novembergud

Istället för Axwell blev det öl med Johan Carlström på Akkurat. Akkurat är, för dom som inte varit där, ett riktigt trevligt ställe vid Slussen med massor av konstig öl och en bartender med världens skummaste frisyr. Perfekt! Jag drack först ett öl med en uggla på, och sen ett belgiskt som hette Bonk eller Bink eller något sånt, och precis så vill jag ha min öl: på fat, och med ett obskyrt namn ;)

Johan och jag har aldrig brist på ämnen att prata om, även fast våra liv är ganska olika: han pluggar teoretisk fysik på KTH, vilket jag givetvis måste fråga om hur det är. Verkar finnas ett och annat UFO på den linjen, men dom flesta är nog snälla och lagom harmlösa. Gott om tyska utbytesstudenter som snackar engelska med tysk brytning är det, vilket alltid är underhållande. Kanske borde gå på en disputation och se om jag lär mig något.

Som vanligt kom vi in på politik, och när vi var mitt i diskussionen slog det mig: jag överhuvudtaget inte var jag står. Egentligen. Miljöpartiet var en kärlekshistoria kantad av problem, inte minst för att jag hade ett förhållande med en älskarinna samtidigt (jag röstade på centern i riksdagsvalet). Jag vet verkligen inte var jag står just nu. Spelar väl ingen roll, är väl inte inte så viktigt, tänker ni. För er kanske, men inte för mig. Vi pratade om självbild och hur och vad man identifierar sig med, och jag insåg att jag i mångt och mycket identifierar mig med mina politiska åsikter och dito övertygelse. Men fasaden spricker när jag inte ens själv vet riktigt vad jag står för. Aldrig har det varit så svårt att välja parti; jag har aldrig upplevt att ett enda parti varit perfekt, men nu är det så spretigt att jag inte vet vad.
Behöver reda ut detta, för det rubbar mig. Jourhavande diskussionspartners uppmanas lämna sina nummer snarast.