novembergud

Jag är alldeles för duktig på att oroa mig för saker. Jag fixar ju allting jag företar mig, det vet jag. Ändå går jag och oroar mig för sånt som ligger långt in i framtiden (på riktigt!), och det är ganska tråkigt. Borde leva mer i dagen, men hur lär man sig göra det när man är en grubblare? Önskar verkligen att jag funderade mindre på saker och ting ibland. "Du ser så allvarlig ut" får jag höra. Men jag är inte så allvarlig. Jag funderar mest. Livet är det bästa som finns och jag lever bara en gång. Livet är för bra för att vara alldeles för allvarlig.

Jag mår riktigt bra just nu! Igår blev det inget jobb på K&K, så jag åkte hem direkt. Ringde hemvärnsbefälen på vägen hem och sa att jag lägger hela grejen på is åtminstone innan sommaren, vilket var som att lyfta en jättebörda från mina axlar. Satte mig och skrev två bra sidor på uppsatsen, åt middag, sen kände jag mig jättemotiverad att träna så det var bara ta grejerna och åka iväg. Med tanke på hur dåligt och omotiverat det var att träna i måndags, var det så j*vla skönt att gå dit och bara köra. I väntan på bussen hem (som timade perfekt) föll snö. Snö! En stund i telefon med Chia, och sen i säng. Och allt kändes så bra. Nu hoppas vi bara på snö idag, men efter att jag kommit hem från jobbet. SL och snö är som bekant inte bästa vänner.



Jag kommer ha jobbat 210 timmar eller så den här månaden, inte så konstigt kanske att livsmotivationen var lite låg i början på månaden. Läste just Doppler av Erlend Loe, som handlar om en man som flyttar ut i skogen. Han orkar inte vara duktig längre. Och jag insåg att jag inte behöver vara så duktig alltid jag heller. För duktig mår inte bra.

Det går framåt. Jag hade kunnat sitta på hemvärnsmöte nu; istället ringde jag helt enkelt och sa att jag inte hade motivationen detta halvår. Helt otroligt så skönt det känns, och kändes efter jag ringt. Att kunna göra sig av med saker som annars hade gnagt, för att kunna koncentrera sig på det viktiga. Jag sitter redan och skriver på c-uppsatsen, som ju måste bli klar denna termin, men jag känner ett lugn jag inte känt på länge när det handlar om att prestera på den fronten. Har pratat mycket de senaste dagarna om att jag måste bli mer målmedveten, och detta är väl första steget. Att inte fly och välja den lättaste lösningen, utan att ligga i. Gilla läget som man säger. Och jag gillar läget, och skriver.

DET FUNKAR!

Ikväll har jag plutonsmöte i hemvärnet, men jag har allvarliga och långt framskridna planer på att gå ur hemvärnet istället.

För det första känner jag att jag inte riktigt har motivationen att gå upp i svinottan på helger för att åka iväg och skjuta, även om skjuta är bland det roligaste som finns och våra övningar överlag är väldigt bra. Denna "termin" har vi tre övningar, varav en övning är hela helgen, och det känns bara för mycket.

Den andra anledningen är lite mer seriös, och den handlar om det faktum att jag har ett vapen som jag övar att skjuta med, för att kunna skjuta ihjäl människor. Vem är jag att döda någon annan, och varför skulle jag göra det? Självförsvar såklart, men för fäderneslandet? Knappast. Jag och Chia såg en fantastisk film igår som heter Försoning, och jag känner mer och mer när jag ser krigsskildringar att jag vill inte ha någonting med det hela att göra. Se filmen förresten, rekommenderas varmt. Jag grinade lite på slutet, sån mjukis är jag. Jag tänkte lite på att jag aldrig någon vill befinna i situationen där jag behöver ta livet av någon. Hemvärnet, jag gör slut. För nu.

En otrolig sak har just uppfunnits. Vi människor kan bota nästan alla sjukdomar, vi har landat på månen och är på väg till Mars, men allt det står i skuggan för detta.

Jag ger er - ostburgaren på burk.



Alla mina problem får numera ses som lösta. Matlåda? Jag har burk! Hungrig på något litet? Ostburgare på burk, hela kylen full.

Jag har sällan sett framtiden med sådan tillförsikt som nu.

Mulet. Fyra timmar snö på 29 dagar. 7 pissljumna grader ute. Natt 18 timmar om dygnet eftersom ingen sol varken når ner, eller har snö att reflektera mot.

Sämsta vintern någonsin?

