Spanish Inquisition
Det ar femte december, ute skiner solen, det ar 20 grader varmt. Jag vet inte riktigt hur man ska beskriva det, mer an att det ar sa otroligt...skont. Det gar liksom inte vara arg eller ledsen eller sur nar solen skiner och det varmt, det ar sant. Daremot finns vissa frustrerande element i Indien. Polismyndigheten ar ett sadant. Igar var jag for att registrera mitt visum, nagot jag maste gora for att fa ett bankkonto genom jobbet sa att jag kan fa lon.
Poliskontoret ar kaos. Det ar folk PRECIS OVERALLT, och alla utlanningar stor for att registrera sina visum forst vid fyra datorer fran stenaldern som tar typ 20 minuter per visum. Sen ar det sta i ko, eller vad man nu ska kalla det, for att fa sina dokument scannade. Vi snackar alltsa inte bara pass, utan det ar papper pa i princip ALLT: kopia pa passbild, visum, inresestampel, anstallningskontrakt, hyreskontrakt (!), foto... Nar det ar scannat ar det bara stalla sig i nasta ko och vanta snallt pa att nagon ska ga igenom papprena manuellt och saga OK. Att koa i Indien innebar inte att som i Sverige stalla sig i en prydlig lag, no sirree; har ar det djungelns lag som rader. Eftersom jag ar en i allmanhet ganska skrupelfri manniska funkar detta system forvanansvart bra for mig, men for andra mer timida svenskar skulle det nog ta dubbelt sa lang tid, sarskilt eftersom alla pratar otroligt knackig engelska och egentligen inte vill ha dig dar alls. Till slut lyckades jag iallafall fa mina papper scannade och godkanda, sa det enda jag behover gora nu (innan det ar dags for visumforlangningsprocessen om en manad, i minst en manad...) ar att aka och hamta papprena. Den enda lyckan var att jag helt korrekt lyckades overtala fem personer, uppat i rangordningen, att forsta att jag INTE skulle betala straffavgift for att jag registrerat mitt visum for sent. Jag har ett 180-dagarsvisum, och det star klart och tydligt pa engelska och pa hindi pa visumet att att man ska registrera sitt visum inom 14 dagar om man har ett visum som galler LANGRE AN 180 dagar. Detta verkade dock lite svart att forsta for den vanliga tjanstemannen, och till slut fick jag komma in till chefen to plead my case. Han var turligt nog bade laskunnig och resonlig, och jag sparade darmed, helt korrekt, ungefar 1500 rupees. Lite jobbigt dock att resten av personalen inte verkade forsta det, undra hur manga dom lurat pa pengar..
Det gar framat med stormsteg pa jobbet. GRI-projektet jag ar ansvarig for har redan fatt stort genomslag, och snart ar det dags att sitta ner och diskutera fortsattning med nagra affarsomradeschefer som jag behover ha med pa taget. Det mesta spannande ar kanske att jag ska forbereda en presentation som en av hela Suzlongruppens chefer och grundare ska presentera for alla internationella chefer i februari om just hur GRI i Suzlon ska genomforas. En ratt stor ara for en sketen intern, maste sagas. Skont med lite fortroende :)
It's electric
Fortfarande ingen kamera. I sondags var jag och kopte min nya laddare. Vad saljaren inte berattade var att jag behovde en adaptergrej, eftersom laddaren gick pa 125 V och 7 A. Jag kom hem, pluggade in, allt funkade...PANG! Allt blev morkt, och jag tankte att jaha, nu har val allting gatt sonder igen. Dator och harddisk och allt, helt enkelt. Bara satta sig pa flyget hem. Gick ner till vakten vid huset, och till min stora forvaning traskade han ivag till det stora sakringsskapet som sitter vid bottenvaningen, oppnade det (det star olast!) och slog pa strommen till lagenheten. Frid och frojd! Laddaren daremot gick sonder, och jag forberedde mig for en lang strid med saljaren. Garanti i Indien fungerar namligen inte riktigt som i Sverige. Har ar det mesta pa "test guarantee", dvs om det funkar i butiken sa ar det den enda garanti som lamnas. Anup korde ivag mig pa sin motorcykel (Anup ar min granne som har kort mig ungefar tio varv runt Pune for att kopa, hamta och lamna tillbaka och hamta grejer igen), och till min stora forvaning sa saljaren bara att det var lugnt, kom och hamta en ny pa torsdag. Sa imorgon hoppas vi...
