och snart ar det dags att sitta ner och diskutera fortsattning med nagra affarsomradeschefer som jag behover ha med pa taget. Det mesta spannande ar kanske att jag ska forbereda en presentation som en av hela Suzlongruppens chefer och grundare ska presentera for alla internationella chefer i februari om just hur GRI i Suzlon ska genomforas. En ratt stor ara for en sketen intern, maste sagas. Skont med lite fortroende :)