Jag är mäkta stolt över min konstruktion på jobbet. Tyvärr gick den inte fånga på bild, men föreställ er att ungefär tre meter ståltråd, vikt dubbel, går från toppen från radioantennen på den nya radion jag ställt på jobbet, till en metallskena som går i taket. Jag bygger ganska sällan saker, och jag kan inte påstå att jag var en mönsterstudent på Fysik B på gymnasiet, men av någon märklig anledning kommer jag ihåg hur radionantenner funkar. Tyvärr fanns varken material eller kunskap för att bygga en riktig dipolantenn, men denna duger fint. Mottagningen blir lite dålig när Finlandsbåtarna kommer och lägger sig ivägen, men det har ingenjör Weinestedt avhjälpt!

Då ska vi se om jag kan lyckas klämma ur mig en resumé av helgen aktiviteter...

Fredag kom jag hem vid halv sex, hade tänkt träna men som tur var ringde jag Eric, som berättade att nån form av konvent höll hallen stängd hela helgen. Bra tänkte jag, för då åker jag till systemet istället. Eric var snäll och följde med som bärhjälp, men det kanske är det minsta man kan förvänta sig med tanke på att han är 19 och jag är en olaglig farbror som köper ut. Lite nostalgivibbar är det allt, syrran... ;) Vi gjorde wholesome svennemiddag beståendes av kassler och potatis och utvalda grönsaker från en påse i frysen, sen stack vi iväg till en "fest" i Norrviken. Planen var att hänga där en stund, och sen sticka in till stan för att möta upp Carin och Sebbe som var på middag. Festen var lagom avslagen, hälften rökte på när vi kom och Manu Chao på stereon är säkert bra för stoners, men inget jag går igång på direkt... Jag tog några i mitt tycke snygga och lite lagom drogromantiserande bilder dock. Gillar färgen på kortet.



Vid halv elva fick jag tag på Carin, som sa att jag skulle röra mig in mot stan. Efter att ha konfererat med Chia, som inte har det bästa lokalsinnet, bestämde vi oss för att ses och sen möta upp Carin med sällskap. Sagt och gjort. Vi hade tänkt att sätta oss på det nya hotellet dom bygger vid Norra Bantorget, men när jag och Chia kom dit såg det mest ut som en byggarbetsplats. Vi trodde vi gått fel, så vi mötte upp dom andra, och började gå mot samma byggarbetsplats igen, eftersom dom inte heller visste om att det inte var klart än. Efter att ha stått och hängt som idioter i ett par minuter utanför hotellet kom en väktare och sa att det ju var en byggarbetsplats och att vi därför inte fick vara där, gick vi vidare till Pressklubben. Mycket trevligt ställe, med massa konstig öl man aldrig sett skymten av hos flaskdoktorn. Carin fyller alltså år idag söndag, därav tilldragelsen. Carins pappa Kjell, som till vardags är storstekare i Singapore, var på besök och hängde givetvis på; ingen trött gamling som går hem vid halv tolv - respekt!

Hon utan lokalsinne, guiden till höger ;)



Fadi och Viktor blir SÅHÄR glada när dom får öl!




Igår var det, som seden bjuder, Singstar. Vi började med tacos hos Eric, och sen var det rock 'n roll. En riktigt trevlig kväll, med högre allsångsfaktor än någonsin! Några nya ansikten, men alla bjöd till och sjöng fint.

Ett antal av varandra oberoende källor säger att jag och Dennis är lika - döm själva. Inte helt olikt tycker jag...



Fredrik, som jag pluggade Fek med, och hans bättre hälft Patricia - välkomna till familjen ;)



Stilstudie på Hr. Westin och Hr. Sundman




Engagerad publik!



Givetvis finns fler bilder från helgen, läggs upp på anmodan förutom dom riktigt bra som bara säljs till högstbjudande...

Johan är på väg hem från New York, och med sig har han min nya bebis - en iPhone. Ända sen jag såg Davids, insåg jag att dom är GRYMMA. Kan inte direkt säga att jag är en fan av apples designkoncept, men iPhone är supersnygg. Sen är det ju inte så jobbigt att dollarn är värd ungefär lika mycket som en mellankrigs-D-Mark heller, så hela kalaset gick på mindre än 3000! I England/Tyskland där dom finns till försäljning ligger priset på runt 10000...

Men givetvis finns en hake. Den är låst till en viss operatör, så man måste leka hacker för att få igång ring/sms-funktionen. Annars har man bara en väldigt flashig mediaspelare. Men jag är övertygad om att ungefär tio miljoner koreaner jobbar dygnet runt för att lösa "problemet", så att jag kan njuta av full funktionalitet =)

Jag är bakis. Mycket bakis. Stor uppdatering med bilder från helgen kommer när jag blivit människa igen..

GRATTIS CARIN!

