Tjemister luktar sämre än tjändisar
Idag har jag hälsat på en tvättäkta kändis. Det är han hippien som presenterar väder på SVT, han med långt hår. Per heter han. Han pratade med min f.d. kursare Katarina när vi skulle ses för att äta lunch, och hon passade på att introducera mig. Men hon sa inget om mina framstående kunskaper och exceptionella entreprenörsanda. ILLA! Fast vem vill jobba på tv ändå, det är säkert alldeles trist, och långtråkigt, och dötrist, och alldeles..alldeles..nä, det är nog fan inte underbart. Katarina hade iallafall massa bissnissförslag, varav de flesta innefattade att sälja min själ till någon institution, så att vi kan få en stor säck pengar och bli vindkraftskonsulter. Och det låter ju bra tycker jag, på allvar. Jag vill inte gärna plugga så mycket mer, men vi får se vad det blir.
Ångesten över jobb är just nu ganska stor; det går ju i vågor det där men just nu känns det värre än vanligt. Det känns som att jag valt nån konstig mellanväg och läst fel grejer, men jag vet inte..så känner säkert alla någon gång - just det JAG läser är det ingen som bryr sig om, osv...Jag menar, ni har ju läst mitt uppsatsämne, säg inte att inte alla kommer vilja ha mig när jag är klar! =)
Nu ska jag iväg och bära världens näst tyngsta tv till Bojan, och sen dricka alkohol. Och det vet vi ju hur det gick sist...Men den här gången får jag hålla mig i styr, viktigtviktigt seminarium och viktig föreläsning imorron, så det gäller att vara fresh and smelling of rosehip (nypon alltså).
...fast det är bara för att vi måste rädda världen åt er... *suck*
ps. det är fortfarande ingen som vill ha en beefcake.
jag har träffat han per. jag har pratat med han per. vi e sååå tighta ska du veta.