novembergud

Kvinnan som befinner sig i andra delen av rummet vi sitter i, och som håller i diverse utbildningar för folk från annorstädes, är ganska intressant. Hon talar till vuxna människor som om dom var dagisbarn (förmodligen svårt att skilja på familj och arbete), och ibland får hon fullständig tilt, särskilt när hon pratar i telefon. Hon börjar skrika och svära och verkar fullständigt, fullständigt labil. Kul att ha henne som chef...Sen har min mamma sagt att man inte ska döma folk utifrån hur dom ser ut, men hon går runt i dagisfrökenhippiekläder, inte så snyggt heller :P