Förra inlägget fick mig att tänka på en av de roligaste saker jag någonsin sett, en bild av Jan Stenmark. Funderade på om jag redan publicerat den här; ifall jag gjort det skiter jag i det, det är så bra att den förtjänar ytterligare ett inlägg =)



Så otroligt bra på något sätt...

Kärnkraftsdebatt på radio.

I den röda ringhörnan, representerandes mp: Maria Wetterstrand
I den blåa ringhörnan, representerandes fp: Carl B Hamilton

Jag är SJUKT kluven inför hur jag står i kärnkraftsfrågan. Och jag gillar inte att vara kluven när det gäller, vad jag tycker är, viktiga saker. Å ena sidan: vi måste göra något åt växthusgasutsläppen, och kärnkraft bidrar iallafall inte till någon uppvärmning av vår rara planet. Å andra sidan: lägg pengarna på vind- och vattenkraft, plus att kärnkraft bara en är en quick fix som dessutom lämnar efter sig rester i miljontals år. Sjukt knepigt. Vad tycker ni?

 

Nu har jag fått mina nya lurar =) Inga värstingar, men väldigt sköna och låter väldigt fint. Måste bara vänja mig vid ljudet, är så van vid "pluppar" i öronen. Sennheiser HD-25 SP-II heter dom, och är snikmodellen av riktiga HD-25:orna, men innan jag är miljonär duger dom gott ;)

"Det var bättre förr", hörde jag just. Ser man på. Det är en av de värsta kommentarer jag vet, särskilt när folk verkligen menar det. Det tyder bara på sån inskränkthet, och rädsla för förändring. Alla vet att för att kunna jämföra två variabler, måste alla andra variabler hållas konstanta; annars är det ju omöjligt att veta vad det är som egentligen påverkar. Och hur ska man egentligen kunna jämföra ett fenomen om det gått ett, tio, hundra år? Allt har ju förändrats.

Jag slår härmed ett slag för att "Det var bättre förr" aldrig mer igen används på allvar. Vi ersätter med ett nytt uttryck istället: "Det var annorlunda förr". För det är precis vad det var; varken bättre eller sämre, bara annorlunda.

Det finns ett stort land väster om oss där väldigt många inte tror på evolutionen. Märkligt tycker jag, med tanke på de överväldigande bevis som finns rakt framför näsan.



Hade rättegången handlat om att bestämma faderskap, hade det inte spelat någon roll om chimpansen så haft Silbersky som advokat...

Dagens låt är definitivt How low från Jose Gonzalez nya skiva. Grymt skön att lyssna på, och lite mysigt med folk som inte är särskilt PK. I grund och botten tror jag ändå på mänsklighetens godhet; att vi ändå på något sätt är altruister, men ibland är det svårt...

How low
are you willing to go
before you reach all
your selfish goals.
Punch line after punch line
leaving us sore,
leaving us sore.

Absorbed
in your ill hustling
you're feeding a monster,
just feeding a monster.

Invasion
after invasion,
this means war,
this means war.

Someday you'll be up to your knees
in the shit you seed.
All the gullible
that you mislead
won't be up or it.


Snart ska jag hämta mina nya hörlurar - underbart!

Dagens citat: "Vad ska man med en kvinna till om man redan har en matlåda?"

Halleluja! Idag var jag inte på jobbet mitt-i-natten-kvart i åtta, utan halv nio. Quelle différence! Det var ljust, och jag kände mig verkligen som en människa. Synd bara att man inte tjänar lika mycket pengar...Pembe låg och sov när jag gick, vilket hon väl lär göra till ungefär när jag går på lunch, så lite sved det. Jag hade klockan på halv sju, och snoozade i typ en timme, helt magiskt skönt. På något konstigt sätt är det skönare att vakna tidigt och snooza, än att sova länge. Psykologiskt viktigt.

Lycka till på intervjun idag Pembe, du är grym och jag är säker på att det går bra!

Efter några öl i lördags insåg jag att jag nog valt helt fel karriär. Jag vet ju faktiskt vad mitt drömyrke är. Jag vill dansa! Jag kan ju inte stå still när jag hör musik, och dansa är typ det roligaste som finns. Men det är nog lite sent att byta inriktning nu, har svårt att tro att mina akademiska poäng hjälper mig särskilt långt i dansvärlden. Jag får väl gå på squaredancekurs eller något istället, charma gamla tanter så att jag får ärva dom och bli rik den vägen istället.

