novembergud

Det går framåt. Jag hade kunnat sitta på hemvärnsmöte nu; istället ringde jag helt enkelt och sa att jag inte hade motivationen detta halvår. Helt otroligt så skönt det känns, och kändes efter jag ringt. Att kunna göra sig av med saker som annars hade gnagt, för att kunna koncentrera sig på det viktiga. Jag sitter redan och skriver på c-uppsatsen, som ju måste bli klar denna termin, men jag känner ett lugn jag inte känt på länge när det handlar om att prestera på den fronten. Har pratat mycket de senaste dagarna om att jag måste bli mer målmedveten, och detta är väl första steget. Att inte fly och välja den lättaste lösningen, utan att ligga i. Gilla läget som man säger. Och jag gillar läget, och skriver.