Världen i Rottneros
Påskafton! Jag överlevde såhär länge - samma sak kan inte sägas om Jesus... ;)
Jag har nu två dagar i rad somnat lite över midnatt och sovit till klockan elva, helt otroligt. Hemma vaknar jag, även när jag inte sätter klockan, vid sju. Min interna klocka säger liksom att då är det dags att gå upp. Förmodligen är det den otroliga tystnaden här som gör att jag bara sover vidare.
I Värmland finns snö, vit fin snö. Jag tjatar om snön, men det är verkligen viktigt att få uppleva lite snö i år också. Idag tänker jag ta en lång promenad i skogen - gå ner till älven och sitta och titta och lyssna; gå grusvägen från huset ner i grannens granskog och känna skaren under fötterna. Poetiskt va? Men man blir poetisk när man är här. Allt är så annorlunda,
Jag inser mer och mer när jag är här denna gång att jag vänjer mig vid att vara en stadsbo på heltid och i hjärtat. Att komma hit är underbart för variationen, men det känns verkligen inte som hemma. Inte så att det känns...valhänt, men detta är inte mitt liv. Inte alls. Inte nu.
Ikväll är det påskmiddag med nästan hela släkten - mamma, min syster Ulrika, mormor, morfar, moster, mosters man och deras tre barn Johan, Oskar och Astrid. Johan och Oskar läser fantasy och håller på med rollspel och grejer, vilket jag också gjorde i deras ålder. Därför tar jag alltid beställning om dom ska ha någonting från Stockholm när jag åker upp, så denna gång blev det en bok var. Roligt att man kan vara till lite nytta också. Och Astrid kom på andraplats i en teckningstävling med påskbilder i nya värmlandstidningen, sött :) Efter middagen och storbrasan som ska eldas kanske vi åker in till Sunne och min morbror och hans familj, det vore roligt att träffa dom också. Hans döttrar är i min ålder, och deras killar är riktigt trevliga, så där blir lite mer "mogen dans" om man säger så. Sist jag var uppe hade jag med Singstar, till allas förtjusning. Tänk er tio fulla värmlänningar en midsommarafton, sjungandes Singstar....
Minus fyra grader ute, det ni.
Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig påskafton, med släkten eller vad ni nu gör! Och, som vanligt, gör inget jag inte skulle göra. Eller som Johans flickvän så trevligt påtalade för honom efter vårt absintrace: "gör inget Henrik skulle göra"...
Tack för den.
Jag har nu två dagar i rad somnat lite över midnatt och sovit till klockan elva, helt otroligt. Hemma vaknar jag, även när jag inte sätter klockan, vid sju. Min interna klocka säger liksom att då är det dags att gå upp. Förmodligen är det den otroliga tystnaden här som gör att jag bara sover vidare.
I Värmland finns snö, vit fin snö. Jag tjatar om snön, men det är verkligen viktigt att få uppleva lite snö i år också. Idag tänker jag ta en lång promenad i skogen - gå ner till älven och sitta och titta och lyssna; gå grusvägen från huset ner i grannens granskog och känna skaren under fötterna. Poetiskt va? Men man blir poetisk när man är här. Allt är så annorlunda,
Jag inser mer och mer när jag är här denna gång att jag vänjer mig vid att vara en stadsbo på heltid och i hjärtat. Att komma hit är underbart för variationen, men det känns verkligen inte som hemma. Inte så att det känns...valhänt, men detta är inte mitt liv. Inte alls. Inte nu.
Ikväll är det påskmiddag med nästan hela släkten - mamma, min syster Ulrika, mormor, morfar, moster, mosters man och deras tre barn Johan, Oskar och Astrid. Johan och Oskar läser fantasy och håller på med rollspel och grejer, vilket jag också gjorde i deras ålder. Därför tar jag alltid beställning om dom ska ha någonting från Stockholm när jag åker upp, så denna gång blev det en bok var. Roligt att man kan vara till lite nytta också. Och Astrid kom på andraplats i en teckningstävling med påskbilder i nya värmlandstidningen, sött :) Efter middagen och storbrasan som ska eldas kanske vi åker in till Sunne och min morbror och hans familj, det vore roligt att träffa dom också. Hans döttrar är i min ålder, och deras killar är riktigt trevliga, så där blir lite mer "mogen dans" om man säger så. Sist jag var uppe hade jag med Singstar, till allas förtjusning. Tänk er tio fulla värmlänningar en midsommarafton, sjungandes Singstar....
Minus fyra grader ute, det ni.
Jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig påskafton, med släkten eller vad ni nu gör! Och, som vanligt, gör inget jag inte skulle göra. Eller som Johans flickvän så trevligt påtalade för honom efter vårt absintrace: "gör inget Henrik skulle göra"...
Tack för den.
Kommentarer
Trackback