Jag skulle nog blivit en bra professionell dansare. Motivation slår ju klass som vi alla vet, och motivation saknas verkligen inte =)

Då var det dags igen, koman som slår in efter lunchen. Glasartad blick och noll förmåga att tänka klart, ungefär. Jag har det lilla problemet att jag äter lika mycket nu som när jag inte jobbade; tidigare hann jag träna och röra på mig mer. Nu får jag nog i mig ganska många fler kalorier än jag gör av med...

Ikväll kommer en kompis från min tidigare politiska "karriär" på besök, och ska sova över. Hon har intervju på H&M för praktikjobb, så nu håller vi alla tummen för att det går bra =) Hon ska åka buss ifrån Borås eller så, bussen går vid tre och ska komma fram vid nio ikväll. Med tanke på det fullständiga kaos som brukar uppstå på våra vägar såfort en millimeter av det vita som kallas snö landar, så får vi nog vara glada om bussen är framme innan midnatt. Man kan ju tro att folk aldrig sett snö förut.

Nu har jag varit på jobbet i fyrtio minuter. Jag trodde faktiskt att Bandit läst mitt inlägg och skärpt till sig, eftersom dom började med tre riktigt bra låtar. Men efter det? På trettio minuter har jag hunnit höra nya Foo Fighterssingeln, en av Mustaschlåtarna, och just nu spelas Umbrellacovern. Det blir nog en annan kanal idag...

En hektisk första bloggdag! Jag har hunnit med ungefär lika många inlägg som jag skrev under hela förra året, vilket bådar gott inför framtiden. Nu tänkte jag lägga mig och läsa i Politikens Paradoxer - En introduktion till feministisk politisk teori, som jag på onsdag ska skänka bort till min gamla Sabiskollega Helena, som bestämt sig för att läsa statsvetenskap. Av all statsvetenskap jag läst, 1½ år av mitt liv, var feminism det överlägset mest intressanta. Jag låter väl som kommunist nu (vilket mina vänner inte är sena att påpeka för mig i all sin icke-tolerans), men jag tror verkligen på att konceptet om det styrande patriarkatet. Synd att feminism som forskningsgren är så bespottad, men det är väl egentligen inte så svårt att förstå - det vore ju hemskt tråkigt om halva jordens befolkning fick det lika bra som den andra halvan, den som redan råkar äga typ 90% av alla världens tillgångar...Det går att bli arg för mindre!

 

Jag måste ju förära den här killen plats på min blogg, enkom för hans brutala ärlighet:



What to say..Tonny Tallberg, en levande legend!

Fast jag tänkte faktiskt prata om ett annat svek. En gång i tiden fanns en radiostation som hette Bandit, som bara spelade bra musik, som hade engelska radiopratare och inte brydde sig så mycket om vad folk tyckte. En bra station helt enkelt. Nu när jag investerat tungt i en riktig hi-techradio att ha på Fortum, så blev det Bandit hela dagen. Bandit har nämligen återuppstått i ny, modern tappning. Eftersom jag inte lyssnat på annat än P3 i typ fem år så var mina förhoppningar på en dag med Bandit ganska höga. Tyvärr visade det sig att dom feta gubbarna som styr Bandit numera är av samma skrot och korn som dom feta gubbarna som styr övriga reklamkanaler, där musik är dagsfärsk vara och allt äldre än två månader bespottas. Jag har hört senaste Foo Fighterssingeln förtitvå gånger, två Mustaschlåtar ungefär nittisju gånger var, och covern på Umbrella gick nog sådär sjuhundranånting gånger på åtta timmar. Det finns bara ett ord: svagt.

Vilken skrivklåda det blev helt plötsligt...

Som vi alla vet är jag är fullständigt allergisk mot att skriva uppsats, därför blev c-uppsatsen inte skriven i vintras. Heller. Men skam den som ger sig, därför ska den skrivas nu i vår. Med betoning på SKA, annars blir jag vräkt för att jag inte tar tillräckligt många poäng. Förmodligen ungefär den graden av motivation jag behöver för att få det gjort.. =)

Eftersom jag bara omregistrerar mig denna termin, så ger moder Svea mig inte en krona i CSN-pengar, utan jag är lämnad likt ett ekonomiskt rö för vinden. Men det är inte så farligt som det låter, eftersom jag lyckats knipa till mig en plats på Fortum, genom Stjärnskott. Först var planen att jobba ganska länge, hitta en lägenhet och så (för att på så sätt aldrig behöva skriva c-uppsatsen...), men det visade sig att min chef glömt/missat/underlåtit att  berätta att själva projektanställningen bara sträckte sig fram till slutet av mars. Men jag har funderat och kommit fram till att det är skitbra, så jag blir klar i skolan någon gång. Henrik ska bli stor - på riktigt!

Det går lösa rykten om att jag ska börja blogga igen...