novembergud

Livet som kursassistent:

Inte få nycklar, passerkort, arbetsplats förrän man hotar med att smitta ansvarigs farmor med ebola.

Ringa doktorandjävlar som ska föreläsa, men inse att alla är 1. mammalediga eller 2. befinner sig på nåt statligt betalt "forskningsprojekt" för att ta avföringsprover från nån sällsynt getart i Ulan Bator.

Inte få veta VILKA man ska ringa, därför att momentansvarig har ägnat större delen åt sitt vuxna liv åt att välja dålig karl, vara doktorand, klämma ut ett gäng ungar ("dom är änglar"), vara mammaledig, hamna i skilsmässa och försöka lösa sjuttitretton saker samtidigt som jag MÅSTE ha instruktioner.

Mer följer...

Jag tror jag ska sluta vara så pretto och bajsnödig och bli en med folket och blogga lite mer som alla andra. Kasta intellektualitens ok! Blogga lite mer om vad som händer i livet, eller inte händer kanske...För allt står rätt still just nu. Jag och doktorn har sagt att det inte blir något. Vi kommer ju höras, jag gillar henne fortfarande och hon får mig att skratta och må bra, men det går bara inte. En i kungliga hufwudstaden och en i Danmark, det fattade väl alla att det går inte. Aj fiil ö littel lajk ö svajker. Men man kan inte göra alla glad, och när man måste välja måste man faktiskt välja sig själv.

Fortfarande lite småsjuk, men jag och David var på pump idag iaf, och jag var RUSKIGT taggad! Det är ju beach 2007 snart, så nu är det BEEFCAKE som gäller! Även om David inte fattade det, räkan..Men han tjänar (ganska) mycket pengar, så det är väl ok att han är rik och jag är stark. Vi blir ett bra radarpar.

Tentan imorse var...lagom spännande. Första frågan: "Sverige har sexton miljömål. Sju av dem bedöms bli mycket svåra att nå. Vilka?" Vaf...Kan man inte få säga kanske tre...Sen har vi 75 delmål, och självklart skulle man diskutera ett specifikt av dom. Som om nån orkat läsa den där 100-sidorsrapporten och minns allt. Jag är ju pluggis för fan, men den här tentan var bara för mycket, gick ju inte att minnas någonting. Rätt synd, för projektet lär bli roligt att göra och då är det en skam när litteraturen kan suga kromet av en husvagnsknopp.

Jag sitter och skickar mp3or till min kusin Oskar i Värmland. Han är tio år och är man tio år i Värmland har man inte riktigt förutsättningarna för att bli lika haxxor som jag råkar vara. Dessutom är det skitbra för jag skickar bara sånt jag själv gillar, ber dom om skräp säger jag nej. Om jag inte känner att jag skickat tillräckligt mycket bra musik, då kanske jag säger ja. Men jag är en hård förhandlare, och oftast vinner jag..över tioåringar. Det är skitbra att ha några obesudlade musiksmaker att liksom annektera, det känns som att jag för mina musikgener vidare. Risken är att dom blir countrydrabbade annars, och går och lyssnar på Bertz-Bengtz i monkey suits med paljetter. Sunne, som ligger precis nära Rottneros där dom bor, har typ världens största dansbandsfestival på somrarna, med en ziljon tjocka husvagnscampare, rödbrända som humrar och med midjeväska och såna där sandaler med massa spännen och vita tubsockor under (bäst är när paren matchar så dom ser ut som dom rymt från samma anstalt). Därför är det extra angeläget att ge ungarna en genuin musikgrund att stå på.

Nä, nu får det räcka. Kommentera, annars dödar gud en kattunge.