novembergud

ONT har jag. I axlarna. Nu försöker jag tackla ordentligt, men det blir liksom bara halvdant - står och flaxar som king kong och försöker dra tag i folk med armarna, istället för att in och smälla själv. Det går...sådär. Måste släppa tanken på att det gör ont, för ju mer man försöker undvika smärtan, desto ondare gör det. Å andra sidan, jag kan väl snart börja kalla mig "Blåmärkemannen" och turnera med nån freakshow ;)

Burma vägrar släppa in tillräckligt många hjälparbetare. För mänsklighetens skull - låt oss bli av med alla vidriga militärjuntor. Hur man kan bli så, det går inte att begripa.