novembergud

Morgnar alltså...Heter det ens morgnar? Eller mornar? Mornar kan det inte heta, morgnar heter det nog.

Åter till ämnet: jag gillar dom inte. Halv åtta gick jag upp imorse, vilket väl inte är särskilt tidigt egentligen, men gud och jesus och alla hans barn så jobbigt det känns. Klockan ringer, jag gnuggar mig i ögonen, kämpar mig upp för att käka frukost, ser en tillfällig ljusning i eländet eftersom det är damvolleyboll på tv, men sen inser jag att jag måste gå till jobbet. Öken. Jag brukar verkligen inte vara såhär morgontrött; kanske det är för att vi sitter uppe och spelar brädspel hela nätterna. Nu har vi äntligen lärt oss nya reglerna för det där krigsspelet, och det blev helt annorlunda. Christian och Sebbe var hemma hos mig och spelade medan jag var på matchen mellan Bajen och Fredrikstad. 2-1 blev det till Bajen, men vi spelade riktigt illa och att släppa in bortamål är livsfarligt. Så nu är det väl 50% att vi går vidare. Det vore riktigt roligt att få spela UEFA-cupen, om vi bara får lite roliga lag i gruppen. Nåt Serie A-lag, kanske nåt från Spanien, eller Premier League. Alternativet är ett gäng kolgruvearbetare från Bratislava, och slaktare från bortre Rumänien.. Inte så lockande kanske ;)