The girl whisperer
Igår slog det mig: jag verkar ha fler tjej- än killkompisar. Oroväckande? Kanske...
Jag struntade i att jobba kväll igår - alldeles för seg - och åkte hem för att ta det lugnt lugnt (efter att alla bangat att ta en öl på Bojan). Kom hem, lagade mat, gjorde popcorn, och kollade på Stardust, helt ok film. Men mitt under filmen kände jag min vid det här laget mycket bekanta sällskapssjuka göra sig påmind, så jag slängde iväg ett sms till Lina, som bor i Kungshamra. Inget svar, så jag kollade klart på filmen och låg i sängen redo för en tidig kväll. Men så får jag svar, och inser att sova kan jag göra när jag är pensionär. Ut och promenera, och föreslår att gå mot universitetet med förklätt syfte: en öl på Bojan ;) Vi kommer dit och sätter oss och pratar; hur trevligt som helst att träffa Lina igen, det var länge sen. Under tiden vi sitter där: sms från Jessika, som varit på juristpub i huset bredvid men som är lättövertalad att komma tillbaka och ta ett glas och prata lite. Sms från Jeanette, som undrar om jag fått boken hon skickade i smyg i höstas(!) men som jag inte sett till. Sms från Carin, som vill ta en öl och bara snacka skit på söndag.
Och det slår mig: jag måste vara bra på att prata med tjejer. Verkligen prata. Jag tycker ju verkligen om att prata - jag behöver det - och det kanske märks. Jag är en bra tjejkompis helt enkelt... En klassiker är ju killen som blir vän med tjejer utan att någonsin kunna få dom intresserade av honom, men det är knappast ett problem för mig just nu känns det som - jag vill ju ändå bara prata...;) Svårförklarat det där. Får väl bli skogshuggare och gå runt och snyta mig i näven, för att hitta tillbaka till balansen...
Jag struntade i att jobba kväll igår - alldeles för seg - och åkte hem för att ta det lugnt lugnt (efter att alla bangat att ta en öl på Bojan). Kom hem, lagade mat, gjorde popcorn, och kollade på Stardust, helt ok film. Men mitt under filmen kände jag min vid det här laget mycket bekanta sällskapssjuka göra sig påmind, så jag slängde iväg ett sms till Lina, som bor i Kungshamra. Inget svar, så jag kollade klart på filmen och låg i sängen redo för en tidig kväll. Men så får jag svar, och inser att sova kan jag göra när jag är pensionär. Ut och promenera, och föreslår att gå mot universitetet med förklätt syfte: en öl på Bojan ;) Vi kommer dit och sätter oss och pratar; hur trevligt som helst att träffa Lina igen, det var länge sen. Under tiden vi sitter där: sms från Jessika, som varit på juristpub i huset bredvid men som är lättövertalad att komma tillbaka och ta ett glas och prata lite. Sms från Jeanette, som undrar om jag fått boken hon skickade i smyg i höstas(!) men som jag inte sett till. Sms från Carin, som vill ta en öl och bara snacka skit på söndag.
Och det slår mig: jag måste vara bra på att prata med tjejer. Verkligen prata. Jag tycker ju verkligen om att prata - jag behöver det - och det kanske märks. Jag är en bra tjejkompis helt enkelt... En klassiker är ju killen som blir vän med tjejer utan att någonsin kunna få dom intresserade av honom, men det är knappast ett problem för mig just nu känns det som - jag vill ju ändå bara prata...;) Svårförklarat det där. Får väl bli skogshuggare och gå runt och snyta mig i näven, för att hitta tillbaka till balansen...
Kommentarer
Trackback