novembergud

Jag överlevde, jag klarade mig :) Det var helt sjukt, helt enormt, så grymt. Att stå på knä i dörröppningen och se de andra hopparna bara försvinna på bråkdelen av en sekund, och sen själv bara trilla ut och på några sekunder accelerera upp till vad som känns som en en miljon kilometer i timmen och tre sekunders känsla av att inte veta vad som är upp och vad som är ner utan bara att nu dör jag, sen fritt fall i femtio sekunder när allt bara blåser och man är fullständigt utlämnad, sen rycket och lyftet och det stilla suset och seglandet nedåt i några minuter...Helt sjukt.

DO IT!

Imorgon ska c-uppsatsen in, och allt känns BRA. Jag har en del kvar att skriva, och innehållsförteckning och litteraturlista lär ju ta lika lång tid att fixa som resten av uppsatsen, men jag förväntar mig inget annat än en lååååång kväll. Men känslan när den är inne kommer vara obeskrivbar.

Jag har börjat smaka på pol kand Henrik Weinestedt; det smakar bra.