Per aspera ad astra
Dålig timing har jag för mycket av. Det låter som en dålig ursäkt, och är nog en dålig ursäkt för att vara feg eller cynisk, men så känns det verkligen - jag har dålig timing. Och när timingen är dålig är det lätt att ge upp. Mitt huvud känns så rörigt just nu, och det vore så lätt att bara ge upp, men denna gång känns det som att jag måste försöka, för att inte svika mig själv. Jag har varit dålig på att försöka, mest för att jag ärligt talat inte känt tillräckligt själv. Det gör jag nu. Det blir så lätt att fokusera på problemen, istället för att vara glad och se fram emot det bra. Jag tänker för mycket, utan att kunna hjälpa det. Samtidigt är jag glad, eftersom det handlar om känslor jag inte haft på så otroligt länge, och som jag i svaga stunder på riktigt fruktat inte skulle komma tillbaka. Och jag måste våga och vilja tro på att det blir precis så bra som jag tror - som jag vet - att det kan bli. Trots att det finns så mycket annat. Det vore så lätt, så bekvämt, att bara säga stopp, men att alltid säga stopp och tack och hej och aldrig mer leder inte heller någonvart. Jag är så ovan att befinna mig i situationen att vara inte den som bestämmer; inte vara den som har ödet i sina egna händer, och jag ljuger om jag säger något annat än att det skrämmer mig, får mitt hjärta att slå lite för hårt, gör det lite svårt att andas. På ett sätt har jag också kontrollen, men den vägen leder till en plats där jag inte vill befinna mig. För då vore jag feg. Då vore vi fega. För man vet aldrig vart vägen leder om man inte vandrar den långt nog. Jag ödslar inte längre min tid och mitt tålamod på något dödfött; den tiden känns förbi. Det finns för mycket som gör mig lycklig, så mycket som får mig att känna mig levande, och jag skulle aldrig förlåta mig själv om jag valde den enkla utvägen. Inte denna gång. Och därför väntar jag, med så mycket is i magen jag bara kan - is för att kyla ner fjärilarna som inte vill lugna ner sig; som pockar och påminner mig om att jag mår så bra, på alla sätt. Min stora lektion i tålamod.
Så mycket som jag vet kan ta mig till stjärnorna.