Hes-å-le
Oj vilket derby...Vi hade allt, utom ett mål...Tifot var helt sinnessjukt att stå i, gårdarna gnäller och säger att vi härmade dom och misslyckas, men det är omöjligt..Det var så mycket rök av bengalerna där vi stod mitt i klacken att hälften bara stod och hostade. Jag sket i det och viftade på med min flagga och sjöng högre istället. Det märks på rösten idag... =)
Sebbe och jag har kommit igång ordentligt och spelar ett mycket schysst WW2-brädspel. Massa smågubbar och pansarvagnar och bilar och kort och små pluppar för allt möjligt, precis som brädspel ska vara. Det är nästan mysigt att spela brädspel, knalla runt bordet och flytta pjäser och pilla. Bara man har tid att spela så, det kan ta ganska lång tid. Säg till om ni vill vara med och prova någon gång!
Jag har provat en sak den senaste veckan som faktiskt varit över förväntan. Många tycker jag ser lite sur, eller kaxig ut, fastän jag försöker le. Men jag ler inte så mycket har jag insett; dessutom måste jag vara ljuskänslig som satan eller nåt, för det känns som att jag alltid går och kisar när det är starkt solljus. Hursomhelst - jag går runt och ler. I mitt tycke fånler jag, men det funkar verkligen - allt blir fanimej mycket trevligare! Ibland är det nästan som att det räcker att lyfta på ögonbrynen och visa tänderna för att jag ska känna mig som en miljon kronor. Rätt skumt, men väldigt trevligt. För ärligt talat, vem vill prata eller umgås med någon som ser sur ut. Jag är rädd för att jag gjort det utan att någon sagt nåt...
Sebbe och jag har kommit igång ordentligt och spelar ett mycket schysst WW2-brädspel. Massa smågubbar och pansarvagnar och bilar och kort och små pluppar för allt möjligt, precis som brädspel ska vara. Det är nästan mysigt att spela brädspel, knalla runt bordet och flytta pjäser och pilla. Bara man har tid att spela så, det kan ta ganska lång tid. Säg till om ni vill vara med och prova någon gång!
Jag har provat en sak den senaste veckan som faktiskt varit över förväntan. Många tycker jag ser lite sur, eller kaxig ut, fastän jag försöker le. Men jag ler inte så mycket har jag insett; dessutom måste jag vara ljuskänslig som satan eller nåt, för det känns som att jag alltid går och kisar när det är starkt solljus. Hursomhelst - jag går runt och ler. I mitt tycke fånler jag, men det funkar verkligen - allt blir fanimej mycket trevligare! Ibland är det nästan som att det räcker att lyfta på ögonbrynen och visa tänderna för att jag ska känna mig som en miljon kronor. Rätt skumt, men väldigt trevligt. För ärligt talat, vem vill prata eller umgås med någon som ser sur ut. Jag är rädd för att jag gjort det utan att någon sagt nåt...
Kommentarer
Trackback