I don't even believe in Jebus!

Ok. Jag har förlikat mig med min vrede och frustration, och här kommer det jag skrev förut, ungefär, igen.

I helgen var jag i Skåne och Danmark. Min syster har pluggat kemi och inget annat i Lund i tre år, och jag har aldrig varit på besök. Mycket dåligt. Dessutom fyllde en gammal vän som bor i Helsingborg år, och en sån flerflugorssmäll får man inte missa. Sagt och gjort, Henrik packade väskan och åkte.

Lund var fint, och annorlunda. Ganska likt Uppsala (inte så konstigt kanske), och det känns så ovant att vara i en universitetsstad, där universetetet liksom är överallt, och tar så mycket plats. Fredag kväll anlände jag, och efter middagen gick jag, min syster och hennes kille ut. Jag var på grymt humör, och hade riktigt roligt =) (dock hade jag Mange Schmidt på huvudet precis HELA kvällen, men min syster säger att jag faktiskt gjorde vänner på att gå runt och yla glassigt...). Mycket trevliga blivande doktor Andersson lät mig dessutom sova hos henne, vilket innebar att jag slapp gå ut till Lunds mycket läskiga förorter med min knäskadade syster som enda kul- och knivskydd.

Lördagen gick åt till Köpenhamn och Helsingborg. Köpenhamn var väldigt fint (jag önskar jag haft en kamera...), och väldigt olikt Stockholm: inga bilar alls i city, och skön stämning med gamla hus. Efter Köpenhamn Helsingborg, där vi hade lååång förfest och sen utgång; mycket trevligt! Innan jag åkte tillbaka till Lund på söndagen var vi och kollade på *REKLAM* Lyla *REKLAM*, som spelade några låtar för att sälja skivor. Mycket trevliga killar - halva bandet var på förfesten kvällen innan.

(Nu har jag kopierat och sparat allt jag skrivit hittills, ifall Gud fortfarande är arg för att inte sover med händerna på täcket.)

Allt som allt ger jag helgen fyra banankartonger av fem möjliga. Betyget motiveras av trevliga människor, att jag blev bjuden på nästan allt, och doktor Andersson. Tyvärr blir det ingen femma den här gången - vädret och det faktum att flyga (och vänta på flyg) är ungefär lika trist som att peta sig i ögat drar ner betyget. Men jag lovar - jag kommer tillbaka.

Nu får det räcka. Mer senare.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback