novembergud

Klockan halv sju borde jag avgjort sova, men denna morgon går det inte. Alldeles för mycket som händer idag; bra saker som jag kan tacka mig själv för att de händer. Men vi börjar med vad som hänt sen sist.

Kvällen innan julafton blev jag magsjuk. Kanske något dåligt jag åt, kanske bara att jag ätit för mycket av mat som jag är ovan att äta. Hursomhelst gick julafton och juldagen åt till att ligga på rygg och titta på TV. Lagom spännande. Mamma ringde fem gånger på julafton och undrade om jag inte skulle komma över och bara ligga där och må konstigt, men jag avböjde; ingen större idé, och jag visste ändå inte om jag var sjuk "på riktigt". Men det var jag nog inte, har blivit stadigt bättre ända sen de gångerna jag kräktes. Nu är det bra; istället är det annat som gnager i magen.

Jag har bestämt mig för att helt sluta jobba på Sabis. Big deal säger ni, du verkade ju ändå inte trivas. Men det är inte helt okomplicerat, tyvärr. Jag kommer tacka nej till väldigt lätta pengar, på tid jag redan nu kan säga att jag utan större problem kan avvara, och det kommer nog kännas. Däremot, och nu blir det lite svårare att förklara, så tror jag att på något sätt blivit lat och bekväm och säker i det jobb jag har; jag tror att jag undermedvetet har valt bort skapa framsteg i mitt eget liv, eftersom jag vet vad jag haft. Ibland funderar jag till och med på om det har påverkat hela mitt sätt att se på mig själv: jag har jobbat där i fyra år, och ibland blir jag nästan nervös när jag tänker på att "oj, jag ska ju skaffa ett riktigt jobb, det kommer jag väl knappast klara av på det jag läst". Men jag vet att jag klarar det, jag vet att jag har kapaciteten och förmågan att bli precis den människa jag vill bli; att göra precis det jag vill göra, och att göra det väl. Jag behöver sluta på Sabis för att jaga på mig själv, för att realisera mig själv och röra mig närmare bilden av den jag vill bli. Att mer bli mig själv. Att gå på ett jobb där jag förvisso tjänar pengar, men är så enormt mentalt understimulerad och stör mig på dumma dumma människor som inte förstår någonting, det är bara så destruktivt att nu får det räcka. Jag kommer åka till jobbet idag mer beslutsam än på länge.

Idag kommer doktor Andersson på besök. Det har knappt gått en dag vi inte hörts sen hon så vänligt lät mig sova hos henne den fredagen för en månad sen. Hon kommer hit och ska med på nyårsfesten jag ska på, och det ska bli så otroligt roligt att få träffa henne på riktigt igen. Det är så otroligt sällan jag träffar någon som får mig att skratta som hon får. Hon får mig att lysa; att andas så djupt som man gör en kall morgon när allting håller på att vakna. Hon skrattar och är glad och njuter av livet och vet vad hon vill, precis som jag. Jag tror på en mycket trevlig helg.. =)

Och glöm aldrig: vi är eviga och odödliga, bara vi vill och vågar.