En annan elgrej som pajat ar natadaptern till PODen. Den funkar helt enkelt inte, sa nu maste det inforskaffas batteriladdare och laddningsbara batterier. Vill inte kopa en enda pryl till nagonsin...
Och pa tal om elgrejer som inte funkar. Jag har haft i min ago den kanske absolut farligaste eldrivna sak som nagonsin tillverkats. Det ar en liten kokplatta, men sjalva plattan ar bara en tunn metallspiral som sitter i en storre metallstomme och som, nar den satts pa, pa fem sekunder blir livsfarligt rod. Forsta gangen jag anvande den borjade hela plattan ryka, och lacken foll av i stora sjok. Jag var overtygad om att den skulle explodera, sa jag satte mig pa sakert avstand med gitarren i knat och foljde spant handelseforloppet. Den exploderade aldrig, daremot gick spiralen av. In och laga (ni kanner igen det...) och igar var det dags att kora den igen. Gjorde ris, hela grejen sag ut att vara sa varm att den skulle explodera igen, och kabeln jag fick med..ja, den var i princip smalt i andarna, plasten helt forvriden. Helt plotsligt - PANG! - och morkt i lagenheten igen. Jag kommer inte anvanda den plattan igen, det ar ett som ar sakert...
Trog dag idag annars, sitter och vantar pa ett mote jag skulle haft igar egentligen. Men har tar allt en satans tid, och ungefar 75% av chefens tid tycks planeras pa ad hocbasis, vilket innebar att jag som ar van att schemalagga saker och vanta pa min tur just nu har lite problem. Far val lara mig att buffla jag ocksa, sa att mina grejer far lite prioritet ocksa.
5 pm madness
Super awesome
Just nu ar jag for ovrigt ytterst, ytterst trott pa att jobba lordagar..
I can see fire when I fall behind
Om en manad ska Porcupine Tree spela i Bombay fick jag veta for nagra dagar sen! Ruskigt otippat, men jag ar fruktansvart sugen pa att forsoka fa biljett. Gar det inte att ordna ar det ingen katastrof, men att se dom igen vore otroligt.
Har spenderat lite tid pa att hitta en bra onlinebokhandel har i Indien, eftersom SF-bokhandeln ska ha 300 pix i porto for att skicka. Dom av min forvaning (faktiskt, utbudet i dom fysiska bokhandlarna har ar uselt) nar jag hittade en som var bade billig, hade allt jag letade efter, och som inte ska ha en endaste rupee i porto. Jag tog forvisso med sex bocker fran Sverige, men jag forvantar mig att dom inte kommer racka mer an kanske 3-4 manader till. Eftersom jag inte har internet hemma blir det massor av tid over for oandligt mycket mer meningsfulla sysslor an att slosurfa, som att spela gitarr och lasa.
Ikvall ar det dags att prata med mamma, Ullis och mormor och morfar for forsta gangen! Ska bli grymt roligt att fa hora deras roster. Vi ska kora Skype, och forhoppningsvis kan Ullis lara mamma bra nog sa att hon fixar det sjalv i framtiden. Anledningen att alla ar samlade pa landet ar att mormor och morfar firar diamantbrollop, alltsa 60 ar gifta. Helt otroligt! Sjalv kanns det tveksamt om man kommer hitta nagon att sta ut med lange nog innan man ar 60 ar..en man maste ju ha sin frihet ;)
Arligt talat dock, jag mar riktigt bra. Fast jag ar pa jobbet en lordag. Har fixat ett nytt telefonnummer ocksa som denna gang borde funka mer an en vecka, sa ni blir uppdaterade pa numret sa fort det gar.
Ta hand om er!
