Ingenjörens son

Jag är mäkta stolt över min konstruktion på jobbet. Tyvärr gick den inte fånga på bild, men föreställ er att ungefär tre meter ståltråd, vikt dubbel, går från toppen från radioantennen på den nya radion jag ställt på jobbet, till en metallskena som går i taket. Jag bygger ganska sällan saker, och jag kan inte påstå att jag var en mönsterstudent på Fysik B på gymnasiet, men av någon märklig anledning kommer jag ihåg hur radionantenner funkar. Tyvärr fanns varken material eller kunskap för att bygga en riktig dipolantenn, men denna duger fint. Mottagningen blir lite dålig när Finlandsbåtarna kommer och lägger sig ivägen, men det har ingenjör Weinestedt avhjälpt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback