novembergud

Jag har insett att jag minns valdigt manga drommar just nu. I princip varje morgon jag vaknar minns jag vad jag dromt; ofta valdigt starka, kanslosamma drommar. Av nagon anledning ar dom flesta av dessa drommar sorgliga pa nagot satt - saknad, forlust, eller kanslan att jag gjort nagot jag inte borde. Far jag tolka sjalv tror jag det handlar om att mitt nya liv sa langt hemifran gor att min hjarna pa natterna har mer tid att behandla och bearbeta allt och alla jag faktiskt saknar hemifran. Jag mar inte daligt av det, eller kanner mig nere varken pa morgon eller resten av dagen, men det ar valdigt ovant att minnas sa manga drommar.

Igar kvall, pa vag hem fran stan, hamnade jag mitt i ett indiskt brollopstag. Underbart kaos. Langst bak en stor vagn med stora gudafigurer, ungefar som en quarnevalsvagn men med andra figurer. Darefter 10 man med enorma trummor. En jeep med fastspanda hogtalare som fullstandigt dundrade musik. Fyra kameler, barandes fyra barn var. Och langst fram, och anledningen till att processionen stannat upp, en fullstandig haxkittel av fyrverkerier och smallare pa backen. I sakert fem minuter small det, och nar det blev tyst var det dags att for hela sallskapet, 250 personer eller sa, att rora sig vidare. Jag log, brett.

Min underbara syster har fatt ett nytt jobb. Jag ar otroligt glad for hennes skull, och sager BRA JOBBAT! Hoppas det blir roligt :) Kanske man ska mellanlanda i Karlstad nar man kommer hem trots allt, acklimatisera sig...