Kneel and disconnect
Men sen var jag och Anup och kopte en gitarr till honom, och da kandes allt battre igen. Vi at pa ett mycket schysst stalle som heter Burger King - tro mig, det ar INTE samma BK som hemma - med riktigt bra mat for billiga pengar, precis som det borde vara! Sen var det hem och ha forsta lektionen. Inte helt latt att ge nyborjarlektion maste jag erkanna, pa nat satt blir det sjukt latt att saga for mycket eller forutsatta vissa kunskaper. Dessutom har mannen kanske inte varldens mest utvecklade taktkansla, men det dar loser sig. Jag introducerade honom namligen direkt for gitarristens basta van, metronomen, sa nu ska han lyssna pa plipp-plipp-plipp tills oronen trillar av.
Kamerabatteriladdare inforskaffas for en hutlos summa pengar pa sondag, sen ska ni fa se pa bilder!
Och pa tal om jamnt
Pa tal om udda...
Svaret: njaaaaaaaaaeeee...
Underbara mandag
Snart...
Idag ska jag forsoka skriva under pappren for att fixa en uppkoppling hemma, sen fa den inkopplad i borjan av nasta vecka. Saknar skriva med svenska tecken, tro mig :)
Ta hand om er!
I stormens öga
Da-na-na-na
Är ditt internet bättre?
OK, mer failblog, men detta måste man ju bara älska.

Ska det vara så svårt att tycka rätt, egentligen?
Och vet ni vad?
Det är så FRUKTANSVÄRT.JÄVLA.DÅLIGT. Ytterligare en i raden som verkligen, verkligen inte kan sjunga, ens om han vill förmodligen. Men denna sorts svenska pop verkar ju vara bättre ju sämre man sjunger, så han följer framgångsreceptet i alla fall. Schizofren 80-talsproduktion, fullständigt intetsägande texter.
Krunegårds nya skiva "Prinsen av Peking" får betyget 0 (på skalan 0-5), och jag rekommenderar er varmt att inte lyssna på den.
And I don't care if Monday's blue..
16 dagar kvar. Nu börjar det kännas ordentligt. Det är som att jag varenda dag hittar massa små anledningar till att inte åka, och det är nog helt naturligt. Men ingen anledning i världen kommer att stoppa mig, såklart.
Ikväll ska jag spela gitarr med Micke, något jag sett fram emot länge. Har precis införskaffat en ny förstärkare, en Vox VT30, som låter GRYMT bra och som ska få svettas ikväll. Konstigt att köpa nytt precis innan jag åker? Nä, för nu motiverar jag mig själv att bli satans duktig på att spela när jag är borta, så att jag kan komma hem och lira på grymma grejer :)
Ha en trevlig helg, vi kanske ses!

När man behöver känna sig viktigare än andra

Summer dress slips down her arm
Jag avslutar där jag började - låten som fastnat.
Porcupine Tree - Open car .
Ge den 5-10 gånger, och ni kommer förstå vad jag pratar om...
Solen skiner lite starkare när man faktiskt tittar
Igår gick väldigt bra. Det gick över förväntan. Nu är allt jobbigt med uppsatsen över, på riktigt. Lättnaden går knappt att beskriva. Och det är ju som det alltid är - så fort en jobbig sak är borta, så blir allt annat bagateller i sammanhanget.
Trevlig helg mina vänner :)
Into the abyss I fall
Sitter och filar på presentationen som jag ska hålla idag, på företaget som jag samarbetade med exjobbet med. Jag är, som jag skrev tidigare, fruktansvärt nervös. På ett dåligt sätt. Men det märkliga (?) är att ju närmare något jobbigt kryper, desto mindre blir möjligheterna att faktiskt påverka utgången av det hela. En vecka bort, då har jag ju chansen att skriva världens bästa presentation. Ett par timmar kvar, då finns bara utrymme att putsa. På så sätt blir det på något sätt alltid bättre ju närmare jag kommer. Jag kommer bara vara så nöjd när det är över. När uppsatspresentationen på skolan var klar grät jag nästan av lättnad; så kommer fallet knappast vara idag, men detta är verkligen det sista nu. Önska mig all lycka till tack...
Likt Lazarus uppstånden
All Hail, Steven Wilson.