novembergud

Ok, veckans uppfinning är här. Jag tror att jag tidigare postat en bild på rullstolen som halvt är en pansarvagn, men denna rullstol vinner. (Vad är grejen med rullstolar...) Ärligt - vem kommer på idén att bygga en sån här?



En rullstol. Med ELDKASTARE. Någon är trött på att inte komma fram...

Idag har jag förövrigt min första casual friday. Chefen är inte på kontoret på hela dagen, och då dansar råttorna runt i jeans och känner sig rebelliska.. ;) Men det är ganska skönt, och vi sitter ju inte direkt i skitiga drakar och demoner-tshirts med hål i. Efter en första vecka i kostym är det ganska skönt måste jag erkänna.

Nu kom den. Sällskapssjukan. Två och en halv dag tog det, innan den slog in. En hel dag framför datorn, idag klart tillspetsat av att mina kollegor stack vid lunch och att mina middagsplaner sprack, gör Henrik till en vilsen och mycket ensam person, dagen till ära uppklädd till tänderna. Åkomman råddes dock bot på: ett långt samtal med Ullis, en öl med Katarina, och ännu en öl med David. Och så känns allt som det ska igen :) Pratsjukan - finns det tabletter eller något?

Det är nu jag behöver er, mina vänner. En stjärna i himlen väntar åt er.

Då var det gjort. C-uppsatsen är inlämnad. Jag är nöjd, och hoppas såklart min examinator är detsamma :) Vad jag kanske är allra mest nöjd med är att jag dräpte demonerna som fått mig att inte skriva tidigare gånger. Jag såg dom i ögonen och dräpte dom, genom att skriva. Det är en bra känsla också.

Accenture är en stor röra hittills. Datorn har varit trasig, och nu funkar det inte att logga in på ett visst nätverk. Verkligen tråkigt, för jag är ju där för att hjälpa till och inte sitta och glo på att datorn ska försöka hitta nåt konstigt nätverk, eller prata i telefon med it-supporten, som alla verkar sitta i Frankrike. Hoppas det kommer igång ordentligt snart. Imorgon blir det premiär för nya kostymen; röd slips till det, så är jag som Hitman om någon spelade det.. :)

Gröna studenter blev största kårparti, och när jag diskuterade hela situationen med Thomas som är "ansvarig" för GS så kom vi att tala om att försöka få till en tjänst på kåren, på 25% eller så, som bara handlar om att organisera kårens miljöarbete och -engagemang. Jag anmälde mig givetvis, och vet ärligt talat om det finns så många på hela SU som är så lämpade som jag för tjänsten. Håll tummarna, för det kan bli lärorikt om det blir av!

Helgens äventyr, filmade av Johans kollega Patrik. Vet inte om jag är med och flyger på film, men jag är med lite grann iallafall..:)

(Men pratar jag verkligen SÅN stockholmska? Illa...)

Jag överlevde, jag klarade mig :) Det var helt sjukt, helt enormt, så grymt. Att stå på knä i dörröppningen och se de andra hopparna bara försvinna på bråkdelen av en sekund, och sen själv bara trilla ut och på några sekunder accelerera upp till vad som känns som en en miljon kilometer i timmen och tre sekunders känsla av att inte veta vad som är upp och vad som är ner utan bara att nu dör jag, sen fritt fall i femtio sekunder när allt bara blåser och man är fullständigt utlämnad, sen rycket och lyftet och det stilla suset och seglandet nedåt i några minuter...Helt sjukt.

DO IT!

Imorgon ska c-uppsatsen in, och allt känns BRA. Jag har en del kvar att skriva, och innehållsförteckning och litteraturlista lär ju ta lika lång tid att fixa som resten av uppsatsen, men jag förväntar mig inget annat än en lååååång kväll. Men känslan när den är inne kommer vara obeskrivbar.

Jag har börjat smaka på pol kand Henrik Weinestedt; det smakar bra.

Nu bär det av mot skyarna :)

Jag fick just ett mycket upplyftande brev ifrån Kåpan pensioner. Kåpan pensioner är förvaltaren som tar hand om Stockholms Universitet, så detta är alltså min pension för det jag hittills gjort åt skolan i form av kursassistentarbete och så vidare. Som ni vet är jag är en man av många ord och inte tvärtom , och jag gärna hade orerat länge och väl om det pensionsbesked som Kåpan pensioner skickat mig för min långa och trogna tjänst. Jag tänker istället låta en bild illustrera hur Kåpan pensioner har föreställt sig min framtid, när jag väl går i pension:



Sug på den ni. Å andra sidan är det ju hela mitt liv, så blir jag 150 år gammal har dom säkert givit mig nog pengar till en sexa vodka/redbull, som år 2131 förmodligen kommer kosta ungefär 3000 kr...

Jag känner mig inte riktigt lika glad när jag inte skriver här. Ändå vet jag inte riktigt vad jag ska skriva, eller varför jag inte gör det. Knepigt. Å andra sidan, just nu går orden åt på annat håll...

