novembergud

Det är sällan jag helt ohämmat blir totalt förälskad i en ny skiva. Jag lyssnar på väldigt mycket, och vet ungefär vad som kommer växa på mig och vad som kommer vara tråkigt om en vecka. Men nu har jag hittat något speciellt.

Fear of a blank planet av Porcupine Tree. PT klassas som någon form av progrock, men detta är...Jag vet inte, progrock låter så flummigt, detta är ett lika lättlyssnat som fundamentalt genomarbetat mästerverk, som jag bara känner att jag kommer lyssna på väldigt, väldigt länge; väldigt, väldigt mycket.

(Pappa, du kommer älska detta.)



Två ord - DO IT.