Imorgon blir första dagen på Accenture, om jag hinner för allt skrivande som måste göras. Och första gången jag sätter på mig en slips på jag vet inte hur länge - farfars begravning för jag vet inte hur länge sen, tre år var nog senast. Men jag och Sebbe var och investerade i några mycket schyssta slipsar, så planen att vara snyggast på kontoret håller fortfarande...Innan jag ens sett motståndet ;)

Idag var jag och gav blod för artonde gången, vilket jag faktiskt tycker är ganska respektabelt. Mannen som låg bredvid mig låg dock och suckade, för det var sista gången han fick ge. Hundrationde gången. Då har man garanterat räddat ett liv eller två. Ge blod är lite speciellt; det finns inte särskilt många blodgivare, och det blir nästan som en liten klubb. Allt är väldigt avslappnat och vänskapligt, och jag vinner aldrig på trisslotten jag tar men det spelar ingen roll för det var ändå så trevligt att vara där.

CL-final ikväll, och Stenis, Dennis och Ludde från K&K kommer över. Grymt trevligt att ha haft ett jobb där alla slutat, men man fortfarande umgås. Vilka ska man heja på förresten? Det blir nog Man U - Chelsea är inget att ha sen Jimmy Floyd Hasselbaink blev såld...

Igår hade jag den stora äran att vara barnvakt åt lillebror, när pappa och Helena var på Robert Plant och Alison Krauss. På ett sätt är det alltid något nytt, men ändå inte - allt går i faser, så det växlar mellan att bara handla om sagan om ringen, eller star wars, eller bionicles. Denna gång lyckades vi iallafall variera oss lite, men det var playstationspelande som stod på kvällens meny. (Jag gjorde dock tacos till middag, som det anstår en riktig svenne på en fredag ;) ). Vid elva, när ögonen var fyrkantiga och min lillebror var nära att krokna, kom kavalleriet för att hämta honom, och efter det var det bara gå i säng. Viktig skrivdag idag.

Det var uppsatsbehandling igår, och det ser sådär ut. Det känns ändå ganska bra, men jag fick ta bort ungefär en tiondel av totala uppsatsens längd som jag skrivit, vilket väl iofs gör uppsatsen bättre men som ändå sved - det tog många timmar att skriva. Jag måste dessutom ändra syftet litegrann, men det är ingen katastrof. Jag är helt övertygad om att jag blir klar, eftersom jag vet att jag kan.

Vår match idag idag är inställd eftersom Enköpings b-lag dragit sig ur serien, och vädret är så ruskigt dåligt att jag inte orkar åka ut för att kolla a-lagsmatchen. Ikväll blir det Wii med Johan, eller någonting med David. Hursomhelst blir det nyktert, eftersom jag måste skriva imorgon. Fast, en öl kan man väl ta...



Min stora idol från Futurama, Dr. Zoidberg. Rätt intressant målning =)

ONT har jag. I axlarna. Nu försöker jag tackla ordentligt, men det blir liksom bara halvdant - står och flaxar som king kong och försöker dra tag i folk med armarna, istället för att in och smälla själv. Det går...sådär. Måste släppa tanken på att det gör ont, för ju mer man försöker undvika smärtan, desto ondare gör det. Å andra sidan, jag kan väl snart börja kalla mig "Blåmärkemannen" och turnera med nån freakshow ;)

Burma vägrar släppa in tillräckligt många hjälparbetare. För mänsklighetens skull - låt oss bli av med alla vidriga militärjuntor. Hur man kan bli så, det går inte att begripa.

...hittade jag en gammal skiva med Black Sun Empire och satte på och DAMN IT ROCKS! Eller rockar, det är drum 'n bass, men det är sjukt bra. Black Sun Empire - Driving Insane rekommenderas varmt! =)

Mycket oväntade målskyttar i Hammarbymatchen igår måste jag säga. Otroligt att Charlie D kommit igång, det verkar som att han faktiskt kan göra mål nu. Och Dadomo, som kan vara det sämsta jag någonsin sett i en Hammarbytröja, får avgöra hemma...Stort! Nu är det väl EM-uppehåll, och vi har två raka segrar - känns kanon! EM däremot känns extremt avslaget. Att spela och titta på rugby har gjort fotboll så otroligt mycket mer ointressant; gnället på domaren och den allmänna flickighetsnivån att ligga och grina för en liten smäll är inte särskilt spännande.

Tror jag ska sätta upp lappar vid universitetet med reklam för Hammarby rugby, och se om vi kan få lite mer folk - vore roligt! Jag vet att det framförallt finns väldigt många fransmän som spelar/spelat, som säkert skulle vilja börja. Fylla på b-laget lite sådär.

Det har blivit dags att gå till läkaren och kolla upp det där födelsemärket som kan vara något elakt. Det har iochförsig känts mycket på senare, men man kan aldrig vara för säker. Sen är det skrivaskrivaskriva som gäller - jag har skrivit nästan halva uppsatsen nu, så det går framåt! På måndag är det inlämning av en första version, och då är det kanon att ha så mycket som möjligt skrivet så att jag kan få feedback.

Choppalong!

Begravningen är inställd - jag överlevde. Inga poäng dock, och vi förlorade matchen, men vad ska man göra med tre spelare färre. Jag fick iallafall öl...

Imorgon har jag min första rugbymatch.

Det var roligt att känna er alla. Det kommer finnas tårta på begravningen.